Fokus: friskfaktorer i förskolan

Här följer hela avsnittet med Gezim Isufi i text:

– Ja, välkommen till podden Gezim Isufi. För ett år sedan ungefär så intervjuade jag dig på Pedagog Malmö om det här nya sättet att bedriva ett hälsofrämjande och förebyggande arbetsmiljöarbete. I korta drag så går det ut på att du tillsammans med personalen på förskolorna identifierar och lyfter det som fungerar bra i verksamheten. För att då inledningsvis återknyta till starten för det här så började det med att du fick ett mejl från en vårdnadshavare, berätta!

– Ja, men det stämmer, detta var liksom då för ungefär två år sedan, så jag fick helt enkelt ett brev från en vårdnadshavare, jag öppnade min mejl och såg ett inkommande brev från en vårdnadshavare. Första tanken på det här var ju att oj kanske det var ett klagomål. Men när jag läste brevet så ser jag att det var ett brev där vårdnadshavare uppmärksamma det positiva och det goda arbetet som våra pedagoger gör med barnen. Jag tänkte, detta ska jag såklart berätta för våra pedagoger och ge dem den uppmärksamheten och ge dem den feedbacken jag hade fått, men jag ville också göra något mer.

Men jag såg väldigt snabbt att vi hade ju inga dokument som skulle fånga det positiva, däremot om det hade varit ett inkommande klagomål som vi säger då hade vi haft alla dokument för att fånga in det. Det ska diarieföras och dokumenteras och det ska skickas in i vårt platinasystem då för diarieföring. Nej vad gör detta med oss, är vi enbart fokuserade på att fånga det riskfyllda? Detta blev då starten till ett arbete som jag kommer berätta mer om här då.

– Ja, intressant, du menar att vi pratar alldeles för lite om personlig utveckling i våra uppdrag och yrkesroll?

– Det är just det här att när man börjar uppmärksamma det här att fokusera på det som fungerar så säger man också att vi generellt pratar alldeles för lite om till exempel då det jag kallar för personlig utveckling i våra uppdrag och yrkesroller. Vi pratar ju väldigt mycket utifrån våra styrdokument, utifrån våra läroplaner, men det är väldigt sällan vi pratar om till exempel de här mjuka förmågorna som till exempel hur skapar man engagemang hur skapar man samarbete, tidigt och förtroende. Jag tänker ju så här att för att göra detta krävs det att vi fokuserar mer på sådana värden som till exempel hjälpsam, vänlig, pålitlig…att man är kreativ, en bra lyssnare, modig, motiverad, engagerad eller kanske passionerad. Och sedan vi har börjat fokusera just på det här hälsofrämjandearbetet så har dessa värden fått mer utrymme kan man väl säga i våra verksamheter och det händer något med pedagogerna.

– Vad är det som händer?

– Om jag skulle tolka det utifrån mitt perspektiv som rektor så känner medarbetarna sig mer sedda, att deras arbete är mer meningsfullt, de känner mer samhörighet till varandra och jag tror just de här sakerna är ju väldigt viktiga för att de i sin tur ska kunna göra ett gott arbete med barnen. Det är ju också de här förmågorna som vi eftersträvar när vi tänker på en bra ledare och våra pedagoger och vi som chefer ska ju kunna vara de här goda förebilderna och bra ledarna, som lyssnar in, som motiverar. Jag brukar dra en parallell till ledarskapet att om vi tänker på att vi till exempel i ledarskapet fokuserar att leda igenom våra befogenheter eller utifrån våra uppdrag, eller också leder vi genom engagemang, nyfikenhet, entusiasm och allt det här och det är ett krävande arbete när vi tänker att välja det spåret.

– Vad tror du det är för förmågor man behöver som medarbetare och kanske också som som ledare för att få det här att fungera? Jag kan tänka mig att det är en det är en resa när man ska belysa sin egen verksamhet och identifiera hur det fungerar?

– Exakt, jag tänker ju mycket på de här förmågorna att engagera andra, att entusiasmera andra, jag tänker på pedagogerna när de planerar sitt arbete med barnen, hur engagerar vi barnen i den här aktiviteten, hur väcker vi deras nyfikenhet och lust. Det är exakt samma sak för oss som är ledare och chefer; hur gör vi det för våra medarbetare, eller kräver vi endast att våra medarbetare per automatik ska kunna entusiasmera, motivera och samarbeta och kommunicera? Det är ju väldigt stora saker vi pratar om, det är väldigt höga krav, men jag tror att när man börjar fokusera på detta sättet då börjar man också bli bra på det, för att det blir som en påminnelse om det. Det här har till exempel gjort att vi har försökt systematisera arbetet för att just att kunna fånga in dessa…vad ska man säga, vi brukar säga medvetna reflektioner, om våra förmågor och värden.

– Hur kan du ge förutsättningar till personalen för att de ska kunna utvecklas till exempel i det här med de här medvetna reflektionerna, för att de ska få utrymme för att utvecklas?

– Det är ju alltid så här att i vår värld inom förskolan och i skolan så brukar tiden vara lite grann av en bristvara. Det ska hinnas med väldigt mycket och många gånger kanske vi fokuserade på just det som ska hinnas utifrån det som är planerat. När vi tänker på de här andra förmågorna så har jag och min ledningsgrupp börjat tänka, men okej hur kan vi använda tiden för att också kunna skapa reflektioner som inte enbart handlar om vad vi ska göra utan mer på hur ser vi på saker? För att underlätta det och systematisera detta så har vi börjat titta på hur hur kan vi lägga in det i ett schema. Hur kan vi ge tid för reflektion?

Vi började prata om ett ”idéproduktionsforum” där personer helt enkelt träffas och pratar om olika idéer och planerar, väljer ut vilka som kan vara genomförbara. Det kan vara idéer om någon aktivitet men det kan också vara idéer om att utveckla förskolan eller utveckla ett visst spår och så där men här krävs det väldigt mycket av ledaren. Detta är lite annorlunda än det vanliga sättet att schemalägga sina arbetsuppgifter. Vi har försökt koppla detta till det systematiska kvalitetsarbetet. Numera finns ju friskronderna också med i vårt systematiska kvalitetsarbete och det här med månadsrapportering där pedagogerna själva gör en utvärdering.

– Det här måste du berätta lite mer om, friskronderna och månadsutvärderingarna. Hur fungerar det rent praktiskt?

– I vårt systematiska arbetsmiljöarbete så har vi ett årshjul kan man väl säga så där vi gör skyddsronder och då går vi ut i verksamheterna och uppmärksammar, dokumenterar och åtgärdar allt som har med skyddsfaktorer att göra. Så att vi skapar ett komplement där vi går ut i verksamheten och uppmärksammar vad det är för arbete som bedrivs som skapar mer glädje, mer samarbete, det som fungerar. Detta gör ledningsgruppen två gånger per termin.

– Det här låter ju väldigt positivt och så där…jag tänker att det kanske är en tröskel också man ska gå över innan…det är ett nytt sätt att arbeta på, att lyfta det här som har fungerat?

– Numera har vi gjort det här ett bra tag och det håller på att bli som en naturlig del som allt annat och vi börjar också känna att vi har funnit en balans just kring det här arbetet, både fokusera mer på möjligheterna än hindren, men det är också som du säger det är en utmaning lite grann. Vi har också märkt att det är en utmaning utifrån personligheten, hur vi ser på saker. Vi märker ju att vissa helt naturligt fokuserar mer på vad är det som kan bli fel i dag på min arbetsplats. Till exempel om man kommer till sin arbetsplats och så tittar man på tavlan och så säger man att det är väldigt många som är borta och det kan påverka hela ens dag. Och så kommer det kanske någon annan som fokuserar mycket mer på att ”i dag är det jag och Fredrik som ska vara här, vad är det bästa vi kan göra av dagen. Det är där vi har sett en utmaning på lång sikt, att få ett förändrat mindset från kanske något man är van vid till ett nytt sätt att tänka. Men vi är medvetna om att detta tar tid. För att uppmärksamma detta ytterligare så har vi infört i några av våra verksamheter frisknärvarotavlor istället för frånvarotavlor, där vi skriver upp vem som är här i dag.

– Intressant! Sedan har ni något som heter balansvågen, vad är det?

– Balansvågen var en sån här egen metod som vi hitta det på, för vi tänkte att när vi pratar om det här hälsofrämjande, hur kan vi avsätta tid till exempel för både återhämtning till exempel, att fokusera för att skapa både något produktivt, men också att kunna ha en återhämtning. Väldigt många av oss har väldigt mycket krav på oss själva, både pedagoger och ledning. Våra styrdokument är ju också väldigt kravfyllda, så som de ska vara, men det är väldigt sällan vi pratar om hur kan vi finna en balans mellan det här kravfyllda och det vi ska åstadkomma. Därför skapade vi då en en metaforisk metod som vi kallar för balansvågen; hur finner vi balansen mellan det produktiva och återhämtning.

Vi har en grupp som heter hälsogruppen som har i fokus just det här hälsofrämjande. Det är en pedagog från varje verksamhet och deras syfte är just att det här, hur utvecklar vi detta vidare? Hälsogruppen kommer med olika idéer, nu har de kommit med idéer att de vill ha veckopromenader. Vi tittade på det rent organisatoriskt, om det är genomförbart med tanke på det här med tiden. Nu har vi infört en halvtimmes veckopromenad och den är strukturerad den här promenaden, för att syftet med promenaden är just återhämtning. Då har vi till exempel som regel att vid den här promenaden så har vi inte telefonerna med, för tanken är liksom att man ska återhämta. Numera påminner pedagogerna varandra om hur viktigt det är att ta de här pauserna, för att i förskolan är ju så det är ett högt tempo och det sker hela tiden oförutsedda situationer och då är det lätt att glömma att inte ta den där lilla pausen för sig själv. De är så otroligt viktiga för har vi pedagoger som enbart jobbar utan att liksom själva ha kontakt med den där balansen så tror jag också att det kan bli en fälla.

Kontinuerlig kompetensutveckling är oerhört viktig. Det är väldigt viktigt för oss, så till exempel varje vecka har vi forum för reflektion. För oss har det blivit ett prioriterat område, kompetensutveckling är jätteviktigt del av det. Vi ordnar till exempel föreläsare som pratar om till exempel positiv psykologi, om arbetsklimat och andra inspiratörer som inte enbart är från vår värld i förskolan. Den senaste verksamhetsutvecklingsdagen lyssnade vi på en kille som har tourettes syndrom som berättade om sin skolgång. En fantastisk föreläsning om att se på individens förmågor och det som fungerar hos individen; det följer rakt in i vårt förhållningssätt och det ger liksom så en inspirationskick eller energikick och sånt här tror jag väldigt mycket på.

– I början så var det ju ledningen som ledde det här arbetet men så beskriver du att initiativen kom mer och mer från medarbetarna själva. Hur märktes det här?

– Det här är jättekul för det jag märkte väldigt tydligt var att initiativen till det hälsofrämjande kommer mer och mer från pedagoger. Vi har till exempel en hemlig pedagog, vi vet inte ens vem det är, som går runt liksom i verksamheten och sätter upp olika citat med positiva ord. Pedagogerna har ju kommit med förslag om det de kallar för affirmationstavlor där de skriver något uppmuntrande ord till alla, det är feedback till varandra. Varför gör vi detta? Jo, i slutändan gör vi allt det här för barnen, för det vi har märkt är att när vi har en balans med vår psykiska hälsa så är det också lättare att hitta just till den här motivationen, till den här inspirationen till vårt förhållningssätt till varandra. Och barnen får ta del av glada, positiva och hoppfulla pedagoger. Våra pedagoger brottas dagligen med utmaningar, men detta innebär att våra pedagoger numera har en medvetenhet om att när dagen är slut så ska de också kunna ha uppmärksammat det som var bra. Trots att det kanske har varit en jättejobbig dag så så har de ju möjligheten och medvetenheten att tänka, ”men vänta, det kanske inte bara har varit en väldigt dålig eller jobbig dag.

– Apropå att fokusera på det här som brukar kallas för mjuka värden så har du skrivit en text om vuxnas ansvar som du ska få läsa upp här avslutningsvis, varsågod!

– Tack så mycket.

Vi behöver trygga vuxna, vi behöver vuxna som mår bra, som är hoppfulla, som är passionerade, som är förebilder och som är glada, som ger kärlek som är stabila, som är beredda att ta ansvar och som är beredda att visa vägen. Om vi har vuxna som har allt det där så kommer vi att så det där i våra barn, i våra relationer, i våra möten med varandra.

Och det är vi vuxna som lägger grunden för barnen om vad som är möjligt eller inte och det är vi vuxna som har makten och kan ge barnen möjligheter. Men om vi har vuxna som inte mår bra, som är arga, frustrerade, irriterade, otrevliga, som inte tror, som kanske har gett upp, som är egoistiska, som är självcentrerade, som helt enkelt inte är vänliga, hur tror ni att barnen blir? Och hur tror vi att vårt samhälle blir? Men det har ju inte varit lätt för oss som är vuxna i dag; vi har ju blivit uppvuxna mellan två världar. En värld före teknologin och internet och en värld med teknologin och internet, med globalisering och med det materiella trycket. Jag kan väl säga från det lugna till det galet snabba och det har gjort något med oss något, som vi inte hunnit lära oss hantera. Det har framför allt ökat våldet och psykiska ohälsan.

Ett citat från Lisa: ”I natt tar jag mitt liv, för livet blir bara sämre.”

”Jag känner inte igen vårt land”, säger tolvåriga Adrianas mamma, där Adriana sköts när hon var ute och rastade hunden.

35 av hans vänner är skjutna, 34 av dem i Malmö, säger en annan kille. Och det skjuts närmare och närmare våra barn, nära våra skolor och förskolor.

Jag själv kommer från ett krigsdrabbat land. Jag har upplevt krig och känner folk som har dött, men fortfarande känner jag inte 35 personer som har blivit skjutna.

Vad ska vi vuxna göra, vem har vi lagt ansvaret på? Ska vi kräva att barnen tar tag i detta? Kommunen, skolan, föräldrarna, köpcentrer, föreningarna? Vem? Polisen, socialtjänsten, äldreboende, politikerna, vem ska lösa våra problem? Om ditt barn eller mitt barn hamnar snett, i värsta fall blir skjuten, skadad, mobbad, utfryst, vem är skyldig? Polisen, socialen, politikerna, omgivningen, skolan, förskolorna, föräldrarna, grannarna? Vem är skyldig och varför? Och vem kan svaret?

Jag tror att vi vuxna har blivit lite vilsna, vi vet inte längre vem som är skyldig och vem har ansvaret och vem bär skulden. Det verkar som att vi alla hoppas och väntar att någon annan tar tag i detta, men om vi vuxna är vilsna, hur ska vi då berätta var vägen är och hur ska vi kunna visa vägen hur ska vi kunna ta ansvar om vi inte ens vet vems ansvaret är? När börjar vi vända på detta, vem ska börja först? Vem vill vara med?

Jag vänder mig till förskolan. Hur och vad kan ni göra?

Jag vänder mig till skolan. Hur och vad kan ni göra?

Jag vänder mig till föräldrarna, polisen, socialtjänsten, Skånetrafiken, köpcentren, till restauranger, caféer, biografer, cykelaffärer, tågstationer, tv-program, radio, öreningar, äldreboenden, sjukvården, mataffärer, taxibolagen och flygbolagen, hotellkedjor, teatrar, symfoniorkestern, gatuköken, biblioteken, universiteten, advokater och åklagare, författare och studenter, vad kan vi göra tillsammans?

Kan vi skapa en gemensam vision? En och samma vision för samtliga av dessa instanser och människor? Är det möjligt? Varför inte?

Vem styr oss, vems styrsystem? Ja, det är vi vuxna. Vad är det som begränsar oss och vad är det som hindrar oss?

Visionen den är enkel, men den är inte lätt. Visionen är att värna om det mänskliga, vårt trevliga bemötande gentemot varandra, vår positiva inställning, vårt engagemang och ansvar och vår vilja att skapa en bättre framtid för våra barn, för våra barnbarn, för oss själva men framförallt för vår planet.

Många kanske inte känner till den här berättelsen, några kanske låtsas att den inte finns men den är sann och pågår just nu. Vi vuxna behöver ta vårt ansvar.

Vem vill vara med? Varför inte?

– Tack så mycket för att du var med i Podagog Malmö.

– Tack.

– Du har lyssnat på Podagog Malmö, en podd som görs av redaktionen på Pedagog Malmö.

Vem vill du höra i podden framöver? Mejla oss på pedagogmalmo@malmo.se

Vi finns också på facebook och där heter vi Pedagog Malmö.

Podagog Malmö är en podd som lyfter pedagogiken och arbetet i Malmö skolor och den görs av redaktionen på Pedagog Malmö. Bland gästerna finns pedagoger, rektorer och annan skolpersonal. Lyssna på podden här eller till exempel på Spotify!