Rätt kompetens i skolbiblioteket?

Inga Andersson arbetar sedan drygt ett år tillbaka som adjungerad adjunkt på Biblioteks- och informationsvetenskapliga programmet vid Linnéuniversitetet. Hennes roll inom Skolbibliotekarielyftet är att vara kontaktperson mellan Linnéuniversitetet och Regionförbundet i Kalmar samt samordnare av utbildningsinsatserna inom Linnéuniversitetet, då det är två institutioner som samverkar. Jag tog tillfället i akt att fråga Inga hur hon ser på lyftet.

Kartläggning under mobiliseringsfasen

Inga var projektledare för Skolbibliotekarielyftet under det som kallas mobiliseringsfasen, dvs innan själva projektet satte igång. I samband med det gjorde hon den omfattande kartläggningen: Rätt kompetens i skolbiblioteket? Kartläggningen visade på vissa skillnader som kan vara värt att titta närmare på menar Inga. Särskilt mot bakgrund av att skolbibliotek faktiskt är skolans och därmed rektorns ansvar. Kanske visar skillnaderna på ett stort behov av dialog kring skolbibliotekets uppdrag och funktion. Kartläggningen visar även att det krävs en dialog rörande den kompetens som bör finnas tillgänglig i biblioteket för att verksamheten ska vara möjlig att genomföra.

Generellt sett saknas elevröster i de olika utvärderingar som görs kring skolbiblioteket som pedagogisk resurs, vilket är en stor brist menar Inga. I hennes kartläggning ingick elever. För att ta reda på vilka kompetenser skolbibliotekarier bör utveckla bör man undersöka elevernas behov: vilka färdigheter och kompetenser de behöver för att nå målen i läro- och kursplaner.

Förhållande mellan behov och vilja

Skolbiblioteket är skolans ansvar. Det är därmed skolans behov som ska styra hur verksamheten ska se ut och vilken kompetens som behövs i skolbiblioteket. Inga tror att lagskrivningen kring skolbibliotek kan innebära att det kommer synpunkter på verksamheten som vi, inom biblioteksvärlden, kanske inte är helt bekväma med. Ofta har man som skolbibliotekarie ganska stor möjlighet att själv påverka hur verksamheten ska se ut – både på gott och ont. Detta är ett faktum som vi sällan talar högt om men som man definitivt måste vara medveten om, fortsätter Inga.

I förlängningen kan detta innebära att verksamheten får slagsida åt ett håll, beroende på den enskilda bibliotekariens egna intressen eller icke-intressen. Det är en balansgång mellan den kompetensutveckling man faktiskt är i behov av och den kompetensutveckling man anser sig vilja ha. Naturligtvis är det verksamheten och de krav som ställs för att biblioteket ska kunna utgöra en pedagogisk resurs som styr behovet av kompetensutveckling hos mig som bibliotekarie. Och det är ju inte alltid att behovet stämmer överens med min vilja. Här kan det ju också vara så att rektors vilja kring hur verksamheten ska se ut och min vilja inte alltid stämmer överens, poängterar Inga.

Poäng eller inte?

Inga ser både för- och nackdelar med att lyftet inte genererar några högskolepoäng. Avsaknaden av högskolepoäng innebär att inga examinationer eller obligatoriska moment finns inom utbildningen. Deltagarna deltar i lyftet inom ramen för sina tjänster och möjligheten att lägga ner tid inom denna ram ser väldigt olika ut. På så sätt tror Inga att avsaknaden av akademiska poäng innebär en stressfaktor mindre för deltagarna. De deltar efter förmåga och tar del av de moment de anser sig ha mest nytta av i verksamheten. Samtidigt anser Inga det vara en brist att inga poäng ges just för att det är svårt att visa på vilken slags kompetensutveckling det faktiskt har inneburit för respektive deltagare.

Ett Skolbibliotekarielyft med högskolepoäng – liknande lärarlyftet – kanske tydligare hade pekat på vad en skolbibliotekariekompetens kan innehålla, menar Inga. Kanske skulle det även innebära en statusmarkör? En kompetensutveckling med högskolepoäng hade dock ställt betydligt större krav på deltagarnas möjligheter att delta i utbildningen på arbetstid.

Inga menar att det viktigaste med Skolbibliotekarielyftet är att det förutom att vara ett kompetensutvecklingsprojekt även är ett skolbiblioteksutvecklingsprojekt. Ett projekt med syfte att dels utveckla verksamheter men även att lyfta frågan kring elevers rätt till skolbibliotek. Synliggörandet av det stora kompetensutvecklingsbehovet har givit en fingervisning till landets biblioteks- och informationsvetenskapliga utbildningar kring vilka stora behov som finns. Lyftet har också inneburit en möjlighet att synliggöra de specifika kompetenser som är en förutsättning för att skolbiblioteket ska ha möjlighet att fungera som pedagogisk funktion fortsätter Inga.

Skolbibliotekarielyftet pekar på ett stort och komplext kompetensutvecklingsbehov hos en yrkesgrupp som jobbar i en lika föränderlig verksamhet som lärarna gör – nämligen skolan. Behovet av liknande kompetensutvecklingar är stort över hela landet, avslutar Inga.

Text: Karin Ahlstedt