Unga läser visst

Det finns elever som är ovana läsare och hellre gör annat än att läsa om de får välja. Det finns också elever som har svårigheter i sin läsning och elever som helt enkelt inte är intresserade av böcker. Som bibliotekarie arbetar jag tillsammans med lärarna på skolan för att nå dessa elever och få dem att uppleva litteratur och bli läsare. Men i detta inlägg ska jag inte berätta om detta arbete, utan istället berätta om de unga som läser och läser för att de vill, inte för att de måste. För de finns faktiskt. Unga läser visst!

Det är onsdag eftermiddag och alla elever på Slottsstadens skola har slutat skolan för dagen. Men i skolbiblioteket är det ändå fullt- 22 elever från åk 7-9 har stannat kvar efter skoltid för att delta i läsårets första bokklubbsträff. Vi har läst Nicola Yoons bok Ingenting och allting och nu är det dags för fika och samtal om boken. Denna gång är vi fler än någonsin. Dessutom är det första gången som killar är med, fyra killar dessutom.

Jag måste erkänna att jag inte trodde att så många skulle komma till träffen. Tidigare gånger har ca hälften av alla anmälda inte dykt upp på träffen pga tandläkarbesök, fritidsaktiviteter, för mycket läxor osv. Så jag blev smått panikslagen när jag insåg att nästan alla som anmält sig kommit och att vi då inte skulle kunna sitta i biblioteket som planerat. Går det verkligen att ha bokcirkel med så många? hann jag tänka där och då. Men det går alldeles utmärkt kan jag säga nu efter bokklubbsträffen.

Det som händer när 22 läsvilliga elever samlas från olika klasser för att prata om en bok är magiskt. Tänk er- inget tvång, ingen bedömning utan bara elever som på sin skolfria tid väljer att stanna kvar i skolan för att prata litteratur. Det är händer uppe precis hela tiden. Det är inte alla som väljer att aktivt delta i diskussionen, men alla är intresserade och uppmärksamma. De lyssnar på den som pratar och tar del av de andras tankar kring boken. Jag har i förväg förberett några frågor ifall det skulle bli brist på samtalsämnen, men inte en enda gång tittar jag på frågorna. Det är helt elevernas reflektioner, tankar och frågor som styr. Som samtalsledare hjälper jag elever att komma vidare och djupare in i diskussionen genom följdfrågor och nya frågeställningar. När vi måste avsluta är det fortfarande händer uppe. Jag blir så imponerad av eleverna- över deras reflektioner, tankar, frågor men också hur de öppnar sig och gör personliga kopplingar till det lästa. Jag blir rörd flera gånger och är glad att jag får lära känna eleverna lite bättre tack vare detta boksamtal.

Här kommer exempel på elevreflektioner kring boken (obs: inte ordagrant):

• Först blev jag sur på Maddys mamma och kunde inte riktigt förstå att hon kunde göra så, men sen när jag fick veta att hennes man och son dött i en olycka kände jag ändå lite medlidande och tyckte synd om henne.

• Jag vet inte vad jag hade gjort om min mamma hade gjort något sådant mot mig- skulle jag kunna förlåta henne? Kan man förlåta något sådant….?

• Jag tror att Carla, sjuksköterskan, måste ha vetat om att Maddy inte var sjuk. Hon hade ju varit Maddys sjuksköterska i många år, tagit prover på henne och varit med henne varje dag. Hon borde väl ha märkt något? Det tror jag.

• Bilderna, graferna och illustrationerna och det sättet boken är skriven på gjorde att det kändes lite som att läsa hennes dagbok.

• Olly hade det också svårt hemma. Jag tror att det var därför Maddy och Olly drogs till varandra.

• Jag tror inte att det hade spelat någon roll vilken kille det var, hon hade blivit kär ändå. Det blev något nytt och spännande i hennes isolerade liv.

• Tror heller inte att det spelade någon roll vilken kille det var, hon hade blivit kär ändå för hennes hjärta behövde kärlek.

• Istället för att skydda sin dotter som hon trodde att hon gjorde, så skadade mamman henne mer istället. Maddy kunde ju inte leva normalt när hon väl fick veta att hon faktiskt inte var sjuk. Hon hade inte utvecklat sitt immunförsvar eftersom hon aldrig gått ut.

Jag undrar om de vet vilka stora läsförebilder de är och att de faktiskt, mer än jag, inspirerar sina skolkompisar till att också börja läsa och få ett större intresse för litteratur. Jag ser dem i korridorerna med sina böcker, läser lite överallt i skolan och pratar entusiastiskt om böcker i biblioteket så att andra hör. Och jag ser att andra elever blir nyfikna på deras läsning. Det tackar jag dem för!

Nästa bok blir The Hate U Give av Angie Thomas. 28 elever har anmält sig och vill delta i boksamtalet om ca fem veckor. Det blir ju såklart en stor kostnad för skolbiblioteket, eftersom jag måste köpa in x antal böcker som x antal elever i bokklubben. Jag skulle kunna använda befintliga klassuppsättningar, men jag tror att det blir roligare och mer motiverande för eleverna om de får böcker som är rätt nya ”på marknaden”. Jag skulle också kunna ha en gräns för hur många som kan vara med i bokklubben. Men kan man säga Nej, när en elev kommer in och frågar om det finns plats kvar i bokklubben. Det kan man inte, inte jag i alla fall. Det positiva är ju att svensklärarna får en helt ny klassuppsättning att arbeta med vid andra tillfällen.

Detta är bara några av läsarna på Slottsstadens skola- de är fler!

Mina enkla tips för en lyckad bokklubb i skolan:

1. Välj en bok du tror på och som ger upphov till bra samtal.
2. Se till att boken finns som talbok, så att även de som har en läsnedsättning kan vara med.
3. Berätta och sprid info. om Bokklubben vid besök i klasser.
4. Bjud på fika.
5. Planera inte för mycket- det ska kännas ledigt och fritt för eleverna. Utgå från elevernas reflektioner, tankar och frågor.
6. Inga lärare med.

Text: Nevin Semovski