Reflektera mera – lästips om reflektion som arbetssätt

Vi får ta del av metoder och verktyg, läsa om forskning och kopplingar till läroplanen och inte minst får vi möta flera lärare i intervjuer där de berättar om hur de arbetar med ett inkluderande arbetssätt och om att skapa olika rum för lärande.

Ulla Wiklund är barnartisten som gjort resan från musiker, kompositör, rytmiklärare, forskare till skolutvecklare inom pedagogik, estetik, kultur i skolan och språkutveckling. Ulla är flitigt anlitad som föreläsare och jag har haft förmånen att lyssna på Ulla vid ett par tillfällen.

I kapitlet (med samma namn som boken), Föra tanken vidare, beskriver Ulla ett metodiskt och didaktiskt sätt att arbeta med reflektion. Ett arbetssätt som är tydligt målinriktat och systematiskt. Metoden är språkutvecklande och har parsamtalet som grund. För att parsamtalet ska få ett bra innehåll är det viktigt att du som lärare ställer utvecklande frågor eller problemformuleringar. Viktigt här att du som lärare själv har funderat kring vilket lärande som ska ske. Metoden med parsamtal gör att alla blir delaktiga och får talutrymme, vilket är grunden för språkutvecklingen.

I kapitlet beskrivs också den individuella reflektionen och vikten av att ge alla tid, ett rent demokratiarbete. I sista fasen tar Ulla upp gruppreflektionen. För att samla upp de problemlösningar och tankar som gruppen har genererat så beskriver Ulla ett sätt att arbeta med mindmaps och hur det leder till nytt lärande och nya insikter. Detta blir metoden Föra tanken vidare där gruppens tänkande och engagemang blir grunden för lärande. Jag tänker att metoden är starkt inspirerad av Vygotskij och det sociokulturella lärandet.

Estetikens plats?

I boken finns en intervju med Anders Bergsjö och Helén Nilsson. Anders är instrumentallärare och Helén är grundskollärare och lärare i dans. De har sin hemskola på Svedjeskolan i Luleå som har kulturgrundskolestatus men arbetar också sedan många år tillsammans med lärare på skolor runt om i Luleå. De beskriver i intervjun en utvecklande process från att ha kommit till klasserna med lustfyllda men färdiga, detaljplanerade upplägg till att numera arbeta mera flexibelt och inkluderande.

Det reflekterande arbetssättet har lett till att de fångar upp det som händer i gruppen på ett annat sätt. De har numera ett lugnare tempo för att inte bara hamna i görandet utan också ge plats för reflektion, både tillsammans med eleverna men också med den lärare de samarbetar med och med varandra. Eleverna får skriva ner idéer, känslor och tankar som kommer upp i sinnet. När alla är färdiga får var och en berätta, medan de andra lyssnar. Detta är det som leder vidare i arbetet. De samarbetar med Brita Holmfrid som är språk- läs- och skrivutvecklare och har tillsammans med henne formulerat tre begrepp: elevnära, anpassning och textrörlighet som har fyllt verksamheten med innehåll. Helén säger: det handlar om ett estetiskt förhållningssätt där alla blir medskapare. Vi lär oss tillsammans.

Ett kapitel i boken är mer teoretiskt och går in på lärprocesser och kunskapssyn. Ulla för fram en kunskapssyn som innebär att kunskapen inte bara finns hos den som undervisar utan lika mycket skapas i ett samspel med den som ska lära sig. Till detta kopplas reflektionens betydelse för kunskapandet. Och inte minst, möjligheten till många olika uttryckssätt för lärande. De estetiska språken kommer in som en viktig del för att variera och berika lärandet.

Så grattis till er som har kvar att upptäcka den här inspirerande boken om lärande och utveckling.

Bilden med vågorna är gjord av en elev på Svedjeskolan.