Skolan hjälper ukrainska elever att glömma kriget

– De är jätteglada att träffa oss. Jag känner att jag är som en liten bro som förbinder Ukraina och Sverige för dem, åtminstone i skolan, säger Olena Ryabicheva.

– Den största utmaningen är att de inte vet om de kommer att stanna här i Sverige eller inte. På grund av osäkerheten är det svårt att motivera dem ibland, säger hon.

Olena är från Kiev (Kyjiv) och kom till Sverige 2019 för att bo utomlands ett tag och läsa en masterutbildning. Först kom pandemin, sen kriget. Nu är hon här för att stanna och har en svensk sambo. Oksana har varit i Sverige betydligt längre. Hon mötte kärleken och kom till Malmö 2014, samma år som kriget i Oksanas hemstad Slov’yansk i Donbass bröt ut. Då hade hon jobbade som lärare i tio år i Ukraina.

Både Olena och Oksana tycker att de hittat ett jobb som känns viktigt och där de kan göra skillnad för sina landsmäns barn.

Oksana har modersmålsundervisning för 48 ukrainska elever och har undervisning för 12 elever som går på språkintroduktion för gymnasiet, SPR. Hon är också knuten till Skolstart Malmö. Dit kommer vårdnadshavare för att skriva in sina barn i skolan.– Många föräldrar är så stressade när de kommer. Men när dom hör att jag pratar ukrainska slappnar de av. Jag har många arbetsuppgifter. Jag hjälper till i mottagningen, tolkar, har kartläggningssamtal, förklarar för föräldrarna hur det svenska skolsystemet fungerar, hjälper dem att fylla i dokument , säger hon.

Informationsbehovet är stort. Föräldrarna har många frågor om det nya landet de befinner sig i.

– Det är många föräldrar som ringer mig. Jag svarar alltid. Jag vill gärna hjälpa till om jag kan, säger Oksana.

De tycker att skolsystemen i Sverige och Ukraina är ganska lika. Det är samma ämnen och inställning till studier. Men det finns också skillnader, menar de. Eleverna får betyg i lägre åldrar och har mer läxor i Ukraina.

Trivs i den svenska skolan

De trivs att arbeta i den svenska skolan och har fått goda kontakter med andra lärarkollegor.  Olena har studiehandledning på elevernas modersmål i skolans olika ämnen.
– Det är i NO, SO, matte. Ja, alla ämnen. De behöver hjälp med allt. Jag kan se att de lär sig svenska väldigt snabbt. Ena dagen hjälper jag mina elever med räkneord, dagen efter kan de redan räkna. Det är roligt att se hur fort barn kan utveckla sig inom språk, säger Olena.

När de är i skolan får de eleverna att glömma kriget för en stund och längtan efter familjemedlemmar som är kvar i Ukraina.

– Ja, definitivt. Det hjälper verkligen att de inte stannar hemma utan håller sig sysselsatta i skolan. De hittar nya vänner och får nya sociala kontakter, säger Olena.

Oksana tillägger att detsamma gäller för elevernas vårdnadshavare. De vill jobba och hålla sig sysselsatta.

– Livet fortsätter, även om det är svårt för dem. Trots allt håller vi oss starka, säger hon.

Olena tycker att det går bra för det mesta att undervisa sina elever. Men ibland gör sig hemlandet sig påmint även under lektionerna. Hon hade studiehandledning för två flickor och deras lärare bad dem skriva några meningar och rita en bild till ämnet ”Min perfekta sommar”. Flickorna skrev och ritade ukrainska soldater och flaggor.

– När jag frågade dem vad det var de ritade sa de. ”Min perfekta sommar är sommaren då Ukraina vinner”. Det var en väldigt känslosam lektion. Jag grät faktiskt när jag lämnade klassen, berättar Olena.

Olena och Oksana tror att många familjer kommer att åka hem till Ukraina så fort de kan. Men under tiden finns det mycket att göra för att eleverna fortsätter och utvecklas i skolan.
De har bägge familjemedlemmar kvar i Ukraina. Olena har sin mamma, pappa, lillebror, mormor och farfar kvar i Kiev.

Men själva kommer de att stanna i Sverige. Oksana är rotad i Malmö och Sverige med två söner, man, en svensk lärarlegitimation och MSc examen från Lunds universitet. Och hon tycker att hon funnit sin plats som modersmålslärare. Visst kan det vara utmanande ibland med heterogena grupper och elever från många olika skolor, men fördelarna överväger.

– Jag känner att jag gör en insats. Det här är det bästa jag kan göra, säger hon.

Olena är inne på samma spår. Hon läser svenska som främmande språk på Lunds universitet vid sidan om jobbet som studiehandlare på modersmålsenheten och driver dessutom ett humanitärt initiativ i Helsingborg för Ukraina.

– Jag planerar att fortsätta arbeta som modersmålslärare i ukrainska eftersom jag känner att det är här jag gör nytta. Skolan är en unik plats, säger hon.