Tankar, tips och material inför Förintelsens minnesdag

Förintelsen

Det sägs att alla diskussioner på X (tidigare twitter) alltid slutar med att någon drar Hitler-kortet, d v s liknar motståndaren vid Adolf Hitler. Orsaken till detta är att även i vår sekulära värld behöver en personifikation av ondska. Något eller någon som kan symbolisera det yttersta onda som vi när vi är frustrerade kan kasta på våra verbala motståndare. Tyvärr gäller detta inte bara Hitler utan Förintelsen i stort. När någon vill skapa uppmärksamhet kring våldsamma konflikter används ofta Förintelsen retoriskt som något konflikten liknar. Resultatet blir ofta förvrängning eller förminskande av vad Förintelsen. Det är därför av stor betydelse att vi är tydliga när vi som lärare talar om Förintelsen.

Begreppet Förintelsen kommer ursprungligen från nazisternas egen terminologi. I ett riksdagstal 1939 använde Adolf Hitler ordet i en fras “Vernichtung der jüdischen Rasse in Europa” (förintandet av den judiska rasen i Europa). Ordet beskriver vad nazisternas agerande syftar till; att utplåna judarna från Europa. Nazisterna begick avsiktliga övergrepp även på andra grupper som polacker, romer, jehovas vittnen, ryssar, människor med funktionshinder och homosexuella män. När vi talar mördandet av dessa människor används inte Förintelsen som beteckning. Det handlar inte om att de som drabbades i dessa grupper skulle vara värda mindre eller att deras lidande var mindre allvarligt utan för att mördandet av judarna såg annorlunda ut.

För att få förståelse och exempel att illustrera detta för eleverna kan ni se filmen Förintelsen. Klicka här för att se filmen.

Judiskt perspektiv

Det är omöjligt att utifrån betydelsen av vad varje individ är värd greppa Förintelsens statistik. Vi kan inte empatiskt omfatta sex miljoner människor, inte heller hundratusen eller tiotusen. Därför måste varje försök att få eleverna att förstå Förintelsens omfattning börja på individnivå. Genom att lära känna judiska personer från olika platser i Europa, med olika förhållningssätt till världen och sin judiska identitet går det att närma sig katastrofens omfattning.

Att arbeta med överlevarnas berättelser är ofta ett fint sätt att få ett grepp om människan i en omöjlig värld. Det finns dock problem som vi måste vara medvetna om. Genom att enbart låta den överlevandes berättelse gestalta Förintelsen kan vi skapa en illusion om att det var lättare att undgå mördandet än det faktiskt var. Överlevarna är undantagen, de som trots den hopplösa situationen lyckades överleva. Genom att komplettera med berättelser om de som inte överlevde skapar vi en mer realistisk bild.

Personliga berättelser kan ni hitta i flera av de material som PI publicerat på Pedagog Malmö.

I filmen från Warszawas universitet finns berättelsen om poeten Polina Ginzburg eller Zuzanna Ginczanka under vilket namn hon är mer känd. Hon mördades i Krakow 1944. Klicka här för att se filmen.

I filmerna Barnhemmet och Barnhemmet II finns den gripande historien om Henryk Goldszmit (mer känd under hans pseudonym Janusz Korczak). Klicka här för att se filmerna.

I materialet om judiskt motstånd finns flera personliga berättelser bl a Chajka Grossman, Emmanuel Ringelblum och Hans Krasa. Om Ringelblum finns även material i filmen Gettot. Klicka här för att komma till materialet.

I film och text i materialet digitala hågkomstresor, Treblinka, finns berättelser och bilder på människor som mördades där. Klicka här för att se materialet.

Berättelser om judar strax före kriget finner ni i materialet Vi, de polska judarna.

Antisemitism

En av de främsta orsakerna till att nazisterna kunde få så många att hjälpa dem i mördandet är det hat mot judar som utvecklats i Europa sedan medeltiden. Tyvärr har forskning om svenska lärares sätt att undervisa om Förintelsen och narrativet svenska hågkomstresor visat att antisemitism utelämnas som orsak. Detta trots att antisemitismen var det bärande elementet i nazistisk ideologi, att antisemitismen var på uppgång i flera länder, däribland Polen, Litauen och Ukraina vilket gav befolkningen en viss förståelse för vad nazisterna ville åstadkomma.

Antisemitism handlar om fantasier om judar som härstammar från kristen kultur och har ingenting med verkliga judar och judendom att göra.

I filmen om antisemitism ges en övergripande beskrivnning av antisemitism. Klicka här för att se filmen.

Förövarperspektiv

En av de faktiska lärdomar som går att dra från Förintelsen är lärdomarna om vad som får människor att agera som förövare. En mängd socialpsykologer och historiker som Harald Welzer, Christopher Browning och Daniel Goldhagen har försökt belysa vad som fick helt vanliga människor att mörda judar. De här studierna blir också ett slags brygga över till andra folkmord som det i Rwanda och i Srebrenica.

Grundtanken i undervisningen om förövarna är att de inte utgör några anomalier, de är inte sjuka eller störda (de flesta av dem) utan vanliga människor som befinner sig i en situation där mördandet blir ett överväldigande alternativ.

Ett material som lyfter förövarperspektivet är Barnen i Belaya Tserkov men också filmerna Tykocin del 3 och 4, samt Treblinka.

Hjälparna

Under varje hågkomstresa vi har genomfört har åtminstone en elev vid något tillfälle uttryckt uppgivenhet, att ingenting egentligen spelar någon roll eftersom vi människor är så lättpåverkade och lättstyrda. Det här tillståndet beskrivs av Julia Kristeva i hennes bok Power of Horror som ett tillstånd av skräck och apati, ett tillstånd där individen upplever sig förlamad av hopplöshet. Detta är absolut inget vi vill åstadkomma med undervisning eftersom det får elever att må dåligt men också komma till slutsatsen att fri vilja inte existerar.

Ett effektivt sätt att undvika detta är att undervisa om den lilla minoritet som trots att de riskerade både sitt eget och familjemedlemmars liv bestämde sig för att hjälpa judar. En del av dem hjälpte , enstaka individer, andra tio, hundra eller till och med tusen människor, . Historikern Yehuda Bauer menar att förståelsen för detta fenomen måste vara en del av undervisning om Förintelsen särskilt när det gäller unga människor. Genom att undervisa om hälparna förstår eleverna att hur hopplöst allt än är existerar det moraliska valmöjligheter.

Hjälparna beskrivs i filmen Bialystok 4 och i det tillhörande materialet. Klicka här för att se materialet.