Var är du i din genusprocess?

Vi har nu träffats fem gånger, idag var första gången för denna terminen. Kursen är oerhört inspirerande och har verkligen satt igång tankar och processer hos alla deltagare, om än på olika sätt. Det är det häftigaste med våra möten tycker jag; att få träffa kursdeltagarna och följa deras genusresa, ta del av andras funderingar, dilemman och reflektioner. Vi berikar varandra genom dessa samtal och jag går från kursen lite nöjdare än tidigare, för jag vet att vi gett varandra något.

På dagens träff diskuterade vi bland annat hur barn gör kön, när är de kapabla att avgöra vilket kön de vill tillhöra? Hur mycket är socialt betingat och hur mycket är biologiskt? Vi talade om könsroller och vikten av att faktiskt först belysa dem för att kunna, som det står i läroplanen, motverka dem.

Vad väcker denna bild för tankar? Provocerar den oss? Vad säger våra fördomar?

Vi såg på en film från Utbildningsradion med Hillevi Lenz Taguchi där hon för en diskussion om multipla subjektiviteter, det vill säga hur vi agerar och uppför oss olika beroende på vilken situation vi befinner oss i. Hon talade om faran att generalisera och ”stämpla” barn, att det är så lätt att vilja kategorisera och placera folk i fack. Vi reagerar också omedvetet negativt om någon inte stämmer med de könsroller vi är vana vid. Här måste vi stanna upp och titta på oss själva, vad förmedlar jag? I vilka olika situationer är jag annorlunda? Hur kan vi bli mer flexibla?

När det gäller min genusprocess så tog den sin början i att jag fick höra om kursen ”Genus i praktiken” och tänkte att den kunde passa mig då jag har ett intresse för genus, jämställdhet och HBT-frågor och gärna ville lära mig mer. Jag ville få mer djupgående kunskap, teorier att förhålla mig till och ha argument i diskussioner som rör dessa ämnen. Mer kött på benen helt enkelt. Redan nu kan jag se att en genusprocess startat inom mig. Den får liv i samtal med andra, både inom kursen, på jobbet och privat. Jag är mer medveten samtidigt som jag förstår att jag bara är precis i början av min process. Jag anser att jag grundlagt en förståelse för genuspedagogik och intersektionalitetsperspektivet, jag har tillskansat mig ett annat sätt att tänka kring genusfrågor samtidigt som jag lär mig väldigt mycket av att få syn på mitt eget lärande.

Den här metakognitionen (dvs att tänka kring mitt eget sätt att tänka) är väldigt central för mig i den här kursen – det är häftigt hur man kan lära av sin egen lärandeprocess! Jag märker att jag reagerar på saker i min omgivning, på min arbetsplats eller i samhället som jag vanligtvis kanske inte skulle noterat. Det gör att jag tydligt kan skönja att genusprocessen pågår.

På min arbetsplats har jag blivit mer modig och villig att driva samtal som kretsar kring genus, kön eller HBT-frågor, jag upplever att jag börjat utmana mina kollegor med frågeställningar och kommentarer med genus- och/eller intersektionalitetsperspektiv för att börja så små frön hos dem, för att starta en genusprocess även där. Jag känner mig lite som en fanbärare för genuspedagogiken (om än i mycket liten skala)! Jag ser med stor glädje framemot de fortsatta kurstillfällena.

Text & Bild: Sanna Lindskog