Skolverkets förslag och den digitala skolan (del 2, it-strategi)

Förslagen om nya skrivningar i läroplanerna ingår som en del i strategin och de bör betraktas som en helhet. Det finns all anledning att skärskåda detta dokument noggrant, eftersom det inte bara pekar ut vad som kommer att hända i skolans värld under åren 2017 – 2022, utan också hur. Under denna sexårsperiod inleds en förändringsprocess som ”syftar till att skapa ett skolväsende som förmår integrera användandet av digital teknik i verksamheten” (s 22).

Strategiförslaget innehåller utmärkta ting, men duckar för en viktig framtidsfråga: Skolverket undviker att beröra frågan om skolans och arbetslivets arbetsformer. Man avhänder sig därmed frågan om hur eleverna kan utveckla framtidskompetenser. Var det verkligen regeringsuppdragets syfte?

Jag sammanfattar Skolverkets to-do-list hyfsat noggrant (ursäkta bloggens längd, bear with me!) och delar upp innehållet i två kategorier: infrastruktur och kompetensutveckling. Gå direkt till rubriken Problemet om ni bara vill läsa diskussionen.

Skolverkets vision

Vision för förskola, förskoleklass, fritidshem och den obligatoriska skolan 2022 (sid 4)

• Alla barn och elever utvecklar en adekvat digital kompetens.
• Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras

De använder sig av formuleringen ”adekvat digital kompetens” för att innehållet i begreppet är föränderligt. Det vi kommer att lägga in i begreppet digital kompetens år 2022, är inte det samma som vi menar nu. Strategins vision förändras därmed med tiden, poängterar Skolverket (s 14). För att nå dessa mål krävs en rad åtgärder på en mängd områden.

Skolans digitala infrastruktur

Vi ska börja med att konstatera några riktigt bra saker: Skolverket lägger ribban för en lägstanivå för den fysiska och digitala infrastrukturen i skolan. Och lägstanivån är hög med dagens mått mätt. Det handlar om likvärdig tillgång till it i skolväsendet. Eftersom regeringsuppdraget syftar till att stärka den digitala kompetensen hos elever och personal, så måste man ha en digital miljö att arbeta i, slår Skolverket fast. ”Först när en tillräcklig infrastruktur är på plats kan utvecklandet av verksamheten med de digitala möjligheterna ske till fullo”, skriver Skolverket (sid 24).

Innan 2019 ska alla elever i grundskolan ha egen digital enhet (1:1), 2018 ska all personal ha 1:1 och barn i förskola 1:5 (sid 5-6). Den digitala miljön inkluderar också nätverkskapacitet (klart 2020) och de digitala system som används. Det ska vara smidigt att jobba i skolans digitala system, både administrativt och pedagogiskt, och det ska finnas god tillgång till både teknisk och pedagogisk support.

Bring your own device

För att exemplifiera hur Skolverket resonerar om infrastruktur, så kan deras resonemang om ”bring your own device” tjäna som exempel. Den internationella trenden ”bring your own device” avvisas med hänvisning till skollagen; det är huvudmannens (dvs. kommunens eller privata aktörer) skyldighet att tillhandahålla olika typer av verktyg som används i undervisningen. Det handlar också om olika socio-ekonomiska förutsättningar och de markanta skillnader som finns mellan låg- och höginkomsthem. Men Skolverket markerar att de förhåller sig öppet i frågan: för att skapa en smidig och flexibel arbetsmiljö så ska framtida tekniska lösningar inte uteslutas, dvs man kanske kan ta med egna grejer till skolan så småningom. Skolans alla it-system ska moderniseras, bli användarvänliga och up-to-date är andemeningen.

Samordning

Skolverket kommer att samordna ett standardiseringsarbete som syftar till att alla skoladministrativa system ska kunna prata med varandra och därigenom bli både effektiva och användarvänliga. System för digitala prov kommer att införas, liksom effektiva, tydliga lättanvända system för bedömning, planering och för att följa elevens kunskapsutveckling. Specialpedagogiska skolmyndigheten får utökat uppdrag för mjuk infrastruktur och kompetensutveckling för alla lärare. Skolverket kommer även att verka för att ett rikt utbud av digitala läromedel och andra digitala resurser (sökning och delning för personal) kommer att utvecklas.

Så när det kommer till infrastruktur, hårdvara och tillgång till den digitala världen så kan vi nog vara lugna – det kommer att ske. Skolverket styr upp med stöd av skollagens likvärdighetskrav och samordnar och driver utveckling. Ansvaret och kostnaderna för infrastrukturen (enheter, nät, system, teknisk- och pedagogisk support) ligger på huvudmannen, dvs. kommunerna.

Kompetensutveckling

För att visionen ska uppnås krävs att

• Förskolechefer och rektorer har adekvat förmåga att strategiskt leda digitalt utvecklingsarbete (s 4)

Chefer och rektorer ska alltså kunna driva och leda det lokala förändringsarbetet. Det nationella skolutvecklingsprogrammet och förändringar i den statliga rektorsutbildningen ska säkra att denna förändringsledarkompetens finns.

För den pedagogiska personalens del krävs att de

• har kompetens att välja och använda ändamålsenliga digitala verktyg i sitt arbete (s 4).

När Skolverket ska precisera den digitala kompetens som lärare behöver skriver de (s 22):

”En stor del handlar om utveckla undervisningen. Lärare måste kunna avgöra när och till vad digitala verktyg kan förbättra undervisningen och därmed elevernas lärande.

Ett väsentligt område är också hur den tekniktäta miljön påverkar undervisningsklimatet, hur en kultur kan utvecklas som tillvaratar möjligheterna

men också hanterar de risker som uppstår till följd av teknikens potential att rikta fokus mot annat än de planerade aktiviteterna” (s 22).

Det är skrivet i ett stycke, men jag delade upp det i tre punkter för tydlighetens skull. Vi kan redan nu konstatera att innehållet i ”adekvat digital kompetens” inte i direkta ordalag berör skolans arbetsformer.

Hur ska då denna kompetensutveckling genomföras?

Den ska ske genom att rektor åläggs att organisera kollegialt lärande, enligt läroplansförslaget. Under rubriken Innovativ utveckling (s 35) skrivs att användandet av digitala verktyg ”ställer krav på ett innovativt förhållningssätt i verksamheten. /…/personal som arbetar med barn och elever måste ges möjlighet att pröva nya möjligheter för att utveckla sin undervisning och ges tid att reflektera över densamma”.

När skolverket beskriver konsekvenserna av strategin skriver de att huvudmannen ”måste skapa förutsättningar för sin personal att delta i de omfattande kompetensutvecklingsinsatser som krävs. /…/ rektorer och förskolechefer /…/ måste säkerställa att personalen ges tidsmässiga och övriga organisatoriska förutsättningarna för att delta i kollegiala lärandeprocesser” (s 43). Det är ett prioriterat utvecklingsområde, så det ska in i kommunens kvalitetsarbete.

Problemet

Det regeringsuppdrag Skolverket fick, kopplar på ett tydligt sätt ihop elevernas digitala kompetens med deras innovativa förmåga: Skolverket ska vid behov ”föreslå förändringar för att tydliggöra skolans uppdrag att stärka elevernas digitala kompetens och innovativa förmåga, för att förbereda dem för ett aktivt deltagande i ett allt mer teknikorienterat arbets- och samhällsliv och för ett stärkt entreprenöriellt lärande” (s 19). Denna instruktion gäller för alla skolformer.

Som bakgrund för arbetet nämner både regeringen och Skolverket digital kompetens som en nyckelkompetens för det livslånga lärandet (EU 2006) och mycket viktig för ”innovation, produktivitet och konkurrenskraftighet samt nödvändiga i ett kunskapssamhälle” (s 13). EU:s rekommendationer för nationella strategier säger bland annat ”uppmuntra och stöd en integration av formellt och icke-formellt lärande” (s 10).

Den arbetsform som dominerar i arbetslivet idag är projektet. Det är så nya innovationer utvecklas och verksamheter förändras. Arbetsformen är kvalificerad och kräver att man självständigt och tillsammans med andra kan göra research, sammanställa, värdera, se helheter, analysera, problemlösa, samarbeta, kommunicera, presentera, argumentera, tänka nytt och kreativt. Man måste ha lärt sig lära, lärt sig planera och strukturera sitt och projektgruppens arbete för att kunna hålla en absolut deadline. Dessa förmågor och metakunskaper kallas ibland framtidskompetenser (s 12) eller 21st century skills, vilket många internationella strategier tar fasta på.

Skolverket undviker helt att koppla ihop skolans arbetsformer med sina skrivningar om digital kompetens. Skolverket är fast i ett ”verktygstänkande” där man föreställer sig att man understundom använder ett digitalt verktyg, men i stort sätt fortsätter arbeta som man alltid har gjort. Men nya verktyg förändrar arbetsformerna, speciellt om de nya redskapen har med kommunikation människor emellan att göra, som it revolutionerat.

Jag konstaterar att Skolverket har lagt sig på en absolut miniminivå när det gäller de styrande dokumenten för grundskolan – varför finns inga styrande skrivningar i läroplansförslagen som talar om att träna sig i projektarbete, när det så tydligt är intentionen i regeringsuppdraget och finns med i bakgrundsmaterialet? Behöver inte grundskoleelever träna sig i projektarbetsmetodik inför gymnasiet och fortsatta studier? Förändringsförslagen i läroplanerna hindrar visserligen inte pedagoger att arbeta så i skolan, men det krävs å andra sidan inte heller. Varför?

Senast 29 april kommer förslaget om it-strategi för gymnasiet, gymnasiesärskolan och vuxenutbildningen. I uppdraget för dessa skolformer finns betydligt starkare skrivningar om digital kompetens kopplat till ”de krav som ställs på arbetsmarknaden” och ”möjligheten att med hjälp av it stimulera elevernas innovativa förmågor”. Vi ser med spänning fram mot skolverkets fortsatta förslag.

Jag återkommer med ytterligare en blogg om de pedagogiska vinsterna i att arbeta projektorienterat i skolan och om Skolverkets kommande förslag till skrivningar.

Läs Skolverkets förslag och den digitala skolan (del 1)

Text: Lars Meding