What´s up

Så kan det låta när Ross Green inleder ett samtal med en elev och hans lärare. Under två inspirerande dagar, den 14-15 augusti, introducerade Ross Green sin modell Collaborative and Proactive Solutions, för ett fullsatt auditorium på St Gertrud i Malmö.

Samarbeta för att hitta lösningar

Syftet med Ross Greens modell är att hjälpa elever med utmanande beteende att hitta lösningar på sina problem. Modellen är en problemlösningsmodell, inte en beteendemodifierande modell. Green poängerar flera gånger att problembeteendet bara är en signal på att eleven har ett olöst problem, som hen måste få hjälp att lösa. Problembeteendet visar att eleven ”sitter fast”. Löser vi problemet som orsakar det utmanande beteendet, försvinner också det problematiska beteendet. En utebliven förändring av beteendet betyder att problemet inte är löst. Alla elever vill samarbeta och göra bra om de har förmågan.

Problem uppstår när förväntningarna på eleven inte motsvarar elevens kunskaper och förmågor. Ett olöst problem är en förväntan som barnet har svårt att uppfylla. Vi hamnar alla i situationer, då vi har svårt att klara av de förväntningar som finns på oss. Vissa av oss har fungerande strategier (lucky ways) att hantera frustration, som gör att vi inte väcker omgivningens oro eller irritation. Vissa av oss använder oss av strategier som gör att personer i omgivningen blir oroliga och upplever att vi har problem (unlucky ways). Elever med utmanande beteende har ”unlucky ways” att hantera situationer, då de möter förväntningar de inte klarar av att hantera.

Steg ett i Greens modell är att identifiera elevens svårigheter och bristande förmågor och formulera med exempel och på ett sätt så att eleven förstår vad den vuxne menar. Det kan exv. vara ”jag ser att du har svårt att sitta still när vi har samling”. Nästa steg blir nu att utforska vad som är problemet, vad är det som gör att eleven inte sitter still under samlingen? Detta moment måste alltid utforskas tillsammans med eleven.

För att hitta lösningen på ett problem måste vi veta vad problemet är

Det är bara eleven som kan tala om för oss vad problemet är, som gör att hen inte klarar att leva upp till skolans förväntningar. Nu gäller det för skolan att förstå problemet ur elevens perspektiv. Eleven behöver också förstå varför personalen uttrycker en oro, kring elevens beteende. Varför är det ett problem för eleven att hen inte klarar att sitta still under samlingen? Först när båda parter förstår varandra och förstår vad som orsakar det problembaserade beteendet, kan man gemensamt börja hitta lösningar.
På hemsidan Lives in the Balace, beskrivs CPS (Collaborative and Proactive Solutions) utförligt.

Reflektioner och lärdomar 

Det kompetenta barnet. Jag visste redan att alla elever är kompetenta och vill samarbeta om de kan. Jag visste redan att utagerande elever visar att de har svårt att leva upp till omgivningens förväntningar genom att på olika sätt visa missnöje och motstånd.
”När en person visar motstånd att lära något som skulle vara bra för hen, kan vi misstänka att hen försöka skydda bilden av sig själv.” (A.T. Jersild)

Ross Green påminde mig om att eleven inte själv klarar att lösa sitt problem, utan att vi måste skapa fungerande samarbetssätt med eleven. Vi som arbetar på skolan måste stödja eleven att klara av de situationer som uppkommer i skolan. Problemet är gemensamt och vi måste gemensamt hitta åtgärderna.
Skolan måste arbeta med de problem som de kan göra något åt, de problem som blir synliga i skolan. Vi måste arbeta här och nu med de problem som finns här och nu. Vi ska ha fokus på eleven, inte på yttre faktorer.

Beslutsfattande.  Jag visste redan att det är viktigt att de beslut vi fattar är väl förankrade hos dem som berörs, men att vi i skolans värld ofta fattar snabba, oinformerade beslut och att dessa oftast inte leder till förbättring.
Ross Green poängterade hur viktigt det är att identifiera problemet innan man beslutar om åtgärder. Lägger vi tid på att utreda problemet, sparar vi tid i det långa loppet. Väl förberedda beslut, medför ofta en tidsvinst i det att vi slipper hantera oförutsedda och oönskade effekter. Detta blir både konstands- och tidseffektivt. Vi blir mer proaktiva och mindre händelsestyrda. Greens modell är förebyggande, inte åtgärdande.

Feedback på problembeteendet. Jag visste redan att bestraffning inte löser några problem. Vi försöker att ha ett salutogent förhållningssätt i förhållande till våra elever, där vi lyfter upp och förstärker det som fungerar. I frustrerande situationer är det dock vanligt att snabbt sätta gränser på ett ensidigt och mer maktfullkomligt sätt och därmed inte ta hänsyn till den andres perspektiv. Bestraffning kan påverka beteende men det skapar inget tryggt och tillitsfullt klimat och det löser inga problem.
Ross Greens modell är en modell fri från skam. I samtalet gäller det att skapa en tillåtande och öppen atmosfär. Lösningarna ska vara ömsesidiga och realistiska. Det finns ingen konkurrens kring att hitta bästa lösningen, utan detta sker i ett samarbete och lösningen ska fungera för alla.

Kommunikation. Jag visste redan att kommunikationen är viktigt för att hitta fungerande lösningar och fatta välinformerade beslut.
Ross Green påminner oss om att det alltid är bättre att fråga än att anta. Ofta gör vi antaganden om varför det är på ena eller andra sättet, men undersöker inte om detta stämmer. Greens modell öppnar upp till samtal och ger kunskap om hur vi kan fördjupa samtalen. Modellen fungerar, oavsett barnets ålder och förmåga. Med barn som har bristande verbalt språk, får vi hitta andra sätt att kommunicera, exv. med stöd av bilder.

Ledarskapets betydelse för elevernas prestationer

Vi behöver arbeta med alla elevers utmaning, inte bara med de elever som har svårt att hantera sina utmaningar. Hittar vi strategier och system för det, kommer vi att utveckla skolans hälsofrämjande och förebryggande arbete, elevernas får hjälp att utveckla förmågor och färdigheter och elevernas kunskapsutveckling och prestationer kommer att höjas!

Foto: Caroline Söderholm