Är det äntligen lovfritids?

Där pedagoger kan fungera stöttande och bidra till att barns lek tar nya höjder. ”Men detta ska väl ske även en regnig torsdag?” tänker jag ofta för mig själv när lovverksamhet diskuteras. Många gånger har jag, kanske något optimistiskt, brustit ut i ”det ska vara fest på fritids varje dag”! Festen i detta avseendet är ett innehåll som är kvalitativt från planeringsstadie till utförande och utvärdering. Detta är något fritidshemmet har som uppdrag varje dag oavsett om det är lov eller inte.
– Men varför är då längtan till lovet så stor?

Organisatoriska faktorer – viktiga men inte avgörande

All verksamhet är beroende av goda förutsättningar och fritidshemmet är inget undantag. Det behövs behörig personal som vet vad som krävs, en balans mellan pedagog- och elevantal och funktionella lokaler att bedriva verksamheten i. Förutom det förstnämnda, så tenderar dessa faktorer att förändras när skolan tar lov och heldagsfritids tar vid. Då är det inte svårt att förstå att personalen tjusas genom att få mer tid och energi till sitt kärnuppdrag. Framförallt då en fritidslärares kompetens, i vissa mindre lyckade fall, åsidosätts för andra uppgifter under skoltid. Men det ska inte medföra en verksamhetskvalitet som varierar beroende på om det är eftermiddagsfritids eller jullov.

Ovan nämnda omständigheter är något som sällan går att förändra över en dag och många fler är de skolor och fritidshem där förutsättningar och förståelse finns för alla pedagogiska verksamheter. Jag skulle även vilja påstå att de organisatoriska förutsättningarna är viktiga men inte avgörande.

Motivationsfaktorer som plåster på såren

Alla som någon gång har varit en del av en välfungerande grupp kan säkert relatera till den ökade lusten som detta föder. Det är allmänt känt att fritidshem har utmaningar med låg behörighet bland personal och detta är inget som jag tänker gå in på mer i just detta inlägg. Istället vill jag slå ett slag för samarbete, medmänsklighet och lite ”jävlaranamma”. Just jävlaranamma, eller grit, som det ofta benämns internationellt, tror jag är en oerhört viktig egenskap. Att alltid göra sitt yttersta och inte ge upp medför många gånger bättre syre till hela omgivningen, vilket i senare skede kan leda till att hela gruppen presterar bättre. Jag tror också att det spelar stor roll att vi bemöter våra kollegor på bästa sätt och värdesätter hela gruppens betydelse. Att känna sig omtyckt och betydelsefull ökar motivationen till att ge det där lilla extra. När vi väl är inne i en sådan fas fantiserar jag om att en del av rådande behörighetsutmaningar kompenseras av känslor som glädje, vilja och upplevelsen av samhörighet. Det blir viktigt att bidra!

Summan av kardemumman

För att återgå till textens början och till det som nu väntar alla Sveriges fritidshem: jullov. Ett ord som för mig doftar gott av medmänsklighet och återhämtning. Detta hoppas jag innerligt att alla elever på våra fritidshem får stora doser av under kommande två veckor. För oss verksamma pedagoger innebär det att vi, som vilken dag som helst, skall ta oss an uppgiften att skräddarsy ett innehåll som kan trolla fram denna verklighet.
Det slår mig återigen vilket privilegium det är att arbeta som lärare i fritidshem – lov eller ej..

God jul och gott nytt år,
Timmy – lärare i fritidshem på Sundsbroskolan