Prioritera att vara den pedagogiska ledaren

Jag vet att många av mina rektorskollegor genom åren, även jag, har känt att det minsta man hinner med i sitt rektorsskap är just att vara den där pedagogiska ledaren som man i grund och botten vill vara. Det var det som gjorde oss till rektorer en gång i tiden. Att få vara delaktiga med våra lärare och prata pedagogik, metodik mm. Tyvärr är det alltid så mycket annat som ”måste” göras. Många gånger saker som är långt ifrån pedagogiskt arbete.

Jag gjorde ett aktivt val när jag började på min nuvarande arbetsplats. Jag skulle vara mer delaktig än tidigare. Jag har visserligen alltid varit oerhört engagerad i både elever och lärare men jag har sällan deltagit i lektioner – delar eller hela dagar. Hur skulle man hinna det? Jo faktiskt, det går! Nu sticker jag ut hakan, men det går att prioritera. Jag lovar. Jag tror inte att jag har mindre att göra en andra rektorer i stort. Visst, jag kanske ”bara” har 250 elever och 20 personal som jag ensam ansvarar för. Har ni mer kan det kanske bli tufft.

Följa klasserna en hel dag

Det är helt fantastiskt att vara delaktig i elevernas utbildning. Jag har valt att jag följer en klass en heldag. Jag har 12 klasser, så det blir 12 dagar per termin som jag avsätter och det ger mig så ofantligt mycket. Jag ser eleverna, jag lär känna dom, jag ser hur de arbetar eller inte arbetar på lektionerna, jag ser hur grupperna fungerar eller inte fungerar, jag ser vilka behov som finns och självklart ser jag lärarnas olika ledarstilar i klassrummet. Jag ser hur de lägger upp en lektion, jag ser hur de hanterar svåra situationer, jag ser hur mycket glädje det kan finnas i ett klassrum men jag ser självklart också hur mycket frustration det kan finnas. Det blir så mycket lättare för mig när jag t ex sitter på en elevhälsokonferens där en elev har svårigheter och jag själv har sett eleven och hur den fungerar. Det blir också lättare för mig att coacha lärarna och ge dom små tips och idéer.

En fråga är ju ifall det är uppskattat det jag gör? Ja, jag vill tro det, men det är inte helt säkert. Av eleverna tror jag verkligen det. Eleverna känner mig och jag dom, mer eller mindre. Det blir lättare för dom att komma och prata med mig. Många lärare uttrycker det som att jag är den första rektorn de har haft som har besökt deras lektion (vilket är mycket sorgligt) och att de ser besöket som positivt.

En del säger att jag får komma precis när jag vill, medan en del vill veta innan så de kan förbereda sig. Sen har vi den kategorin lärare som kan (tror jag) känna sig kontrollerade av mig när jag kommer. Dom kanske tror att jag är ute efter att hitta fel. Jag försöker säga att jag inte enbart kommer ut för att titta på dom , och absolut inte för att hitta fel, men att jag självklart gör en bedömning av lektionen också. Att öppna upp klassrumsdörren kan vara svårt. Vi får inte glömma att det har tills inte allt för länge sedan, varit ett ensamjobb. Det har varit läraren och klassen helt enkelt.

Vill hitta goda exempel

Det viktigaste är att arbeta med positiv förstärkning när du besöker lärarna anser jag. Jag är inte ute efter att hitta fel när jag gör klassrumsbesök. Fel eller misstag gör vi alla och det är bra för det är av dessa vi lär oss. Jag är ute efter att hitta goda exempel, men också för att bekräfta lärarna, att se dom helt enkelt. Även vuxna vill och behöver bli sedda och bekräftade.

När jag själv var lärare vet jag att jag beklagade mig tillsammans med kollegorna att ”hur kan rektorerna sätta våra löner när dom ALDRIG är ute i verksamheten” Ingen visste ju vad jag gick för tyckte jag. Jag håller med alla lärare som tycker precis som jag gjorde förut. Sen skulle jag ändå vilja passa på att säga till er lärare som läser detta, som ett litet försvar ifrån alla oss rektorer. Vi  har en god uppfattning om hur du fungerar som lärare trots avsaknad av klassrumsbesök. Kan tyckas konstigt, men vi ser hur du pratar och agerar i korridoren med eleverna, vi hör dina värderingar på möten, vi hör ditt sätt att resonera kring utveckling, vi ser ditt engagemang i andra sammanhang, vi hör ifall du pratar lösningsfokuserat och ser möjligheter i problem. Vi kan se din ledarstil på möten mm. Men självklart ska vi göra klassrumsbesök! Jag vill bara säga att det är ytterst få eller till och med inget besök som har gjort mig förvånad. Min känsla jag hade innan stämmer nästan alltid efter ett lektionsbesök.

Handlar om prioritering

Nu får ni inte tro att jag är en superrektor som ser och bekräftar mina lärare varje dag. Så är det inte! Jag försöker, precis som alla andra, att göra så gott jag bara kan. Detta sätt att arbeta ger i alla fall mig mycket och jag vill tro att det ger lärarna och eleverna också något så jag kommer fortsätta så länge inte samtliga gör uppror.
Jag vill uppmana och uppmuntra alla mina rektorskollegor att göra detsamma. Det handlar om prioriteringar och vilja, inget annat!

/Annika Kjellmar
Illustration och bild: Colurbox