Vad håller vi nu på med då?

Under intervjuerna där lärare (oftast ämnesansvarig och lagsamordnare) är med ställer vi frågor i förhållande till de behov vi har. Vi rangordnar därefter de intervjuade och sedan följer sedvanlig referenstagning, närapå det viktigaste momentet där vi följer en mall så att vi inte glömmer något. Vi jämför meriter och bestämmer oss. Efter löneförhandling anställer vi och alla meriter registreras i vårt system.

När vi sedan har anställt någon följer vi en årsklocka där vi genomför tre medarbetarsamtal per år som också innefattar lektionsbesök. Där emellan ses vi i otaliga formella och informella möten med kollegor och elever. När det är dags att sätta lön gör vi det utifrån kända lönekriterier som parterna kommit överens om. Sammantaget kan man säga att vi har god kunskap om våra medarbetare.

Jag skulle tippa på att det här tillvägagångssättet ser tämligen likartat ut runt om i landet, med små variationer. Döm då om min förvåning när jag hör om kommuner och andra huvudmän som underkänner skolledarnas bedömning och köper in tjänster från meriteringsföretag. Skolledarna är tydligen inte kapabla att välja ut förstelärare eller de lärare som skall komma ifråga för lärarlönelyftet.

Varför? frågar jag mig. En hemsk tanke kommer smygande, är det skolledarna själva som vill det här? För att slippa “ta smällen”? För mig är det helt obegripligt ur egen synvinkel. Ur statens synvinkel borde någon där bli förbannad över att kommuner och andra huvudmän betalar privata företag för att välja ut medarbetare som sedan skall få statliga lönepåslag. Med tanke på hur ansatta många lärare blir när de skall sätta betyg är det väl bara en tidsfråga innan vi säljer ut den kompetensen till ett “objektivt” företag.
#ämnesbetyg #tarifflöner