Vad SKA vi göra? Språkutveckla! (del 3)

Vi var 24 svenska barn i klassen, men på uppropsdagen var vi plötsligt 25. Marcel hade tillkommit. Han var pojken med det brunlockiga håret, de snälla ögonen och de långa, svarta ögonfransarna så fina att jag genast bestämde mig för att tycka om honom.

Marcel kom från Holland, eller egentligen hette han inte alls Marcel utan någonting på ”Z”, men då hans namn tydligen skulle vara för svårt att uttala hade det bestämts att han fick heta Marcel. Eftersom pojken med de ljuvliga lockarna nyligen kommit till Sverige talade han naturligtvis bara holländska, men det kunde han ju inte göra med oss, för vi, inklusive läraren Agneta, pratade bara svenska. Därför skulle Marcel också göra det och språkbadet tappades upp! Det var inte lätt för Marcel, reflekterade jag över redan då. Han hade svårt att få kompisar; pojkarna i klassen utsatte honom för såväl fysisk som psykisk mobbning och han hittade inte orden för att kunna uttrycka det han tänkte och kände. Istället slog han tillbaka och blev tyst!  Först idag har jag till fullo förstått varför.

Marcel lärde sig så småningom att behärska det svenska språket. På mellanstadiet hamnade vi i olika klasser och på högstadiet klippte han av sig lockarna och flyttade till Malmö. Genom åren har jag ofta tänkt på honom och undrat hur de där första åren i min klass präglade honom, vad de gjorde med hans identitet?

Måndagens föreläsningar om flerspråkiga klassrum i fokus och translanguaging (transspråkande) på Slagthuset med professor Jim Cummins och universitetslektor Gudrun Svensson gav mig delvis ett svar på den frågan. För 35 år sedan och ända fram tills ganska nyligen var man i skolans värld övertygad om att låta eleven överge sitt modersmål och enbart fokusera på det nya andraspråket, svenska, skulle vara det bästa för elevens språk- och kunskapsinlärning. Visserligen fanns det modersmålsundervisning, men på skolans övriga lektioner var det enbart svenska som gällde.

Världen har dock förändrats väsentligt sedan 1981 och sammansättningen av eleverna i den svenska skolan likaså. I Malmö har ca 50% av eleverna ett annat modersmål än svenska och de har erfarenheter i sitt bagage som kan innefatta såväl krig, flykt som andra trauman. Forskning visar att det bästa faktiskt inte är att låta modersmålet stå tillbaka, utan att istället låta de två språken, eller alla språk som eleven behärskar, utvecklas parallellt.

Cummins talade om den flerspråkiga elevens akademiska utveckling, som avhängig elevens förstaspråksutveckling, d v s vikten av att inte se modersmålet som en fiende, utan som en resurs. Ett talat vardagsspråk tar ca 1-2 år att behärska, medan ett akademiskt språk tar betydligt längre tid att bemästra. För att våra flerspråkiga elever ska få möjligheten att ”catching up to a moving target”, d v s de ämnesspecifika kunskaperna, måste vi ge eleverna möjligheten att uttrycka sig akademiskt på fler språk än svenska. Detta blir då ett sätt att stötta eleven i samtliga ämnen utan att sänka nivån på det akademiska språket och de ämnesspecifika kunskaperna.

Det är av yttersta vikt, menade såväl Cummins som Svensson, att eleven befinner sig i sin proximala utvecklingszon trots att de språkliga kunskaperna i svenska är otillräckliga. Förenkling är aldrig en lösning! Detta gäller samtliga ämnen, vilket innebär att alla lärare, oavsett ämne, måste ha en samsyn kring att stärka eleven med ett språk-kunskaps- och identitetsutvecklande arbetssätt. Att elever underpresterar kan nämligen också ha sin orsak i att de inte får sin identitet bekräftad, en identitet som är djupt förknippad med modersmålet. Med denna kunskap kan vi anpassa såväl språk som texter för att lyfta elevens kunskapsutveckling och stärka identiteten.

Gudrun Svensson betonade även hon modersmålet som ett sätt att stärka våra elevers identitet, men hon såg också förstaspråket som en ingång till att involvera föräldrarna för ett ömsesidigt utbyte. Dels förstår eleverna att föräldrarna också har värdefulla kunskaper och dels bidrar det till engagerade föräldrar, som förstår att skolan ställer krav. Att synliggöra en elevs modersmål skickar signalen att det språk som talas i hemmet även har ett värde i skolan och kan vara en källa till kunskap.

Därefter visade Svensson en rad praktiska exempel på transspråkande, d v s hur skriv- och reflektionsövningar kan genomföras på två språk. Hon ansåg också att även modersmålsundervisningen bör vara en del i detta arbete så att svenskan får en given plats där.

Cummins återkom många gånger till betydelsen av litteracitet, oavsett språk. Ett hem med böcker och läsande vuxna som uppmuntrar barnens  litteracitet, kompenserar många socioekonomiska faktorer. Det är t o m så att en elev från en socioekonomiskt svag bakgrund, men där läsningen har fått ta plats, lyckas bättre akademiskt än en elev med stark socioekonomi, men med svaga läsförebilder. Läsning är nyckeln till skolframgång! Med denna forskning i ryggen vet jag därför att vi gör helt rätt i att lansera vårt lässtrategiprojekt på Rörsjöskolan-Zenith nästa vecka, men mer om detta i nästa inlägg tillsammans med fler strategier för att att stärka ett språk-kunskaps- och identitetsutvecklande arbetssätt

Författat av: Ulrika Wirgin och Nina Svensson

Se tidigare inlägg: https://pedagog.malmo.se/2017/09/24/vad-ska-vi-gora-sprakutveckla-del-2/