Skolverkets Läslistor
Vilka barn skyddas när dragqueens blir hotade?
Under 2023 har något förändrats i Sverige. Trots att pridefestivaler blir allt fler i landet så har också klimatet hårdnat mot hbtqia-personer. Dragqueens som läser sagor för barn har blivit måltavlor för hat och hot. Lucior tillåts inte uppträda för politiker för de anses otraditionella. Kollo för unga transpersoner tvingas ställas in när föräldrar och arrangörer mottar dödshot. Ofta är det våra barn som hamnar i fokus när hbtqia-frågor diskuteras. Inte heller förskolan undgår krav på censur från föräldrar som inte tycker det normkritiska arbetet är önskvärt.
Under sommarmånaderna hålls det flera pridefestivaler ute i landet. Nu på lördag är det Malmös tur att gå den stora prideparaden tillsammans för allas rätt till att älska och vara den man är. Samtidigt känns det som att 2023 har varit ett oroligt hbtqia-år. Tänker på det hat, hot och politiskt motstånd som riktats mot dragqueens som läser normkritiska sagor för barn på bibliotek. Tänker på luciafirandet i Bollnäs som ställdes in för att lucian var ickebinär. Tänker på kollot för barn som identifierar sig som transpersoner eller funderar kring sin könsidentitet som fick ställas in på grund av att arrangörer och familjer tog emot dödshot. Jag får en känsla av att det inte längre ses som eftersträvansvärt att ses sig som genusmedveten och normkritiskt i dagens politiska klimat. Det skrämmer mig.
Barnen som ska ”skyddas”
Ofta är det barnen som hamnar i fokus. Det förs en diskussion där vissa anser sig vilja skydda barnen från det som de anser är sexuellt, olämpligt och till och med skadligt. Frågan är vilka barn det är som skyddas? Vad händer med det som barnen ska skyddas ifrån? Skolexemplet finner vi i 30-talets Europa.
När jag började arbeta som förskollärare tänkte jag att arbetet med att uppmärksamma hbtqia-frågor genom exempelvis pridefirande skulle vara odramatiskt. Det visade sig att jag var naiv. Pride är inte som andra firanden. Att stå upp för allas lika värde ses nämligen inte alltid som självklart och accepterat av alla vårdnadshavare. Det kan handla om föräldrar som protesterar av olika anledningar så som religion, uppfostran, synen på kön med mera. Själv har jag erfarit när upprörda vårdnadshavare klagar på att förskolan firat pride eller läst normkreativa sagor för deras barn. Dessa föräldrar har uttryckt att deras barn blivit utsatta, ja till och med kränkta. Föräldrarna säger sig vilja byta förskola eller aldrig lämna sina barn på förskolan igen. Här måste vi som arbetar i förskolan stå på oss.
Vi får inte svika barnen
Om vi i förskolan ger vika för krav på censur från vårdnadshavare så bryter vi inte bara mot alla de lagar och styrdokument som skyddar mot diskriminering, vi sviker framförallt barnens möjlighet att utvecklas som fria individer. Det kommer jag aldrig gå med på. Vi måste berätta en annan historia för barnen än den som bygger på rädsla för det som är annorlunda. Vi måste visa barnen att våra olikheter berikar oss. För alla ser vi olika ut, gör saker på olika sätt, firar olika traditioner och har olika familjer. Men vi alla är lika mycket värda och har rätt att finnas.
