Ta inte bort åtgärdsprogram

• Förslaget innebär att när en elev är i behov av särskilt stöd ska skola och rektor se till att eleven får det skyndsamt. Precis som nu med andra ord. Den stora skillnaden är att med ett korrekt utarbetat åtgärdsprogram blir det tydligt för var och en vem och vilka inom skolan som ansvarar för vilken åtgärd. Dokumentation i form av åtgärdsprogram tydliggör att ansvariga för åtgärder alltid är personal i skolan, aldrig elev eller föräldrar. Jag förstår inte hur varje lärare ska veta vilka anpassningar, hjälpmedel och resurser som ska användas om inte detta dokumenteras i ett åtgärdsprogram.
• Korrekt utarbetad dokumentation fungerar som en hjälp i det dagliga professionella arbetet. Inom assistans är genomförandeplanen en förutsättning för att assistenter ska veta vad och hur de ska utföra sitt arbete. Det samma gäller skolans åtgärdsprogram. Varje gång jag har varit med och utformat ett åtgärdsprogram så har det varit i samarbete med elev och föräldrar och tydligheten i åtgärder har sedan hjälpt mig i arbetet att se till att överenskomna åtgärder följs. Ansvarsfrågan blir tydligare och utformandet hjälper mig att identifiera svårigheter, styrkor och målsättning samt hur vi kan göra den bästa undervisningen möjlig. Med andra ord så är det tidsbesparande med tanke på att det hjälper mig i min profession.
• Åtgärdsprogram ska även i fortsättningen upprättas när förälder begär det. Föräldrar till barn i behov av särskilt stöd anses redan nu vara ”besvärliga” och ha stora krav i långt större utsträckning. Studier visar också att de vanligtvis lägger ner 1000 h mer per barn och år på sitt barn, stor del av de timmarna går till att kämpa för sitt barns rättigheter. Att dessa redan hårt utsatta föräldrar nu inte längre ska kunna lita på att deras barn får ett ordentligt åtgärdsprogram som de har rätt att ta del av och vara delaktiga i, är ytterligare en börda. För att inte tala om alla de föräldrar som inte har kraft, förmåga eller vetskap om detta, för dem innebär förslaget en orättvisa och skola som inte är på lika villkor.
• I ett korrekt utfört åtgärdsprogram ska det bestämmas när uppföljning ska ske. Detta är också något som underlättar arbetet och säkerställer kvaliteten. Kontinuitet och vikten av samarbete runt barnet är inte bara något som är upp till var och en utan som dokumenteras. Uppföljning gör det också lättare att se till att bestämda åtgärder sker skyndsamt i stället för att rinna ut i sanden.

Det finns i dag många exempel på åtgärdsprogram som inte utarbetas efter direktiv. Då måste de förbättras. Det finns åtgärdsprogram som innehåller åtgärder som barnet ansvarar för på ett otydligt sätt som till exempel ”Kalle ska visa intresse för skolarbetet”. ”Stina ska räcka upp handen mer och sköta sina läxor”. Det är inte så åtgärdsprogram ska se ut.

Det är fråga om hur Kalle kan bli mer intresserad av skolarbetet, vad som hindrar honom i dagsläget. Det är hur vi kan hjälpa Stina att räcka upp handen mer eller finna andra former hon kan bli delaktig på. Det är hur vi kan hjälpa Stina att göra sina läxor och vad som hindrar henne. Om vi inte dokumenterar de åtgärder vi kommer fram till kan jag inte förstå hur vi kan säkerställa att alla runt barnet arbetar med samma hjälpinsatser. Direktiven är bra, lägg ner resurser på att alla känner sig säkra i hur de upprättar och arbetar med åtgärdsprogram men ta inte bort dem! Hur det skulle kunna göra att lärare får en mindre arbetsbörda men med samma kvalité och samarbete är för mig obegripligt.

Text: Linda Grann