Här får vuxna elever en ny chans

I det här avsnittet av Komvux podd Medarbetarsamtalet får vi bland annat lyssna till hur Tilda Karvonen och hennes mamma klarade av att vistas i Kina utan visum eller kläder. Vi får också höra hur Tilda via Jakobsberg, Helsingfors och Linköping nu har hamnat i Malmö. Vilken är Tilda Karvonens favoritsvordom på finska språket? Hur bitter är hon egentligen inför det här med att Sverige slog Finland i Eurovision 2023?

Tilda Karvonen är lärare på E2C, European Second Chance-school. Vi får höra vad det är för skola, hur det är att jobba där och hur Tilda och hennes kollegor jobbar för att hjälpa eleverna tillbaka ut i utbildning och samhället i stort.

Vad är E2C? E2C står för European Second Chance School. Ursprungligen är det ett EU-projekt med samarbete med flera andra länder i Europa.

Vilka elever går på E2C i Malmö? Tilda berättar att det är elever i 20-30-årsåldern som har haft en strulig bakgrund i sin skolgång. Malmös E2C är unika på det sättet i det att de bara har vuxna elever. De ska ha gått i svensk grundskola, men de behöver inte vara färdig med den, berättar Tilda. Hon fortsätter med att berätta om att det bara finns kärnämnen på E2c, svenska, matematik, engelska och samhällskunskap på grundnivå.

Det finns även den första kursen på gymnasial nivå. Grupperna är små, mellan 10-15 elever, max 17 per grupp och varje grupp har två personal kopplad till sig. Syv har en mycket viktig roll på E2C och de jobbar nära i samarbete i personalgruppen. Pedagogiken är inte som traditionellt centraliserad i elevgruppen. Alla läser olika saker och utbildningen är individualiserad för eleverna. Att gå på E2C är ett sätt att komma tillbaka in i skolvärlden och samhället i stort.

Är personlighetspsykologi vår tids horoskop? Kanske. Det är ändå lite mer vetenskapligt än horoskop menar Tilda. Det är ganska intressant att fundera på olika personlighetstyper och hur de fungerar ihop (och inte). “Jag tycker om att kategorisera” påpekar Tilda “jag är introvert, intuitiv … det vill säga lite mer flummig och tittar på större koncept istället för detaljer, sen är jag ‘feeling’, fast egentligen lite mer mittemellan och sist är jag J då, judging, lite mer strukturerad och rigid istället för spontan. Men jag fick lite ‘issues’ med den här analysen. Jag tycker inte att det stämmer riktigt helt. Men det som är kul med den här modellen är att det inte finns någon personlighetstyp som är bättre eller sämre än någon annan.”

Den obligatoriska middagsfrågan möter inte mycket tvekan. Långkokt renkött i gräddig sås är det som Tilda skulle bjuda på om hon hade fått bjuda vem som helst på middag. Gästerna är Marie Antoinette, Martti Ahtisaari och Henrik XVIII. Hur den franska drottningen och den engelska kungen ska komma överens förtäljer inte den här podden.

Sociala medier är väldigt överskattat, menar Tilda. “Jag tycker det är väldigt tråkigt att se korta saker som bara dyker upp. Jag kan förstå Youtube, om det är något särskilt, men folk mår ju dåligt av det här med sociala medier och jag är förvånad över att det har blivit så stort.”

Transkription av hela avsnittet

Hej och välkommen till medarbetarsamtalet.

Den här gången pratar vi med min kompis Tilda Karvonen. Tilda är lärare på E2C, European Second Chance School.
Hon är inflyttad från Finland via Linköping. Vi får lära oss mer om E2C och det finlandssvenska språket och vad Tilda skulle bjuda Marie Antoinette på till middag.

Jag heter Helena Walker Lidén, tekniker, är Jonas Olsson och musiken kommer från Vintergatan.

Tilda Karvonen, är det så man uttalar ditt namn?
Ja.
Eller? Säg det själv.
Karvonen.
Har du några fler namn?
Veronica är mitt mellannamn.
Okej, så Tilda Veronica Karvonen.
Ja.
Okej, jag ska inte låtsas.
Välkommen till medarbetarsamtalet.
Tack.
Hur mår du idag?
Jag mår bra.
Ja, vad bra.
Lite förkylning kvar, men annars rullar det på.
Ja.
Du är här i egenskap av att vara lärare.
Lärare.
Och du är lärare på en skola som folk inte känner så mycket till, tror jag.
Berätta om den.
Ja, den heter ju då E2C, som är en förkortning av European Second Chance School.
Som är en del av Komvux, men vi har egna lokaler och vi har ett helt eget arbetssätt
som skiljer sig mycket från typ alla andra skolformer jag har sett och hört om.
Hur kommer det sig att du jobbar där?
Vi flyttade från Linköping till Malmö 2020 och då sökte jag olika jobb och sen kom jag på intervju på E2C
och sen tyckte jag att det lät som ett så himla coolt koncept, så då ville jag jättegärna ha det jobbet.
Jag hade aldrig hört om något liknande.
Så fick jag det.
Ja.
Och resten är historia.
Och resten är historia.
Hur länge har du varit där nu?
Sedan 2020, sedan var jag föräldraledig ett år också, så man kan väl säga att snart tre år.
Som jag har jobbat där.
Det är ändå relativt ny.
Ja.
Vi kommer komma tillbaka till E2C, men först så måste vi ju ta i tur med elefanten i rummet.
Nämligen, du pratar konstigt.
Ja, ja.
Berätta om det.
Jag har ett talfält.
Nej, men jag kommer ju från Finland då, som kanske många har förstått.
Men jag är finlandssvensk, eller tvåspråkig, som också är jättejobbigt att förklara.
Ja.
Jag har två modersmål, men jag kan också finska, så jag har två modersmål och så, men jag har pratat svenska hela livet, alltså både svenska och finska.
Ja, du har pratat båda språken hela livet.
Ja, det är det som gör det så krångligt, för det finns ju vissa som inte pratar finska, men bara pratar svenska i Finland.
Men det som är det ännu krångligare är ju att jag har båda språken med mig, vilket gör att folk tror att jag har lärt mig svenska, typ, som andraspråk.
Ja, har du fått den här, åh du pratar svenska så bra?
Ja.
Det har du?
Det har jag fått.
Många gånger.
Och det får jag fortfarande väldigt, även oavsett hur många gånger jag förklarar hur det ligger till, så tror folk ändå inte på mig.
Är det bättre att få, åh du pratar svenska så bra, än att få, du pratar konstigt?
Nej, hellre konstigt.
Faktiskt.
Men det tjänar dig i Malmö på inte, för här pratar alla konstigt.
Här pratar alla konstigt.
Här finns alla möjliga dialekter och brytningar, så jag tycker faktiskt att det är ganska känt.
I Linköping utmärktes mitt sätt att prata mycket mer.
Ja.
Där är det lugnare.
Okej, så vi börjar från början då.
Du är född och uppvuxen i Finland.
Mm.
Var då?
I en stad som heter Jakobstad.
Det ligger typ på samma breddgrad eller höjd som Umeå, på finlandssidan.
Det är en extremt svenskspråkig stad.
Mm.
Så de flesta som bor där har svenska som modersmål.
Men sen så flyttade vi ner till Helsingforsregionen när jag var elva, så jag har bott där omkring också.
Gått gymnasiet i Helsingfors också.
Vad skulle du säga att du är i Finland?
Jag har inga släktingar som kommer från Helsingfors.
Jakobstad eller Helsingfors?
Ja, nog Jakobstadsbo från början.
Där kommer min släkt ifrån också. Vi har inga släktingar som kommer från Helsingfors ursprungligen.
Men nu för tiden så bor ju min syster och min pappa och alla de i Helsingfors eller utanför Helsingfors.
Och min mamma bor överallt.
Hur stort är Jakobstad?
20 000 invånare.
Alltså det är ändå en rejält stad.
Ja, men alltså jag kommer från en 1500-pers, det tycker inte jag var stort.
Ja, alltså det är en stad är det ju.
Ja, det är det.
Ja, det är det.
Men jag tänker på var det ligger, det finns ju inte jättemånga storstäder där så är det ändå ganska okej.
Ja, okej. Så Jakobstad där tills du var 11. Folk som hör finlandssvenska mycket, kan de höra på din finlandssvenska varifrån i Finland du kommer?
Inte längre. Och jag har aldrig pratat jättebredd Jakobstads dialekt. För om jag gjorde det skulle folk inte fatta vad jag säger.
Men hur låter det då?
Jag är ganska dålig på att imitera mig.
Jag vet inte.
Jag vet inte.
Men jag ska gå.
Aaaah.
Det låter lite som norrländska blandat med någon konstig annan.
Ja, okej. Men pratas det där eller är det bara de äldre?
Nej, nej, nej. Alla pratar det.
Alla pratar det?
Men sen ibland när de träffar någon annan från typ Helsingfors så anpassar de sin dialekt.
Och då pratar de så kallad högsvenska.
Kallas det för det?
Ja, det är motsvarande rikssvenska. Alltså man kan säga såhär. Men det är i svenskfinland rikssvenska.
Kallas för högsvenska.
Och det pratar de i Helsingfors fast de har också lite egen dialekt med.
Vad utmärker den här finlandssvenskan? Det jag tänker när jag gissar bara är att man säger dem ibland i talet.
Ja, kanske. Alltså jag tycker uttalet är ju helt annorlunda överlag.
Ja, det är ju.
Men sen annars ord. Alltså om jag skulle prata helt fritt så som man gör till exempel i Helsingfors så skulle man ju blanda in jättemånga finska ord.
Jättemånga engelska ord.
Så att, och det är ju inte för att man inte kan orden på svenska men för att det hör liksom till dialekten kan man säga.
Det är så flowet går liksom.
Ja, så att man blandar in jättemycket finska men även engelska. Man drar ut på vokalerna jättemycket. Och så. Sen är det ju ganska tydligt artikulerat.
Det är det ju verkligen. Och orden slutar med ett ofta.
Okej.
Har du inte tänkt på det?
Nä.
Inte alls.
Om du säger jättemycket så slutar det med en uttalning.
J.
Sen är det många ljud som vi har som inte ni i Sverige har. Och många ljud som vi inte har.
Vad har ni för ljud som vi inte har?
Vi har ju dj-ljudet. Därför kan vi säga dj, så djungel och så.
Ja, just det. Ja, det skulle inte jag göra.
Men vi har ju inte alla, vi har inga sådana ljud alls.
Men när du gick i skolan då, då läste du både finska och svenska.
Jag läste ju finska.
Ja.
Inte som andraspråk. Vi har modersmålsinriktad finska.
Okej.
För de finlandssvenskarna som har finska med från hemmet.
Så att, det finns ju en grupp som har till exempel en finskspråk i förälder.
Och de får då läsa finska som modersmål.
Och sen finns det de som inte har det, som läser finska som andraspråk helt enkelt.
Mm.
Men jag har gått i svenskspråk i skolan, så all undervisning var ju på svenska.
Men du läste aldrig typ svensk grammatik och så?
Jo då. Men det var ju som modersmål. Det är ju som ni läser svenska i ämnet.
Läser svenska svenska. Ja, jag fattar.
Och så läser vi ju grammatik på ett annat sätt i Finland överlag.
Så att vi lär ju oss grammatik från ung ålder.
Gör man det?
Ja.
Hur tidigt då?
Ja, men i princip. Efter att man har lärt sig grundläggande läsning och skrivit på årskurs tre.
Mm.
Uppåt. Men så gör man inte det alls på gymnasiet, utan man fokuserar det.
Då fokuserar man på litteratur och sånt kanske?
Ja, skriva längre texter. Man fokuserar inte på språkriktighet alls mer på gymnasiet.
Ja.
Många av alla dessa lyssnare till den här podden.
Mm.
De jobbar inom skolans värld. Så jag tror de kan vara intresserade av att höra hur den finska skolan fungerar.
Kan du berätta lite grann hur det börjar, hur det slutar och vad som händer i mitten?
Ja. Alltså den är ganska lik svenska skolan rent. Alltså utformandet är ganska likt.
Man börjar när man är 6-7. När man har förskoleklass innan det.
Vi kallar ju liksom årskurs 1-6 för lågstadiet. Så vi delar inte in det i låg- och mellanstadiet.
Men där har man ju liksom klasslärare och man har väldigt skorta skolor.
Många skoldagar. Många raster. Man läser alltid 45 minuter och har en 15 minuters rast.
Mm.
Så det är lite mer uppstyrt och det är inte såhär upp till varje skola bestämmer det själv. Utan det är så det är.
Och högstadiet är också ganska likt skulle jag säga. Vi börjar inte med moderna språk förrän i årskurs 8 och det är frivilligt.
Man behöver inte läsa andra språk. Man har ju den här finska, svenska och engelska ändå.
Det har alla skolbarn.
Ja. Så alla som går i en finsk språk i skolan måste ju lära sig svenska.
Som andra språk. Och så vet jag inte exakt hur svensk högstadiet, hur det funkar heller.
Men jag tror att det är ganska likt. Sen är gymnasiet det som skiljer sig ganska mycket. Eller väldigt mycket.
Men annars är det likt. Man har långa sommarlov. Ännu längre sommarlov i Finland än i Sverige.
Det är inte alls så auktoritärt som många kanske tror.
Nej. Hur är det med proven då? Finns det centraliserade examinationer och så?
Vi har internationella prov. Eller det kanske finns.
Men det är väl frivilligt att använda dem. Men i slutet av gymnasiet har vi studentexamen.
Det är det stora centraliserade provet. Och det rättas ju centralt.
Och det betyder väldigt mycket när man ska söka vidare till högskola.
Vad händer om man inte klarar det?
Man får ha underkänt i vissa ämnen. Man kan skriva om det hur många gånger man vill.
Är det bara ett prov?
Nej. Man måste skriva minst fyra ämnen. Och man får skriva hur många man vill.
Man måste skriva modersmål. Alltså antingen svenska eller finska.
Och det måste man också ha godkänt i för att få ta studenten.
Det måste man ha godkänt i tre av fyra ämnen. Det kan vara att de har ändrats sen jag gick i skolan.
Och sen är det vissa regler att man måste skriva antingen matte eller historia.
Alltså ett sådant här samhällsämne.
Och man skriver minst ett långt språk. Alltså engelska eller finlandssvenska blir det ju finska då.
De flesta väljer både och. Och sen resten får man göra som man vill.
Hur gammal är man när man gör det här?
Man kan skriva vissa prov. Vårdterminen i tvåan och sen höstterminen i trean och vårdterminen i trean.
Skolan slutar ju i mars för gymnasieelever.
Så april och maj är lediga för man ska plugga till inträdesprov för att börja universitetet.
Är det samma åldrar som i Sverige? Att man går gymnasiet 16-17 år?
Ja, så man har ettan, tvåan, trean. Men trean slutar i mars och sen tar man studenten i början av juni.
Om man har klarat. Alltså man får ju inte ta studenten om man inte har klarat.
Så man gör de här proven innan och sen så mars går man hem.
Och sen så vet man inte om man har klarat eller man får veta det direkt?
Jag kommer inte ihåg. Nej, det tar lite tid. Jag kommer inte ihåg när man får alla resultat.
Men det är nog långt innan juni eller kanske i april, maj. Jag kommer inte ihåg exakt.
Och vad händer i juni då?
Då får man sin studentmössa och då är det en jättestor fest.
Man tar studenten, man festar och sen söker man in till olika högskolor.
Är tanken då för gymnasiet i Finland är ju bara teoretiskt.
Så om man ska läsa yrkesprogram så är det en helt annan skolform som kallas för yrkesskola.
Är gymnasiet obligatoriskt? Nej.
För då skulle man inte kunna gå yrkes?
Nej, alltså yrkes är inte heller obligatoriskt. Så det är bara grundskolan.
Man måste inte gå någonting egentligen efter att man har flytt 16?
Nej. Sen, de allra flesta gör ju det. Precis som i Sverige.
Ja, exakt. Den största skillnaden är väl att de praktiska programmen och teoretiska är helt separerade.
De är helt olika skolformer, helt olika skolbyggnader. Man tar inte studenten om man går yrkesskola.
Man tar examen, man blir liksom färdigutbildad inom ett visst yrke. Men man tar inte studenten.
De som läser yrkesutbildning, läser de någonting teoretiskt? Eller bara kopplat till sitt yrke?
De läser teoretiska ämnen, men de är kopplade till yrket mycket. Så de läser ju, ja men, svenska då.
Men då är det ju dels att det är mycket mer kopplat till att man ska bli frisör. Alltså kopplat till det.
Men även liksom allmänbildning och litteratur och så.
Det är inte kurser på samma sätt som på teoretiska gymnasiet som man måste liksom klara av.
Och på det teoretiska gymnasiet läser man ju inte heller program.
Utan man har ett visst antal obligatoriska kurser och resten får man välja själv.
Ja, det är lite grann som att man föreställer sig att det är i USA så att man väljer vissa så här och så har man vissa personer i sin klass.
Ja, det är så. Man har inga klasser egentligen. Så man läser med de som har valt samma kurser som en själv.
Men man gör sitt eget schema i princip.
Vad valde du för någonting då?
Franska och psykologi var en av mina de här extra. En del media också.
Olika gymnasieskolor har lite olika kurser.
Och man kan välja mellan beroende på vad de har för kompetens på skolan.
Och du gick i Helsingfors då?
Mm.
Hur är Helsingfors? Känns det som en, är det en storstad liksom?
Ja, speciellt nu. Den har vuxit jättemycket sedan jag bodde där.
Det har blivit mycket mer internationellt och det är en helt annorlunda stad.
Och det har kommit massor med nya grejer, nya byggnader och så.
Men jag älskar Helsingfors. Jag tycker att det är en superbra stad.
En blandning mellan typ så här gammalt finskt och lite ryska influensa i arkitekturen och sen det här helt superbra.
Supermoderna finska.
Ja, precis. Och jag gillar den kombinationen. Det känns som att det är lite unikt.
Det ser inte helt ut som Stockholm eller Köpenhamn som är väldigt vackra så här gamla nordiska städer.
Det känns att Helsingfors är lite edgy.
Nu så bor du här då med din man och din dotter.
Du är ganska nybliven mamma.
Hur anpassar du dig till det livet? Det måste ju vara en omställning.
Jo, det är en omställning. Man får hela tiden tänka att okej, hur mycket fritid har jag?
Vad ska jag göra liksom med den tiden?
Men det känns bra. Det var nog inte så jobbigt som…
Som alla sa.
Ja, men alla var helt såhär åh, passa på, njut nu innan man blev lite skrämd.
Men det känns bra.
Hur gammal är hon nu? Ett år?
Ett år och tre månader. Typ drygt.
Ja, det är ju rätt litet.
Ja, lite.
Lilla Eira.
Ja, ja. Väldigt gullig ålder också, hålla på och lära sig att prata.
Ja, precis. Säger hon någonting?
Ja, många saker. Olika ord. Jag pratar ju finska med henne då.
Jag försöker få henne att lära sig finska.
Så hon säger vissa ord på finska och andra på svenska.
Men om man tänker på den här finskan, varför är det så många bokstäver?
Det är inte så många bokstäver.
Det är jättemånga bokstäver.
Alltså du menar per ord?
Överhuvudtaget.
Det är tillräckligt många bokstäver i alfabetet, men per ord, ja.
I alfabetet är det ju färre bokstäver, för vi har ju inte svensk för å.
Men orden är längre.
Ja, men det är onödigt mycket bokstäver på raken.
Vi använder inte prepositioner på samma sätt.
Så alltid om man har en preposition före ordet, till exempel på, i, vid och så vidare,
så har vi en ändelse istället, vilket gör att orden blir längre.
Också om det är en fråga, så lägger man till en ändelse på slutet.
Och sen om man kombinerar, om man personböjar verben, gör man ju också.
Så då måste man ju lägga en ändelse där.
Och sen kanske man har en till ändelse som indikerar vad prepositionen är.
Och sen fråga.
Så alla de här bokstäverna, orden, bas, är inte så himla långa.
Utan det handlar om ändelser och det handlar om allt det här som du sa.
Mm.
Ja.
Och så till ett exempel då.
Säg en fråga, eller typ, om jag frågar dig så här, vart är mikrofonen?
Hur skulle du säga det på finska?
Missa mikrofoni.
Och vad är det som anger att det är en fråga?
I det här fallet ingenting, förutom frågaordet vart.
Okej, så det var en dålig fråga.
Mm.
Ehm.
Varför har vi inget godis? Kan det vara något?
Mix i medel eller kakao.
Just, alltså det är lite svårt, eftersom jag har också läst finska som en modersmålsinriktning.
Jag har inte lärt mig…
Skillnaden.
…strukturen.
Men till exempel, kommer du?
Mm.
Toletko sine.
Mm.
Då är det dels i ordet toletko, är det en fråga.
Och sen är det böjt enligt du-formen.
Mm.
Så att, om man skulle säga, kommer jag?
Så skulle man säga tolenko mine.
Så vi har fortfarande ko, som är frågan.
Men istället för toletko, så är det tolenko för att det, ja, är personböjt.
Du, du kan ju franska också.
Ja.
Svenska, franska, finska, engelska.
Mm.
Mm.
Hur skiljer sig finskan då? För det hör ju till finsk-ugriska-familjen.
Mm.
Och det, är det, är det de två språken som har det här systemet, eller är det, kommer det igen?
Alltså finska, ungerska och estniska har väl samma.
Mm.
Sen är det massor med andra pyttespråk som har typ dött ut.
Mm.
Ehm.
Så franskan är ju mycket mer lik svenskan och engelskan.
Mm.
Och svenskan och engelskan är ju jättenära varandra egentligen.
Franskan är ju lite annorlunda så.
Men finskan, det är ett helt eget system.
En helt egen logik.
Det är svårt.
Om man försöker tappertlära sig, ja han är ganska duktig faktiskt.
Gör han det?
Ja.
Bra jobbat Rasmus.
Ja.
Han är ganska duktig på det faktiskt.
Men det är ibland svårt att förklara för det är ett helt annat tankesätt.
Mm.
Och eftersom jag inte har lärt mig typ såhär finsk, alltså pedagogik, hur man ska lära ut det finska språket.
Så är det ganska svårt faktiskt att förklara för att det går liksom inte att jämföra med andra språk på samma sätt som man kan jämföra svenska med.
Blir du förbannad på honom när han inte fattar?
Nej.
Det är ju tomhålligt.
Nej. Ibland bara svär han väldigt mycket. Han fattar inte hur vulgärt det låter för att finska svordomar är mycket värre än svenska svordomar.
Ibland kan jag bli såhär ojojojoj, du kan ju inte säga så.
Det är lite som svenskar som vill svära på engelska.
Ja.
Ja, precis.
Smäller bara till i någon engelsktalandes öron.
Mm.
Ja, okej.
Man ska vara försiktig med svordomar på andra språk.
Ja.
Vilken är din favoritsvordom? Svenska, finska, alla? Alla språk du kan?
Kanske finskan.
Vad betyder det då?
Alltså det är väl lite som jävlar fan, fast lite mildare.
Tillsammans?
Ja.
Fast det liksom har inget bra.
Är den religiös liksom på något sätt? Det finns ju de här religiösa och könsord och alltså de…
Mm.
Men det är…
Jumala 8 är lite, det är lite mildare.
Mm.
Men det är så specifikt, det vet jag egentligen inte varifrån det kommer.
Men det är inte tydligt religiöst för alla de här perkele och satan, nej.
Satan?
Det är ju religiösa.
Ja, det får man väl säga.
Nej men så vanliga, alltså tråkiga liksom.
Ja.
Mm.
Tänker du på svenska eller finska?
Svenska mest.
Ja, det tänker jag också.
Mm.
Ifall du nu hade det som första modersmål.
Ja, speciellt, jag är bättre på svenska nu än på finska.
Min finska är ju…
Finska har tyvärr blivit lite sämre med åren som min mamma, min pappa men främst min
mamma klagar på att jag inte pratar tillräckligt bra finska.
Båda dina föräldrar är finlandssvenskar, de kan båda språken?
Ja, min pappa är, nej min pappa är helt finsk.
Mm.
Ja, och min mamma har båda.
Men han kan väl svenska eller?
Han kan.
Han kan.
Men han har lärt sig det i andra, som andra språk.
Jajaja, jag fattar.
Mm.
Mm.
Men jag pratar ju bara finska med båda två och det är ju för att jag, för att jag
också ska kunna.
Ja.
Uppehålla språket lite.
Mm.
Ja, då kommer vi tillbaka lite grann till E2C tänker jag, för nu har vi då gått vandringar
från Jakobstad till Helsingfors till Linköping.
Mm.
Och så ner till Malmö.
Mm.
Och hit flyttade du, sa du det?
2020.
2020.
Jag var mitt i pandemin faktiskt.
Mitt i pandemin, så då fick du börja på E2C, var du där?
Eller fick du börja på distans liksom?
Jag hade någon konstig variant av halvdistans första halvåret.
Mm.
Så jag var där typ två dagar i veckan och då fick vi ha max fyra elever åt gången
och resten var på distans.
Och sen var vi, vårterminen var vi sen på heldistans.
Sen kommer jag inte ihåg.
Sen tror jag att vi kom tillbaka först på halvdistans och sen helt, helt tillbaka.
Mm.
Så att det har varit, ja en blandning.
Mm.
Men nu känner jag att jag liksom har fått se det vanliga E2C, för nu har vi liksom
närstudier helt och hållet.
Vilka elever gått på E2C?
Det är de som har haft en lite strulig bakgrund, alltså skolbakgrund.
Som har ekonomiskt bistånd.
Det är ett krav vi har också.
Man får inte ta CSN när man pluggar hos oss.
Och det är väl också det som är lite speciellt med E2C.
Ska man ha betyg sedan innan eller ska man inte ha betyg sedan innan?
Vi har som krav att man ska ha gått i svensk grundskola.
Mm.
Inte så att man har liksom avslutat det.
Väldigt många har inte betyg från svenska grundskola.
Men det är liksom inte SFI som vi har eller så.
För det är unga vuxna.
Vi snackar om det mellan 20 och 30 åringar.
Mm.
Så det är vårt åldersspann.
Och vi erbjuder ju kärnämnen enbart.
Vi har svenska, matte, engelska, samhällskunskap.
På grundläggande nivå men även på gymnasial nivå.
Den första kursen kan man ta hos oss.
Mm.
Och vissa har betyg med sig.
Andra har inte det.
Så det beror på.
Vissa läser bara gymnasiet hos oss.
Andra läser allt som man kan.
Alltså börjar ofta med svenska grund eller svag grund.
För att det är det ämnet som behövs för alla utbildningar.
Det är väldigt olika.
Vilka som kommer till oss.
Hur stora grupper är det?
Vi har väldigt små grupper.
Man kan säga mellan 10 och 15 är det.
Ibland lite mindre än så.
Efter pandemin fick vi lite tapp.
Det var ganska många.
Men nu har vi börjat återhämta oss.
Och grupperna har blivit större.
Det är max 17 per grupp.
Vi tar inte in fler än så.
Det finns en grupp som alltid är mindre.
Som alltid är max 10.
Okej.
Men de två andra grupperna är liksom max 17.
Men det är sällan vi vill ha så många.
För det är bättre om det är lite färre.
Alla läser ju olika saker i grupperna.
Vi har inte genomgångar.
Så att man börjar läsa det man behöver.
Ofta om man inte har några ämnen med sig.
Eller några betyg med sig.
Så börjar man med svenska eller svag grund.
Och sen efter det kollar man.
Vad behöver du för att komma in på den utbildningen?
Som du vill komma in på.
Ofta är det en yrkesutbildning.
Men vissa vill läsa vidare.
Och kanske behöver också ta gymnasiet.
Sen kan vi inte erbjuda alla ämnen.
Man kan inte ta ett fullständigt gymnasiebetyg hos oss.
Nej.
Men det är ett sätt att komma tillbaka in i skolvärlden.
Ja.
Och ta de viktigaste betygen.
Utan svenska grund.
Är det svårt att komma in på någon yrkesutbildning.
Varför heter det så konstigt?
E2C.
Vad står E för?
European Second Chance School.
Så hur kom Europa in i det här?
Det var ett EU-projekt från början.
Så ja.
Det finns massor med E2C-skolor.
Runt omkring i Europa.
Vi har internationellt samarbete.
Så vi har rest runt lite grann.
Inte jag som är kvinna.
Det är mycket då.
För jag började mitt i pandemin.
Men annars så samverkar man med många andra skolor.
I Frankrike, Tyskland, Portugal.
Jag har varit med i Prag.
De var i Frankrike förstås när jag var föräldraledig.
Åh nej.
Typiskt för dig.
Eller hur.
Och sen har vi lite besök.
Så vi har mycket nordiskt samarbete.
Speciellt med Köpenhamn.
Men även Norge har varit med lite grann.
Norrköping har också en second chance-skola.
Men alla de jobbar på ett helt annat sätt än vi.
Så vi är unika i Malmö.
Dels att vi jobbar bara med vuxna.
De flesta andra E2C-skolor i Europa har ungdomar från kanske 16 år till 25.
Så vi har ju alla vuxna hos oss.
Och alla pluggar teoretiska ämnen.
Men på de flesta andra skolor så är det mycket praktikplatser.
Man förbereds för arbetslivet.
Men man tar inte betyg.
Så hos oss så kan man ju ta betyg.
Som på Komvux.
Men nu är det väldigt anpassad form.
Så vi är väldigt bra för de som behöver smågrupper.
Vi är två lärare per grupp.
Också väldigt lyxigt så.
Så vi kan erbjuda mycket hjälp.
Sen så brukar vi säga att vi är 50% studier och 50% socialt.
Så vi gör saker som studiebesök, aktiviteter.
Varje vecka gör vi någonting som heter livskunskap.
Där vi har en socialpedagog.
Som pratar om olika saker som är viktiga i livet.
Allt från ekonomi till hälsa och samarbete.
Och likabehandling och allt det.
Och så gör vi andra roliga grejer.
Vi åker på lite utflykter.
Idag hade vi våffelbrunch.
Så vi gjorde lite våfflor.
På plats?
Ja.
Och sen har vi frukost varje dag.
Som vi bjuder på till alla elever och lärare också.
Vart är den här skolan?
Nu låter det som att jag vill ha frukosten.
Men jag tänkte bara.
Välkommen.
Men den är här.
Fredriksbergsgatan 13.
Så den är här.
Här i Värnhem.
Där nära.
Och så.
Lokalerna är nya.
Vi har precis flyttat.
Eller ett år sedan.
Från Baltzarsgatan som var helt i centrum.
Nu till Värnhem.
Men de här lokalerna är faktiskt bra.
De är väldigt nya och fräscha.
Det är lugnt och känt.
Många som kommer till vår skola säger.
Åh det är så trevlig stämning.
Vad bra.
Det är så lugnt.
Ja.
Åh härligt.
Vilka är ni som jobbar där då?
Du nämnde en socialpedagog och så lärare.
Ja.
Och nu har ni väl en chef förmodligen.
Ja.
Det är totalt åtta personer.
Mm.
Så vi har två klasser där det är två lärare per klass.
Och sen har vi en klass med en socialpedagog och en lärare.
Sen har vi en syv och sen en rektor.
Mm.
Rektorn är också rektor på Iris skolan.
Så hon är på två olika skolor.
Så hon önskar oss ungefär 50 procent kan man säga.
Och syven det är också intressant för syven är väldigt delaktig.
Ja jag tänkte säga det.
Det måste vara en ganska viktig roll där.
Väldigt viktig roll.
Mm.
Och känner eleverna.
Ja.
Väldigt bra.
Så att mycket mer delaktig än på andra skolor skulle jag säga.
Mm.
Sen har vi ganska få deltagare också så att man har möjlighet att lära känna dem
mycket bättre.
För när man börjar hos oss så är det ju en ganska lång process.
Man ska först ha en socialhandläggare eller ja Försäkringskassan alltså någon sån
person.
Sen söker man i skolan och kontaktar syv.
Då har syven då en deltagarintervju.
Det är oftast syven och rektorn som är med men ibland om inte rektorn kan så någon av oss
lärare är med.
När man informerar om skolan och ställer frågor till den här deltagaren och ser om det är
vår målgrupp eller inte.
För vi har ju liksom ändå vissa riktlinjer att om man har haft missbruksproblematik
så måste man ha varit ren i sex månader minst.
Och man ska vara ärlig liksom och säga att ja hur det är för att vi kan ju liksom inte
hjälpa dem om de inte.
Är på rätt plats i livet.
Då finns det andra andra skolor eller andra instanser som funkar bättre.
Men då om de känner sig intresserade så då bokar vi lärare in ett till samtal.
Så den klassen som deltagaren ska börja i kan tänkas börja i.
Där får de prata med lärarna.
Då pratar vi och ställer frågor och sen får deltagaren gå hem och fundera på vill jag
börja och så måste de kontakta oss nästa dag och säga.
Ja jag vill börja och sen skriver vi in dem.
Nästa dag eller några dagar senare beroende på hur det passar.
Om de inte hör av sig då antar vi att de har.
Ja ibland så är det ju så att de kanske har glömt och då kan vi ge dem några dagar
eller ringa dem och se att hur blev det här.
Så att det är inte så att vi bara direkt.
Nej, nej, du har inte hört av dig på en dag.
Du får inte börja.
Vi har lite överseende.
Men vi vill att de tar det steget själv.
Att de ändå liksom känner att de är med och att de har fått det.
Och att de är motiverade och vill börja och så.
Är det kontinuerligt intag?
Ja, det är det.
Så grupperna kan se helt olika ut.
Olika tider på året.
Dels i antal och dels vad de läser på ämnen och kurser och så.
Så att man kan börja och sluta när som helst.
Förutom sommaren och juluppehållet har vi då.
Jag gör ju alltid lite research inför de här programmen och personlighetspsykologi.
Det sägs det att du är väldigt intresserad av.
Jaså?
Ja, det gör du.
Har du någon nytta av det i det här jobbet?
Mm.
Så det är lite såhär lekmanna.
Eller så.
Det är inte så vetenskapligt.
Begrundat.
Varför tycker du det är intressant?
Nej, men jag tycker att det är intressant.
Jag tycker om att kategorisera.
Jag är precis, alltså
lite såhär.
Extrovert eller introvert.
Lite roligt, lite såhär hobbyanalys.
Och vad gör du för analys av dig själv då?
Jag är personligheten
INFJ.
Okej, berätta mer.
De har fått sådana fyra olika bokstäver
som säger då.
Introvert.
Man kan vara antingen introvert eller extrovert.
Det är klart, allting är ett spektrum men man brukar vara
lite mer åt det ena
eller åt det andra hållet.
Den är mer intuitiv.
De har alla orden på engelska
så det är intuitiv eller sensing.
Jag fattar.
Så intuitiv är lite flummig.
Man tittar på större koncept
istället för detaljer och praktiska saker.
Du går på känsla och mönster.
Mönster, ja inte känsla
det är en annan sak.
Men mer mönster, mer framtidsfokuserat.
Stora drag.
Inte så mycket detaljer.
Inte så mycket hands on.
Lite flummig.
Man brukar få kritiken för flummig om man är mer intuitiv.
Sen är jag feeling då.
Man kan vara feeling eller thinking.
Så där kommer känslorna in.
Där ligger jag väldigt mitt emellan.
Jag hade lite svårt att bestämma mig
om jag är T eller F.
Sen är jag jade och judging istället för perceiving.
Det betyder att man är lite mer strukturerad och rigid
istället för spontan och
ostrukturerad.
Ja, ja.
Den här analysen,
kände du att det är verkligen så?
Det stämmer?
Fick du lite issues med den?
Ja, lite issues med den.
Jag tycker fortfarande inte riktigt att det är så lätt
att kategorisera in folk.
Men det är ju roligt att tänka såhär,
det där är en typisk ENTJ.
Jag tycker bara att det är kul.
Jag har ju analyserat mina kollegor,
inte öppet, men i mitt huvud.
Och deltagare också.
Men det som är kul med den här modellen tycker jag
det är ju ingen personlighetstyp som är tydligt
bättre eller sämre än andra.
Nej.
De tycker att något är bättre eller sämre.
Men det är liksom inte uttalat så att
det här är bra,
eller det här är en smart personlighetstyp,
eller det här är en snäll personlighetstyp.
Det går ju att tolka hur man vill.
Det är vilka som passar ihop helt enkelt.
Det är det man kan ha det till.
Vilka passar med vilka och vilka behöver kanske tänka på något särskilt
när man är i par, grupp, or whatever.
Med en annan typ.
Jag kan ju inte de här alls.
Nästan alla har ju hört talas om
Thomas Erikssons färger.
Omgiven av idioter,
omgiven av psykopater,
omgiven av vad det nu är.
Jag tänker att någonstans borde han ha insett att det kanske är han som är problemet.
Han är omgiven av så jävla mycket idioter.
Ursäkta att jag skojar.
Ja, jag har faktiskt inte läst den.
Men jag tänker att med fyra färger, det är nog liksom fyra kategorier.
Alltså ganska bred drag.
Ja, det får man ju säga.
Bred pensel där.
Sen fåglar har jag också hört.
En ens inre uggla.
Och andra fåglar.
Ja, det har jag faktiskt inte hört.
Det finns ju mycket.
Jag tänker att det är vår moderna tids sätt
att finna någon typ av ordning
i den här vilsenheten
som drabbar oss
i det moderna livet
när vi egentligen bara vill ligga på soffan.
Nu pratar jag bara för mig själv.
Det är vår tids horoskop kanske.
Ja, ja.
Ja, precis. För jag tycker ändå det är lite.
Jag är ju ingen…
gillar inte så mycket horoskop och sådant.
För det tror jag ju inte på.
Personlighetspsykologi
är inte jättevetenskapligt förankrat.
Men det är ändå någonting som man
jag vet inte.
Har lite mera grund att stå på
än när du är född.
Mm, ja.
Så om du inte hade varit lärare,
då hade du varit specialistsjuksköterska.
Sant eller falskt?
Ja, kanske. I USA.
Inte i Sverige.
I USA? Berätta mer.
Jag gillar sjukhusserier.
Och sen har jag blivit intresserad av
naturvetenskap, medicin
mera. Så jag funderar, är det här med
språk och samhällsvetenskap?
Är det min grej?
Jag är väl lite sökande överlag här och
gör också göra med min intuitiva ordra.
Ah, i det där.
Ja.
Så det är väl ingenting
jag har tänkt på seriöst.
Jag tänkte om jag hade fötts liksom.
Om du fick välja nu.
Ja, om jag kunde gå tillbaka i tiden kanske.
Jag skulle kanske inte välja det.
Men det hade varit roligt att kunna testa.
Du är inte så pipig
när det gäller blod och sånt.
Nej, absolut inte.
Och jag gillar ju liksom det här
naturvetenskapliga tydligheten.
I att man kan mäta
saker och ting. Jag gillar det.
Är du som jag att du tittar på sån här
serie där man ser operationen?
Man kan se liksom allting som händer.
Medan många andra går ut ur rummet och säger
Ja, jag har inga problem med det.
Där går jag och
pausar och tittar
och så, aha!
Så en menisk ser ut och sådär.
Skitintressant.
Ja, det är bra grejer.
Det finns väl lite sådana serier på svensk tv skulle jag vilja säga.
Ja, jag har nog tittat på de flesta nu.
Ja, jag också. Flera gånger om.
Du är en ganska brest person.
Ja, ja. Jo.
Men det kan man säga.
Har du gjort någon reflektion under dina resor?
För nu har du ju liksom, du växte upp i Finland
och du har bott mycket i Sverige och du har varit mycket i andra länder.
Vilket land är bäst?
Hmm, överlag?
Ja.
Åh, gud, det är svårt.
Finland.
Är Finland bäst?
Berätta varför.
Alltså, jag tänker såhär. Var kan man leva det bästa livet?
Finland är inte bäst för mig.
Jag vill inte flytta tillbaka dit.
För nu har jag vant mig vid något annat.
Men jag tror,
sen har jag inte varit så mycket i Norge, Danmark och sådär.
Men alltså,
där är det lugnt
och tryggt.
Och rent.
Är det inte rent i Sverige, då?
Ja, men det är lite fler, större befolkning.
Inte kanske lika mycket ren natur.
Alltså Finland är ändå liksom en lite mer extrem
version av Sverige vad gäller
det lugna, trygga och isolerade.
Jag förstår.
Finlandare har nog alltid sett Sverige som,
lite som Kanada ser USA.
En storebror.
Som alltid har varit mycket
kändare och mäktigare.
Och rikare.
Men samtidigt lite farligare. Ja, ja. Fint.
Som har ändå lite andra problem.
För att de har blivit liksom
mer öppnare.
Och har liksom
större städer.
Mer internationellt
på många sätt.
Men jag tror att det är
bra att växa upp i Finland.
Det är jättebra i Sverige också.
Det är inte det. Ja, det är ju, man väljer ju mellan
två fantastiska länder.
Ja, och sen om man har en nordiskt perspektiv.
Man är van vid en väldigt bra välfärd.
Man är van vid att allt är gratis.
Men det mesta är väldigt tryggt.
Och sen om man kanske frågar en amerikanare och säger
Va? Ni betalar så mycket skatt.
Ni har inget inflytande över era egna pengar.
Herregud. Ja.
Då kan man få ett annat perspektiv.
Man har ju inte det.
Det känns konstigt. Alla andra länder känns
dåliga i jämförelse vad gäller välfärden.
När man är utvuxen i Norden.
Jag uppskattar att kunna till exempel bryta benet.
Utan att vara rädd för vad det kommer att
kosta mig.
Rent ekonomiskt. Ja. Jag tycker det är en bra grej.
Jag håller med och jag
uppskattar väldigt mycket den nordiska välfärden.
Och den nordiska naturen.
Inte?
Alltså den är ren men den finns mycket vackrare
istället tycker jag. Jag är ingen som gillar typ
Lappland och fjällen.
Jag är en strandmänniska så där skulle jag
nog kunna byta ut till
en trevlig strand.
Du är inte så mycket för natur
hardcore eller?
Nej inte så att
jag skulle gå och kampa med en ryggsäck
i fjällen i en vecka liksom. Nej.
Men en dag absolut.
Men jag är lite bekväm av mig.
Jag vill inte bo i skogen och
bära på massa mycket.
Nej okej du slipper.
Jag är en liten prinsessa.
Okej lilla prinsessan Tilda.
Vi har alltid sex stycken frågor.
I det här medvetessamtalet.
Och de här frågorna ställer jag till dig.
Och då vill jag att du svarar ganska direkt.
Inte håller på och tänker så mycket.
Det går sådär med att folk svarar direkt.
Men vi gör ett försök.
Så de kommer här.
Vilket tävlingsprogram eller docushopa
skulle du vilja delta i och varför?
Det fanns något sådant där man kunde byta jobb.
Jag såg sådant här för länge sedan.
Alltså det var att till exempel en frisör
skulle bli en sån som klippar lam
och en sån som klippar lam skulle bli frisör.
Det låter som en skitbra idé.
Så fick de en
viss tid på sig att öva in det
andra yrket och sen
efter den tiden fick random personer
se om de kunde avgöra vem som var
fake liksom eller så.
Det tyckte jag skulle vara kul att försöka lära sig
något yrke som ändå inte är så långt
ifrån sitt eget yrke. Att försöka bara
stenhårt öva in det
och sen se om man
lyckas faka.
Vad skulle man då kunna tänka sig för yrket för dig?
Det är det som är lite svårt för den praktiska yrken.
Tolk?
Det skulle kunna vara ett alternativ.
Jag presterar bra under press.
Man måste pressa sig ganska mycket för att
jag ska få saker och ting gjorda.
Det är bra. Då kör vi vidare med
fråga nummer två. Ja.
Om utomjordingen landade på jorden,
vem skulle du rekommendera dem att prata med?
Min dotter.
Jaså?
Ett år och tre månader.
Vad tänker du det ska bli av det då?
Jag tänker att folk säger så mycket
shit och hon är
så okyldig.
Det är trevligare att prata med någon som är helt okyldig
som inte kan ha en agenda.
Så tänker jag.
Så får vi en sån
inte galaktisk kris
så är det Eiras fel. Kanske.
Eller ditt.
Ja, mitt fel. Jag har ju ansvar för henne.
Vi säger att du ska ha en middagsbjudning
med tre historiska personer
och de här kan vara både
döda och levande men på något sätt
så kan vi klassa dem som historiska.
Vad ska du bjuda på och vilka tre väljer du?
Jag skulle nog ta något finskt säkert.
Någon typ av ren
grej.
Det heter boronkaristus på finska.
Jag vet faktiskt inte vad det heter på svenska.
Vad står det?
Renkött i långkok.
En gräddisås.
Det låter lite som kärlknöl fast
det är ju inte ren i kärlknöl.
Jag vet inte vad det är.
Men fortsätt.
Min farmor är en bra pålagare.
Vilka personer skulle jag ta?
Vi fick tre stycken så det är ju många.
Jag skulle säkert ta Marie Antoinette.
Det skulle vara lite kul
att ha någon fransk
aristokrat eller drottning.
Vad vill du veta av henne?
Hur det var att leva på den tiden.
På riktigt liksom.
I en tid tror jag det var också.
Oroligt.
Alltså hur det var att
ha det så bra när folket
hade det så dåligt.
Hela den världen liksom.
Det är ändå ganska annorlunda.
Sen skulle jag nog ta
finska före detta presidenten
Martti Ahtisaari.
Som dog inte så länge sedan.
Han var president på 90-talet och har vunnit Nobels fredspris.
Jag tycker det är intressant
att bara fråga om hans biståndsarbete i Afrika.
Det finns många
byar i Afrika där det finns många
afrikanska barn som heter Martti.
Är det sant? På grund av honom?
Ja, på grund av att han var där mycket
och jobbade liksom.
Sen tredje…
Jag skulle ta Henrik Renotton.
Skulle du? Ja, jag skulle ha träffat.
Jag tänker inte att du triggar
något trauma för Marie Antoinette där
och du skickar in Henrik Renotton.
Jag skulle vilja se interaktionen
däremellan också.
Jo, jag tror jag kan förutse vad han kommer göra.
Han var ju liksom
ett svin.
Verkligen.
Men på ett underhållande sätt och att han kunde
bara byta religionen
från katolicism till protestantism.
För att han ville
kunna skilja sig fritt.
Det är ändå coolt.
I sin hemskhet.
Gustav Vasa bytte ju
av andra skäl.
Det är ju en delen om Gud, känner jag.
Ja, men det låter ju som en
checkmiddag.
Vad är väldigt överskattat eller hypat?
Sociala medier
överlag, tycker jag.
Utveckla.
Nej, men jag är ju en av dem.
Jag har inte ens Facebook.
Du har inte ens det?
Nej, jag hade det, men jag har liksom inget sånt.
Jag tycker det är väldigt tråkigt att se korta grejer
som dyker upp.
Du vill säga långa saker?
Om jag vill ha information.
När jag söker mig aktivt
till något visst ämne som jag vill lära mig
mer om eller som jag vill höra mera om.
Jag tycker det är lite tråkigt
det här med att folk bara scrollar.
Och lägger ner mycket tid på att scrolla på saker.
Och sen dyker det upp massor med shit som inte är…
Mm.
Som folk faktiskt mår dåligt av.
Jag är faktiskt lite förvånad att det har kunnat bli så.
Eller inte förvånad, men jag tycker det är väldigt synd
att det har blivit en så stor grej i världen.
I samhället.
Har du något spektakulärt resminne?
Hmm, ja…
Ja, men ganska många.
Det var när jag var i Thailand med min mamma.
När jag var 18 år.
Och…
Då skulle vi mellanlanda
i Peking på en väg tillbaka.
Men sen var det den isländska vulkanen.
Just det.
Vulkanutbrottet.
Så vi var fast i Peking i fem dagar.
På grund av det här askmolnet?
Ja, vi kunde inte flyga vidare därifrån.
Och vi visste inte hur länge vi var tvungna att stanna.
Och Peking, det var i april.
Det var kallt. Mm. Ja, det var i södra Sverige.
Det var i södra Thailand. Där det var 40 grader.
Vi hade inga kläder.
Vi försökte köpa kläder.
Inga kinesiska kläder rymde.
Alltså, de var för små.
De var för små, ja.
Och sen var vi där och man behövde ju visum.
Vi var till nån jättetjejd istället.
Och fick kinesiskt visum.
Jag vet inte ens hur vi lyckades.
Med allt det.
Men det var väldigt speciellt.
Hur kan man säga Peking i samma väva.
Så ni behövde visum fast det inte var ert fel?
Ja, man får ju inte vara i Kina utan visum.
Men vad skulle ni ha gjort då? Åkt någon annanstans var som helst?
Vi skulle kunna stanna i Thailand.
Men vi tänkte, vi visste liksom inte att vi
inte fick fortsätta från Peking.
Och vi skulle kunna flyga någon annanstans.
Absolut, men vi var sådär bara att
vi kunde gärna stanna i Peking då.
Det var inte svårt att få visum, det var bara dyrt.
Men det var intressant också. Och sen vara i Kina och se det.
Det var ändå en ganska hård
diktatur. Mm.
Och ganska mycket liksom
väldigt annorlunda. Mm.
än något man har sett förr.
Cool grej att göra med sin mamma. Mm.
Ja. Vad skulle du göra
med tre år där du kunde göra,
du var fri att göra precis vad du ville, du hade ändå
inkomst och sådär. Vad skulle du göra då?
Fritid.
Jag skulle nog, kanske det är lite tråkigt
att svara, men jag skulle nog resa.
Eller var det tre år eller tre månader?
Tre år. Tre år, mm.
Ja, men jag skulle nog resa
tre år. Men bo,
stanna lite längre
på olika ställen.
Och resa med min familj nu när jag är så
liten dotter. Mm. Som inte går i skolan.
Så.
Stanna kanske liksom en månad på olika ställen.
Vad har du för ställe som du
vill åka till? Jag vill åka till Kuba jättegärna.
Mm. Nu är det
fortfarande ganska kommunistiskt.
Vill jag se hur det är. Det var lite som
Kina, det var skitintressant att se vad det är.
Jag vill åka till Sydafrika.
Och till Australien har jag faktiskt aldrig varit till.
Så det finns en massa andra ställen.
Men de är kanske topp tre.
Ja. Ja.
Jag tänker såhär, vi kan inte riktigt lämna
utan att nämna schlager
festivalen. Förra året
så vann inte Finland. Nej.
Har du någonting att säga om det? Ja, det var ju
shit allt. Ja. Tycker du att det var
rätt? Nej.
Verkligen inte. Ingen i hela
Europa förutom Sverige tyckte det var rätt.
Du får ju, för dem som lyssnar
på det här som kanske inte vet, du får berätta om
vad det var för artist och låt och sådär.
Nej, men de hette ju Caria.
Med låten Cha Cha Cha.
Första gången jag hörde det var jag
liksom såhär, vad är det här?
Det är ju, någon kommer ju inte komma till finalen.
Det har hänt många gånger att de inte ens
har kommit till finalen. Sen blev det någon konstig
masspsykos i Finland.
Att Caria blev
en otroligt stor grej och alla
började färga sina naglar
neongröna för att han har någon sån där
neongrön dräkt
på sig. Och det blev en sån
galen grej. Alla var såhär, Finland kommer nu vinna,
Finland kommer nu vinna. Jag bara, vad snackar folk om?
Men så blev jag liksom indragen lite i den där hypen.
Och sen kom de vidare till finalen och
alla bara hypade dem och var såhär, Loreen är den enda
som kan slå Finland. Och jag bara, men Loreen
kan vi inte vinna igen?
Och sen vann hon.
Och du tänker att det var… Och jag tänkte så var det såhär jätteseriöst
bidrag och det var såhär musikaliskt
säkert bra. Jag är inte jätteförtjust i
den typen av musik överlag men…
Och så vann hon.
Och det var väl tekniskt sett bra.
Men jag tyckte det var en sån besvikelse.
Vad handlar den här
chatten om? Och Caria hade mycket mer fans.
Ja men det handlar om en kille som
går ut och dricker och börjar dansa.
Och kommer inte ihåg någonting.
Och sen en väldigt blyg
man. Och sen liksom kan han
öppna upp sig. Och Loreens låt
handlar om en tatuering. Ja.
Det är väldigt djupa teman
överlag i Eurovision känner jag.
Det är väl symboliskt kanske. Hennes tatuering
var väl det i alla fall. Jag vet inte om hans.
Han var kanske ganska bokstavlig.
Ja, ja. Det handlade om att dricka.
Ja, ja, ja. Helt enkelt.
Tilda Karvonen, tack så
jättemycket för att du kom till oss idag.
Tack. Ha det bra. Hej då.
Hej.