Vi presenterar… IKT-julkalendern!

Varje dag under fram tills julafton kommer vi att publicera en IKT-julkalender, där varje inlägg innehåller en lucka med förslag på hur Googles verktyg kan användas i undervisningen för att främja elevers kreativitet, samarbete, kommunikation och kritiskt tänkande. Snart börjar nedräkningen mot julafton, men innan det är dags att öppna den första luckan så får ni läsa inledningen på det som utspelade sig på en skola i Malmö julen år 2019.

Det närmar sig slutet på höstterminen och novembermörkret och kylan har lagt sig över Malmö. Som vanligt vid den här tiden på året så råder det motvind från alla håll och det regnar snöblandat i sidled, men från fönstrena på en skola sprider adventsljusstakarna sitt varma ljus. Det närmar sig jul.

På skolans bortglömda vind sitter tjugofyra uråldriga spöken, som alla tillhörde skolans allra första personalkår. Gamla lärare, som en gång svor en ed på att aldrig lämna detta jordeliv så länge det fanns något mer att lära och utveckla inom skolans värld. Varje år i december samlas de för att diskutera pedagogiska frågor och nu går ännu en termin mot sitt slut. Den gamla hesa svenskläraren harklar sig och tar till orda.

– Kära kolleger! Det är dags att summera. Vad har vi lärt oss den här terminen?

– Jag har hört att antiken ska få stryka på foten, säger läraren i matematik och försöker titta på de andra genom sina tjocka glasögon.

– Vafalls?! skriker historieläraren och sätter kaffet i vrångstrupen. Han är redan sur för att det inte finns någon mjölk till kaffet.

– Nej, nej, nej! utropar musikläraren taktfast. Antiken får vara kvar. Nu är det nationalsången som ska försvinna.

En oroligt mumlande sprider sig bland alla de gamla lärarspökena. 

– Vad är detta för fasoner? Vad är det egentligen som händer med skolan? utropar den vingliga textilslöjdsläraren, som snubblar till och väcker engelskläraren som ligger och slumrar i en fåtölj. Från ett hörn längst in på vinden hörs nu tunga steg. Någon rosslar till. Det är den tandlösa samhällskunskapsläraren som vankar fram ur mörkret och viftar med sina beniga händer samtidigt som han säger:

– Jag har i alla fall hört att det händer många förträffliga saker i klassrummen nuförtiden. Eleverna har ju fått en ny slags skrivmaskin! Idrottsläraren spärrar upp sina tomma ögonhålor och gastar:

– Skrivmaskiner?! Inte ska väl eleverna sitta stilla och knappra på tangenter! Det är nog bäst att vi beger oss ner för att se vad det är som sker i våra gamla klassrum, säger hon samtidigt som hon reser sig och sträcker på sin beniga kropp. 

– Det var ju ändå ett tag sedan vi svepte runt i korridorerna. Hörrni, visst orkar vi med att besöka ett klassrum varje kväll? 

– Självklart! utropar den uråldriga lärarkåren samtidigt och samlar sina krafter på nytt.

Och så börjar vandringen ner mot klassrum nummer ett…