Var byggs grunden för god barn- och elevhälsa?

I det engelska språket har begreppet ”cornerstone” en lite mer unik betydelse än det svenska ordet ”hörnsten” (som ofta används i plural tex; ”..en av hörnstenarna i vårt arbete..”). En ”cornerstone” är den första stenen som läggs på plats i ett husbygge. Den är viktig eftersom alla andra byggstenar därefter kommer att placeras utifrån hur den ligger. ”Cornerstenen” påverkar därför hur resten av byggnaden växer fram, åt vilket håll den brer ut sig, om väggarna blir lodräta eller sneda. Symboliskt kan ordet användas för att understryka en grundprincip eller filosofi som en verksamhet, ideologi eller värdegrund vilar på.

Så, om vi då leker med tanken på vad som utgör ”cornerstenen”, för en god barn- och elevhälsa (både konkret och symboliskt) hamnar vi rakt i… byggnads- och lokalplanering! Det går inte att komma ifrån att lokaler (yta, väggar, takhöjd, korridorer, transportsträckor, ljus- och ljudmiljö skapar ramar; möjligheter och begränsningar som en hälsofrämjande utbildning kan frodas eller skrumpna i. Lokalernas utformning kan förstärka, lika väl som de kan underminera, personalens möjligheter att genomföra kvalificerad utbildning och anpassning. Lokaler kan underlätta elevernas möjligheter att lära sig, lika väl som de kan försvåra det. Lokalernas utformning kan skapa förutsättningar för positiv social interaktion, känsla av trygghet, begriplighet och hanterbarhet – eller inte. Det gäller både förskolor och skolor.

I veckan har media lyft på locket kring inbyggda arbetsmiljöproblem – inte i gamla skolbyggnader – utan i nya. Boven som diskuteras är de moderiktiga glaspartierna och öppna ytorna som bombarderar eleverna med en ström av intryck. Synintryck från sidorna och ljud från människor omkring oss är våra hjärnor programmerade att ha extra mycket uppmärksamhet på, vilket gör att den måste jobba extra hårt för att filtrera bort just den typen av intryck. Detta gör att eleverna dräneras på energi, som de skulle behöva för sin inlärning i stället. Det gör också att deras sympatiska nervsystem alltid är påslaget i skolan, att kroppens ”bevakningssystem” inte får vila och återhämta sig.

Barn har hjärnor, kroppar och känsloliv som är under utveckling. Uppväxten är en kritisk period som lägger grunden för hur vi mår och kommer att hanterar resten av våra liv. Det är under uppväxten som våra nervsystem och vanor byggs upp och de formas utifrån den miljö och de intryck vi möter. Kronisk stress av olika slag kan bygga ett ”nervöst” eller överaktivt nervsystem. Har du dessutom en genetisk sårbarhet för att utveckla tex koncentrationssvårigheter, ångest eller depression kan stressnivån avgöra om du utvecklar ohälsa eller inte. Det förklaras bl.a med epigenetik (som du kan läsa lite mer om här).

Det är därför oerhört viktigt att vi bäddar för bästa möjliga miljö för barn och ungdomar att växa i redan från början! Här måste lokalplanerare, ekonomer, arkitekter och beslutsfattare ta ett djupt andetag och tänka efter en extra gång. Planera för förskolor och skolor där det finns plats och möjlighet för positiv och hälsofrämjande utveckling. För rörelse och kreativitet, likväl som för koncentration och reflektion. Planera för trygghet och bygga in möjligheter för både positivt samspel och återhämtning. Se till så att lokalerna underlättar för personalen som ska arbeta där. Det finns alltför många moderna skolor och förskolor som byggts mer utifrån någon sorts modern, stilren estetik hellre än barns, ungdomars och personals behov. Jag har själv varit på flera med mycket rymd, fina fasader och glaspartier som blir omåttligt varma när solen står på. Där öppna planlösningar bidrar till oro och röra, där den luftiga rymden gör att ljud studsar runt och avsatser lockar till högljudda rop eller till att kasta ner saker.

Är det svårt att bygga funktionellt och hälsofrämjande? Jag tror egentligen inte det. Kunskapen finns, men den verkar inte alltid finnas i rummen där lokaler för barn och undervisning planeras och beslutas. Men den finns hos miljöpsykologer, hos SPSM eller Attention, hos skol- och elevhälsopersonal och barnfysioterapeuter (för att bara välja några). Framför allt tror jag man behöver tänka ett varv till och väga in kostnaderna för sämre kunskapsutveckling eller framtida sjuktal i samma kalkyl som man räknar på material- och yteffektivitet. Kunskapen skulle behöva samlas ihop och formaliseras. Jag håller med BARNverket att det skulle behövas en uppdaterad barnmiljölag som tar sikte på optimal utveckling, hälsa och lärande för barn och ungdomar i våra offentliga rum.

Känner du någon arkitekt som ritar på en ny skola eller förskola? Känner du en lokalplaneringsgrupp eller beslutsfattare som håller på att planera för eller ta beslut kring nya undervisningslokaler, skolgårdar eller förskolor? Lyft ämnet för diskussion med dem eller dela blogginlägget. Tipsa om boken: Fysisk lärmiljö : optimera för trygghet, arbetsro och lärande. Hjälp till att påverka så att ”cornerstenen” för elevhälsa framöver läggs rätt redan från början. Så lägger vi grunden till en hälsofrämjande barn- och elevverksamhet och förebygger framtida problem tillsammans!
(En annan hörnsten för elevhälsa kan du läsa om i inlägget om fungerande scheman. för lärare.)