Sprid kärlek i klassrummet – skapa Alla hjärtans dag-GIF:s med Google Vids
Malmös minnen är ett antirasistiskt monument. Vad innebär det egentligen?
Jag minns. Jag minns en tid då jag inte gick ut när mörkret inföll. En tid då jag var rädd för att någon skulle skada mig bara för att jag ser ut som jag gör. Fullständigt medveten vid varje steg jag tog att jag kunde vara iakttagen. En måltavla.
Det vände snabbt.
Jag var inte rädd innan jag hörde skotten utanför min lägenhet. Minuter därefter knackade polisen på och bekräftade att det var just skott. De ville veta om jag hade sett eller hört något. Jag var skakig men behöll mitt lugn.
Precis innan jag hörde skotten hade en vän till mig lämnat min lägenhet. Då, bara några minuter sedan, var jag inte rädd. Det var mörkt ute men inte sent och hon ville ta taxi hem till en annan del av Malmö. Jag tyckte det var löjligt för busshållsplatsen var precis utanför mig. Jag såg den från mitt fönster.
Det var där, på busshållsplatsen, som en man med afrikanskt ursprung blev skjuten kort efter hon åkte iväg med taxin. Afrikanskt ursprung som både jag och min vän har. Det kunde ha varit hon. Min bästa vän. Det kunde ha varit jag.
Livet var så skört. Fler blev skjutna. Man var inte ens säker hemma, så många persienner var nerdragna, huvorna var uppe och man satt inte nära fönstret, hade aldrig ryggen till dörren till trapphuset.
Det sades att det var uppgörelser men Malmö visste att det nästan uteslutande var rasifierade kroppar som blev skjutna. Offren blev beskyllda. Porträtterade som att det var deras eget fel. Personer som inte var del i kriminella nätverk smutskastades samtidigt som de var offer.
När det visade sig att det var en man med rasistiska motiv som sköt fick de som var offer och hade gjorts kriminella av media inte uppgörelse.
Malmö fortsatte som om ingenting hade hänt.
Bildtext: Juliana Öhlmajer (pedagogisk inpiration), Charlene Rosander (engelsklärare och skribent) och Kamal Masri (gästföreläsare)
En av de som blev skjutna var Kamal Masri, 16 år gammal när det inträffade, cyklandes på väg till fotbollsträningen. Fem skott som han överlevde.
Mina elever i 8D på Söderkullaskolan lyssnade intensivt under lektionsbesöket, 4 februari 2026. Kamal berättade sin historia och mina elever fann styrka i det, dels för att han överlevde men mest för att han klarade av att berätta den. Den som gör så ont. Minnena som är så påträngande. Det öppna såret. Eleverna såg att han läker och att Malmö och vi nu läker tillsammans med honom.
Kamal presenterade minneslådan för 8D. Den ska begravas under det antirasistiska monumentet som ska invigas på Falsterboplan i vår där 8D kommer medverka. Eleverna fick skriva sina tankar och upplevelser om rasismen och lägga i lådan. Symboliskt kommer de se lådan begravas när det antirasistiska monumentet invigs.
Alla elever och all personal på skolan fick möjlighet att skriva ner sina tankar och upplever eftersom vi hade lådan hos våra biliotekarier Emil Fältman och Fatin Abdullah på biblioteket på Söderkullaskolan i 4 dagar. När lådan hämtades av Juliana Öhlmajer på pedagogisk inspiration var den full. Tillsammans minns vi. Tillsammans läker vi.
Det antirasistiska monumentet består av en sten som lyfts upp av pålar i olika längd. Det är bördan som vi klarar av att bära tillsammans. Det är konstnärerna Susanna Marcus Jablonski och Santiago Mostyn som har gestaltat det men det är en hel rörelse som har sett till att det antirasistiska monumentet får ta plats, där Manal Masri, Nicolas Lunabba, Showan Shattak, Daniel Diaz och Robert Nilsson Mohammadi är initiativtagare.

Inför besöket inledde vi med att jobba med temat Malmö i 8D under engelsklektionerna. Första lektionen fick de skriva en kort reflektion om staden där de går i skolan och majoriteten av de bor. Därefter gick jag igenom skjutningarna i Malmö 2003-2010.
För att skapa en djupare förståelse bad jag eleverna prata med sina föräldrar om den tiden, vad de minns och om det finns något de kan dela med sig av. Flera elever berättade lektionen efter om vad de hade pratat om hemma, några föräldrar bodde utomlands då men hade hört talas om hur farligt det var i Malmö och några var nyinflyttade och kände rädslan. För några var det inget stort alls. Alla dessa berättelser, historia som vi bär från våra föräldrar bidrar till den gemensamma förståelse vi försöker skapa idag.
Förförståelsen hjälpte även eleverna att välkomna Kamal Masri med öppna armar. De kände till hans berättelse och det var en ära för dem att få träffa honom.
Jag berättade för eleverna om Peter Mangs med utgångspunkt från Mattias Gardells bok Raskrigaren. Där får man följa hur Peter Mangs planerar, tänker och vad och vilka han blir triggad eller inspirerad av. Det är en skrämmande läsning eftersom det handlar om vår stad och tankar som finns här.
Eleverna fick i uppdrag att i grupp översätta essentiella delar av Raskrigaren från svenska till engelska, bland annat biten där det står att en 16-årig pojke blev skjuten på väg till fotbollsträningen och även biten där skräddaren skallar Peter Mangs vilket leder till att Peter Mangs så småningom kan gripas.
Eleverna är fascinerade och bestörta av berättelsen. Är detta vår stad? Var det verkligen så här det gick till? Hur kunde det pågå så länge? Frågorna florerade och de pratade med varandra, med mig och sina föräldrar.
Samtidigt på svenskan läser de Blir du ledsen om jag dör av Nicolas Lunabba och de börjar se samband. De känner igen rasismen. De ser hur den tar olika form och hur den bedövar många Malmöbor. Hur den påverkar människoliv.
Jag är med i en antirasistisk referensgrupp på pedagogiskt inspiration där vi skapar en gemensam förståelse och röd tråd för det antirasistiska arbetet hela vägen från F-klass till studenten.
Målet är att vi skapar material som läggs ut på Malmö delar och kan användas i skolor i samband med att pedagoger besöker det antirasistiska monumentet tillsammans med sina elever.
Alla är välkomna dit. Det är alla vårs börda att lyfta.
Minns vad det är du står på. Minns vad vi behöver bära tillsammans. Se en framtid där vi alla tar plats.
Läs också: Den antirasistiska lådan- en del av det antirastiska monumentet