Vem formulerar kunskap?

Idag var det dags för Malmö att presentera arbetet med de foskningscirklar som pågår i förskoleförvaltningen. Kristina Westlund och Sven Persson presenterade bakgrund och idé med forskningscirklar som form för kollegialt lärande men de presenterade också den specifika forskningscirkeln som de varit involverade i, den om pedagogiska relationer.

Syftet med en foskningscirkel är att pedagoger själva, med stöd från en forskare, ska få möjlighet att få syn på men också utveckla kunskap. Jag kopplar det Sven och Kristina pratar om till Michels föreläsning igår och tänker att det är just det här det handlar om. Pedagoger som får stå i centrum av kunskapande av kvalitet, goda relationer och förskolans uppdrag. Pedagoger som själva får formulera sitt görande och sina teorier men samtidigt koppla det till den forskning som finns. Det blir en arena för pedagogerna att gräva där dom står, om jag för uttrycka mig så. Ett forum för utveckling, utan tvekan.

Min fundering är hur den kunskap som formas i forskningscirkeln blir en del av arbetet på förskolan? I cirkeln finns 5-8 pedagoger som kommer från olika verksamheter. De möts, utmanar varandra, utvecklar sitt egna men också varandras tänkande. Men de som arbetar på förskolan och INTE ingår i forskningscirkeln, hur möjliggör vi för deras involvering och utveckling i de frågor som diskuteras på forskningscirkeln? Det krävs, enligt mig, en klar och tydlig struktur på varje enskild förskola för pedagoger att samtala om och tillsammans utveckla just den verksamheten. Förskolans kvalitet gör vi tillsammans på förskolan. Vi står i olika utmaningar, men för att en förskola ska utvecklas så krävs tid. Tid för samtal, tid för reflektion, tid för dialog, men också tid för utveckling. Jag vet att det finns enheter i Malmö som stångas med att få till tid för verksamhetsutveckling men jag tror att tid verkligen är den möjliggörande faktorn för att vi ska få till stånd utveckling och i förlängningen Barnens bästa förskola.