
Läsning i dialog med stöd av AKK
För ett tag sedan såg jag dokumentären ”Transhood” på HBO om unga transpersoner i USA. I den här dokumentären följer vi fyra barn i Kansas city som vid filmandets början är 4, 7, 12 och 15 år. Under fem års tid får vi följa deras resa mot att bli vuxna men också den omgivning som de lever i. Dokumentären öppnade upp en massa frågor hos mig. Vilka erfarenheter och minnen från förskolan/skolan är vanligt förekommande bland de barn och unga som lever i Sverige?
För att finna ett svar på mina frågor kontaktade jag Edward Summanen, socionom och genusvetare. Edward har jobbat med unga transpersoner de senaste 13 åren genom RFSL och RFSL Ungdom. Bland annat svarar Edward på en stöd- och infomejl för transpersoner som årligen har kontakt med omkring 300-400 transpersoner i olika åldrar samt nästan lika många närstående. Hen har även jobbat som barnskötare på förskola samt inom fritidsverksamhet på lågstadiet.
Enligt Edward upplever många transpersoner en total tystnad kring och osynliggörande av transfrågoror i skolan och förskolan. Ett vanligt missförstånd är också att alla transpersoner ska ha vetat från en tidig ålder att de var trans, menar Edward.
-Många vi har kontakt med kommer på att de är transpersoner senare i livet: i samband med pubertet eller i vuxen ålder. För en del av dessa personer hade det kanske varit möjligt att komma till insikt tidigare om man vetat att möjligheten fanns och fått ord för att beskriva sig själv. Men absolut inte för alla. Oavsett är det bra att tidigt få kunskap om trans, inte minst för att kunna känna sig bekräftad även när man ser tillbaka på sin skoltid.
För de barn som är öppet trans eller som funderar kring sin könsidentitet märker Edward och de andra på Transformering tyvärr att skolan ofta är en plats förknippad med otrygghet.
-framförallt kring omklädningsrum, annan slentrianmässig könsuppdelning och lärare som inte säger ifrån när andra elever eller skolpersonal uttrycker sig okunnigt eller elakt om transpersoner/brytande av könsnormer.
Många transpersoner berättar också om att de själva behövt utbilda sina lärare i transfrågor eller till och med förväntats utbilda andra elever,enligt Edward.
-som att stå upp inför en hel aula och berätta om sig själv. Det är något som man verkligen kan ångra i efterhand.
Något som Edward dock ser är att enskilda lärare och insatser spelar extremt stor roll.
-Den som tar ställning för allas lika värde, lärare som använder rätt namn och pronomen (och rättar andra som säger fel), en transflagga utanför skolkuratorns kontor eller att ens gympalektion läggs sist på dagen så man kan gå hem och duscha istället. Allt detta är enormt betydelsefullt för ens välmående.
Jag frågade också Edward hur vi som förskollärare kan arbeta för att skapa en så inkluderande och öppen miljö som möjligt på förskolan. Här kommer några saker som är viktigt att ha med sig i sitt normkritiska arbete enligt Edward:
Mycket av det som har att göra med genusmedvetenhet och värdegrund gynnar också unga transpersoner menar Edward.
-att inte trycka in barn i boxar utifrån det kön de förväntas ha, utan uppmuntra till att utforska olika sidor hos sig själv, bli trygg, sätta ord på känslor, stå upp för den man är. Ett barn som bryter mot könsnormer är inte per automatik ett annat kön. Tvärtom bryter väldigt många barn mot könsnormer. Många transpersoner passar in i den tilldelade könsrollen som barn. (Dvs en ”flickig flicka” kan komma ut som transkille eller ickebinär senare i livet) En del barn upplever sig som trans under en period, för att sedan börja identifiera sig med sitt tilldelade kön, ofta i samband med pubertet. Det ska inte avfärdas som ”bara en fas” för det var troligen en väldigt viktig period i barnets liv. Hen utforskade vem hen är.
Läs mer om trans på www.transformering.se