Sexualundervisning – odlar vi goda relationer eller förebygger vi dåliga?

Ungdomen ska vilja leva, utforska, uppleva och bryta ny mark på sina egna villkor. Hur kan vi jobba med en balans mellan frisk- och riskperspektiven? Vilka svar hittar vi om vi ställer oss själva den reflekterande frågan och tillåter oss att hitta flerbottnade svar: Arbetar vi med att med att främja goda relationer i skolan eller att förebygga dåliga?

När jag började som lärare ägnade jag mycket tid åt att diskutera samhällets risker med eleverna. Jag varnade för de fällor jag själv upplevde hade tagit min tid i onödan då jag passerade den tryggade skoltiden in i vuxenvärlden. Min starka övertygelse var att jag hade velat att någon pratat med mig om vuxenvärldens utmaningar och hinder. Mottagande hos mina elever var svalt när jag tecknade en karta full med minor. Sedan arbetet som lärare i klassrummet har jag även arbetat i elevhälsan och nu har jag förmånen att få arbeta på förvaltningsnivå med att utveckla kvaliteten i skolans uppdrag med sexualitet, samtycke och relationer.

Förebyggande och främjade arbete – frisk- och riskbalansen

Sexualundervisningen har varit obligatorisk i den svenska skolan sedan 50-talet och intresset för att arbeta med dessa frågor i undervisningen går ännu längre tillbaka. Kunskapsområdet kommer aldrig kunna vara neutralt. Sexualitet är något vi alla föds med och processen för hur våra sexualiteter utvecklas och fördjupas pågår hela livet. Sexualitet är något av det vackraste vi människor bär inom oss, om en frågar mig. Samtidigt som våra sexualiteter ger oss enormt mycket kraft kan den så klart också skadas. Sexualiserat våld och gränsöverskridande beteenden och skadar.

Vi vuxna i skolans värld tar ofta del av nyheter om ungas sexualliv med chockartade förtecken: porrberoende, gränsöverskridanden våldssex, våldtäkt, filmade gruppvåldtäkter. Listan kan göras mycket längre. Det är lätt att hamna i ett läge där vi går in i undervisningen med energier som färgats av alla hot och risker som existerar i samhället. Vi vill skydda våra barn och unga från alla möjliga risker som finns där ute. Det finns något väldigt vackert i denna omtanke, men omtanken kan även dölja det faktum att vi i första hand tar hand om våra egna rädslor snarare än att möta ungas behov.

I arbetet med sexualitet, samtycke och relationer har vi workshopat med kollegor runt om i Malmö kring frisk- och riskbegreppen, kring skillnaden mellan förebyggande och främjande ingångar i arbetet. Vi har haft många spännande samtal och mitt eget tänkande har fördjupats vid varje workshoptillfälle. För att kunna arbeta med balans mellan frisk- och riskperspektiven behöver vi kunna skilja mellan förebyggande och främjande arbete. Vi förebygger mobbning och vi främjar vänskaper – arbetet kan ha samma mål, men innehållet färgas lätt av den ingång vi antar.

För att enkelt synliggöra skillnaden brukar vi ta detta enkla ordpar som mobbning och vänskap och para ihop dem med det andra ledordet: Vi jobbar ju förhoppningsvis inte med att främja mobbning och förebygga vänskaper. Det ena ordet har sin hemvist i riskperspektiven medan det andra hör hemma i friskperspektiven. Precis som alla våra kollegor konstaterar när de workshopar så är det ju väldigt få teman som är så enkla att dela upp mellan 100% risk eller 100% frisk. Just därför bör vi lägga en hel del tid på att fundera på vilket perspektiv vi själva kommer in med i undervisningen.

Samtycke som både frisk och riskperspektiv

Samtycke kan behandlas utifrån både ett frisk- och riskperspektiv. Med ett friskperspektiv arbetar vi med att undersöka hur vi tar reda på vad vi själva vill, hur vi hanterar att våra önskningar förändras över tid och hur vi kan kommunicera våra önskningar – vad vi vill säga ja, nej eller kanske till. Vi främjar den inre monologen och hur vi kan ta emot andras ja, nej och kanske. När vi arbetar med samtycke utifrån ett riskperspektiv fokuserar vi på hur vi säger nej, sätter upp gränser och vi fokuserar på att förebygga risker med sexualiserat våld. Båda perspektiven behövs, men vi behöver göra oss medvetna om balansen. Arbetar vi främst med att främja goda relationer eller att förebygga dåliga?

Begreppet risk och risk – ett kunskapsfält

Mycket pekar på att den samtida människan har lättare för att fokusera på risker. Jag ska inte gå närmare in på teorier om varför det är så utan stannar vid att konstatera att vår uppmärksamhet lätt riktas mot faror likt flugor som dras till ljuset. Jag har själv behövt lära om, och lära ”rätt”. Detta är inget vi gör intuitivt utan ska snare ses som ett kunskapsfält vi behöver studera. Vi kan behöva öka vår medvetenhet om just detta för att hitta vägar framåt, särskilt när det kommer till det pedagogiska uppdraget och undervisning. Hans Olsson på RFSU hjälper oss att sortera. Han menar att vi alltid ska börja med friska och främjande perspektiv för att sen övergå till kunskaper om risker med fokus på förebyggande perspektiv.

Jag tänker att en tumregel för att få rätt på risk- och friskbalansen kan vara att utgå från att det är OK att endast undervisa om de friska perspektiven där vi hittar det vi vill främja, men det är inte OK att undervisa om riskperspektiven utan att börja i med det friska. Om vi arbetar utifrån denna princip vaktar vi automatiskt på frisk- och riskbalansen och vi motverkar den tendens vi lätt verkar hänfalla till: att vi lägger stort fokus och kanske endast ett fokus på risker som vi vill förebygga. Ytterst handlar balansen mellan frisk- och riskperspektiven om att barn och unga ska kunna ta till sig undervisningen och identifiera sig med innehållet.