Välkommen tillbaka – nu startar vi året tillsammans!
Samarbete som gör skillnad: så maxar vi resurserna i svenska
Vi har en fantastisk förmån att vara två lärare på de flesta av lektionerna i svenska på mellanstadiet. Det ger oss möjlighet att fokusera på de elever som behöver extra stöd eller mer utmaning. Vi har till exempel screenat alla elever i LegiLexi och de elever som har uppvisat låga resultat har vi kunnat boosta med extra läsning och stöd, inom ramen för svenskundervisningen. Fördelarna med att vara två lärare vet vi alla är många men just i det här blogginlägget vill jag fokusera på hur vi samarbetar kring ordkunskap och läsning.
Vårt samarbete går ut på att de ska få möta ord på flera sätt. Initialt får eleverna en lista med viktiga ord som kommer finnas med i de kapitel som jag ska läsa för dem. I par får eleverna förklara vad orden betyder genom egna erfarenheter och med hjälp av dator. Därefter läser jag. Jag har valt “Bara lite katastrof” av Johan Rundberg. En rolig bok med mycket igenkänning för eleverna, lagom lång också! Vi stannar till vid utvalda platser i läsningen för att reflektera och förtydliga. I skrivande stund har elevernas egna exemplar av boken inte kommit än, men tanken är att de ska följa med i texten under tiden jag läser.
Det är efter detta som det verkligt roliga börjar. Den ena halvklassen har ordkunskap med min kollega och den andra halvan har boksamtal med mig. Efter halva lektionen byter vi grupper.
Ordkunskap
På ordkunskapslektionen får eleverna leka med utvalda ord från det vi har läst. Syftet är att eleverna ska få kunskap om och bli intresserade av språk. Det ska vara en lustfylld lektion. Tänk vad mycket makt som ryms i en enda liten bokstavskombination!
Ta till exempel verbet lägga. Vad är det för skillnad mellan att lägga sig i sängen, lägga en straff och att lägga näsan i blöt? Vad händer med verbet om vi pratar om igår, idag eller imorgon?
Ibland räcker det kanske inte med att säga att någon skrattade. Var det ett gapskratt, ett kvävt fniss eller någon som smålog?
Många av våra elever kan uppfatta svenskans sammansatta, långa ord som oöverstigliga läskiga berg. Men vad händer om vi hjälper dem att packa upp ord, i rot, prefix och suffix? Olyckligt, obekvämt och betydelselöst kan helt plötsligt bli lyckligt, bekvämt och betydelsefullt när eleverna inser att allt handlar om LEGO! Vi lägger till, tar bort och ändrar om.
Samtal
Den halvklassen som stannar kvar med mig får samtala om läsningen genom främst en samtalsaktivitet som kallas akvariet. Den går ut på att ena halvan av gruppen sitter i en cirkel och samtalar om en fråga medan den andra halvan sitter utanför och lyssnar. När samtalet är slut ska åhörarna ge återkoppling på samtalet, inte personligt mot någon för att det kan vara utlämnande, och därefter byter de plats.
Samtalen ger eleverna stort utrymme för att kunna utveckla sina förmågor i att lyssna, uttrycka sig och ge återkoppling. Det ger även mig som lärare stor möjlighet att se alla, det är ingen som kan gömma sig och jag kan ge explicit återkoppling till varje enskild elev. Jag kan följa upp, vecka för vecka, och på så sätt kan både eleven och jag tydligt se progressionen i lärandet.
Läxa och vidare läsning
Avslutningsvis får eleverna en läxa som ofta är att de ska välja en av frågorna som vi samtalat om i akvariet och rita en scen ur boken. På så vis förbereds eleverna inför frågorna i läxan och kan därför svara på den mer utvecklat. Men frågorna kan variera, ibland kommer de också att få skriva brev eller dagboksinlägg utifrån någon specifik karaktär i berättelsen.
Läsprojektet “Bara lite katastrof” kommer snart att läggas ut på Malmö delar. Är du, precis som jag, intresserad av ordkunskap, eller vill bli det? Då kan jag varmt rekommendera Boel de Geers “Ordkunskap i förskola, förskoleklass och grundskolans tidiga år”.
