Tillitsverket del 2 – Känslighet. Ingenting & allting

Rummet talade till barnen – viskande röster vittnade om häpnad, nyfikenhet och lust. Blickar sökte och tog in rummets mystik samtidigt som något tändes i dessa nyfikna blickar. En förundran och nyfikenhet hade väckts enbart genom miljö, material och rummets agens. Projektet Känslighet vad härmed startat efter en lång väntan från i våras …

 Under två omtumlande veckor fick personal och barn på avdelning Milano möta Tillitsverket. Det var två veckor med glädje, nyfikenhet, hopp och mod blandat med längtan, försiktighet, förvåning och ibland t o m lite ilska eller oro – alla de känslor som ryms inom oss människor och som måste få ta plats. ”Känslighet. Ingenting och allting. En människa behöver känslighet – ett samhälle behöver de känsliga” (Som Tillitsverket väljer att uttrycka sig).

Tillsammans, barn och vuxna, utforskade vi och undersökte alla dessa olika typer av känslor i en mängd olika kombinationer och på en mängd olika sätt. Vi var på äventyr i Älvlandet och i Trollskogen, vi lyssnade på sagor som samtidigt gestaltades, vi lekte gemensamma lekar som krävde att vi utforskade olika egenskaper som vi besitter men med ett ständigt fokus på gemenskap och delaktighet – där kaos, tillit, förtjusning och förundran var några av ledstjärnorna.

”Detta innebär att vi som pedagoger, i stället för att arbeta mot det förväntade, eller söka efter brister och avvikelser i förhållande till normen eller på förhand definierade utvecklingsstadier, i stället ger plats för och öppnar upp oss för det oväntade […] Vi installerar oss i processer av tillblivelse tillsammans med barnen och de materiella förutsättningarna som aktiva agenter, och försöker förstå vad som uppstod och vad som skulle kunna vara möjligt att göra, tänka och förstå.” (Lenz Taguchi 2017:137)

Vi uttryckte oss på en mängd olika sätt med hjälp av olika estetiska uttrycksformer där ingenting var omöjligt, eller också där allting var möjligt … Våra sinnen skärptes och vår närvaro i nuet blev om än tydligare: ”Vi trodde nog att vi var lekfulla, men hur lekfulla är vi – egentligen?” ställer sig en pedagog frågande vid ett av många reflektionstillfällen som vi hade tillsammans med Tillitsverket för att återuppleva och återupptäcka allt som vi tillsammans varit med om … Det blev också så tydligt för oss vad olika sammanhang gör med oss som individer och vad som är möjligt, eller inte möjligt, i olika situationer och vilket kraft miljö och material har som möjliggörare för individens utveckling och lärande – men också tvärtom, i värsta fall, vara hämmande för det samma.

”Vi har fått syn på helt nya sidor av några barn som vi inte visste fanns tidigare … De som t ex var lite mer tillbakadragna tidigare visar nu mod och handlingskraft, även de som tidigare var snabba på att ta för sig har nu insett vikten av att tillsammans gå in i leken”. Ytterligare en reflektion från en pedagog som visar på lekens förändringskraft och vad utforskandet av känslor i ett sammanhang där rätt eller fel inte existerar. Öhman (2019) skriver i sin bok att nya intryck, upplevelser och erfarenheter skapar impulser till lekande. Vidare menar författaren att impulser utifrån, med en rik och varierad lekmiljö, ett material, en ny situation och händelser eller någons blick eller leende ger närig till utforskande och lekande vilket griper tag i barnen och gör något med dem.

På tillitsverkets sista dag avslutade vi detta omtumlande äventyr med en gemensam parad – högtidligt till musik gick barnen in på grannavdelningen utklädda till b la kungar, prinsessor, riddare eller troll. Mitt i paraden stannar ett barn upp, tar av sig sin krona och ger till ett av de barn som tittar på – som om hen vill dela med sig av det magiska som händer och bjuda in kompisen i denna gemenskap i just detta sammanhang.

Såhär i efterhand kan vi se hur Tillitsverket lever kvar hos barnen och i våra miljöer. Tygerna som lämnades kvar används flitigt för att förändra våra miljöer utefter behov men oftast blir de till spännande och föränderliga kojor allteftersom leken utvecklas och tar nya riktningar för barnen.

Vi fick också lära oss en hel del nya sånger med tillhörande lekar som sjungs och leks flitigt av barnen – minnena lever kvar i kropp och knopp. Sist men inte minst finns våra älv och trollbebisar kvar hos oss – de som vi skapade tillsammans efter att ha besök Älvlandet och Trollskogen. De tas om hand med varsamma händer och med ömhet i blickar … Nu ser vi framemot våren då vi än en gång kommer möta Tillitsverket under två fartfyllda veckor.

Referenser:

• Margareta Öhman. 2019. Värna barns lekstyrka. Gothia Fortbildning, Stockholm.
• Hillevi Lens Taguchi. 2017. Pedgogisk dokumentation som aktiv agent. Gleerups Utbildning AB.