Unga måste få komma till tals i skolan

Vi, jag från PI och kollegan Pär Widén från Malmö universitet, är inbjudna till Universidad Nacional de San Martin (UNSAM), som ligger i utkanten av Buenos Aires i ett ganska ”tufft” område. Vi är där för att bland annat berätta om våra pågående projekt i Malmö, dels förskolebarns filmande kopplat till stadsutveckling och dels vår samarbetsskolas elevers arbete med Arkeologiskolan i Uppåkra.

Gensvaret från studenter, lärare och forskare är förbluffande starkt. Vår presentation leder till högljudda och engagerade inlägg och till ett minst sagt engagerat samtal. Tillsammans ser vi många likheter mellan våra erfarenheter i Malmö respektive deras i Buenos Aires, men klart också stora skillnader.

Gemensamt tycks vara att vi enas om att pedagogisk verksamhet måste inrymma och leda till att barn och unga kommer till tals i viktiga frågor. Deras röster kan med fördel höras genom estetiska uttryck och inte minst då med film. En av dagarna som vi är på UNSAM ordnas en stor ”marknad” som innebär att ett antal klasser kommer till universitetet och visar upp sina arbeten som de gjort. Det handlar om ett angeläget innehåll, både för eleverna och samhället. Marknaden består dels av elevernas utställningar, men rymmer också en filmfestival. Elevernas filmer visar deras perspektiv på viktiga frågor och trots att språket är spanska så tycker både Pär och jag att filmerna är begripliga och intressanta (vi får hjälp med tolkningen).

Det påminner starkt om vår InnoCarnival i Malmö, men skiljer sig åt på ett intressant sätt. Det visar sig att samtliga klasser har haft ett samarbete med minst en forskare på UNSAM. En forskare som har fungerat som handledare, i vissa fall som frågeställare och klart också för att kunna lägga ett forskningsperspektiv på vad eleverna arbetat med och hur de arbetat med innehållet. Det blir till en sorts förmerande av elevernas produktioner, som jag upplever som respektfullt.

Under vår vistelse besöker vi också en grundskola inne i Buenos Aires. En skola i Malmö, Backaskolan har tidigare skickat ett antal filmer som elever i årskurs åtta gjort och som visar deras bild av Malmö, en sorts stadsdokumentärer. Filmerna har lämnats till elever i klass tre i ”secondary” delen av skolan. Eleverna är jämngamla, men befinner sig i olika stadier av sin utbildning. Eleverna I Buenos Aires ska ta studenten om två år. Vi får ta del av en del filmer som nu ska skickas till eleverna på Backaskolan. Det är en dialog mellan ungdomar från olika delar av världen som blir möjlig tacka vare filmer. Språket i filmerna är engelska. Precis som i samtalen med lärare, studenter och forskare så kan vi se likhet mellan filmerna och också stora skillnader. Inte minst när det gäller val av innehåll.

Jag får en känsla av att jag är med om något viktigt. Barn och unga kommer till tals. De utbyter tankar, idéer och frågor om sina liv och om världen. Inte för att tävla, utan för att få perspektiv på sina liv och bli lite klokare kring hur ett gemensamt arbete för att skapa en hållbar värld skulle kunna bli verklighet. Nu till min dröm:

Jag ser att barn och unga kommer till tals med olika uttrycksformer om för dem viktiga frågor. Jag ser hur kommunikationen växer och berör, inte bara ungdomarna utan också det kringliggande samhället, dess politiker och beslutfattare. Jag ser hur denna kommunikation kan växa och växa för att på så sätt bidra till en värld som tar FNs 17 globala mål på allvar och bidrar till dess lösningar. Det är min dröm och jag är oerhört tacksam att på en kant få vara med när det tycks bli verklighet.