Vad krävs för att leda skolutveckling?

Ganska ofta blir intrycket att skolledare fattar beslut som ska ”sippra” neråt i systemet medan lärare och annan personal ska förse skolledningen med information som gör att de kan fatta rätt beslut. I vissa fall stämmer en sådan beskrivning kanske ganska bra, men forskarna Nehez, Sülau och Olin har nyligen publicerat en läsvärd artikel som ger en betydligt mer nyanserad bild av vad som krävs för att leda skolutvecklingsprocesser.

I artikeln A web of leading for professional learning – leadership from a decentring perspective har Nehez m.fl. (2022) ett praktikperspektiv (Kemmis m.fl. 2014) på ledning och intresserar sig för vad som faktiskt händer i verksamheten. De undersöker vilka skolledningspraktiker som växer fram i ett utvecklingsprojekt som leds av ledare på olika nivåer (för att stärka modersmålets och modersmålslärarnas roll i skolans språkutvecklande arbete). I sin analys visar forskarna att skolledare, en extern utvecklingsledare och lärare med processledarfunktioner utvecklar en gemensam ledningspraktik. På grund av sina olika uppdrag och roller bidrar de på olika sätt och med olika perspektiv.

Ledningspraktiken formas av och formar succesivt hur de pratar, vad de gör och hur de relaterar och interagerar med varandra (Kemmis m.fl. 2014). Men ledningspraktiken ”svävar” inte fritt utan förhåller sig till angränsande praktiker (lärarnas kollegiala lärande, undervisningen etc.). De normer och idéer, scheman och resurser samt de hierarkier, roller och regler som finns i skolan sedan tidigare påverkar också vad som är möjligt och hur ledningspraktiken utvecklas över tid (Mahon et al. 2017).

Som jag tolkar det är en huvudpoäng i artikeln att ledningspraktiker i skolan inte handlar om vad skolledare gör. Ledningspraktiker som leder till faktisk skolutveckling är ett gemensamt projekt och behöver involvera de som berörs och de ”mellanledare” som processleder arbetet. Att exempelvis inte involvera lärarna i ledningspraktiken och skapa ytor för kommunikation om mål, syfte och arbetsformer i utvecklingsarbetet kan leda till att lärare passiviseras och tar avstånd från utvecklingsarbetet och i stället väljer att satsa sin energi på annat (Nehez m.fl. 2022, s. 12).

Hela artikeln är 15 sidor lång och skriven på akademisk engelska. För den som är intresserad av skolledningspraktiker och vad som krävs för att leda skolutvecklingsarbete men som inte vill läsa hela texten rekommenderar jag delen Discussion and conclusion som är drygt två sidor. Du hittar artikeln på länken:

https://doi.org/10.1080/00220620.2022.2114433

Referenser

Kemmis, S., J. Wilkinson, C. Edwards-Groves, I. Hardy, P. Grootenboer, and Bristol, L. (2014). Changing Practices, Changing Education. Singapore: Springer.

Mahon, K., S. Kemmis, S. Francisco, and Lloyd, A. (2017). “Introduction: Practice Theory and the Theory of Practice Architectures.” In Exploring Education and Professional Practice: Through the Lens of Practice Architectures, edited by K. Mahon, S. Francisco, and S. Kemmis, 1–30.

Nehez, J., Sülau, V., and Olin, A. (2022). A web of leading for professional learning – leadership from a decentring perspective, Journal of Educational Administration and History, DOI: 10.1080/00220620.2022.2114433