Skolverkets Läslistor
Teckenspråk i ämnet modersmål stärker barn till döva föräldrar
– Jag tror att många inte känner till att det finns eller vad det innebär att ha modersmålsundervisning i teckenspråk, säger Susanne Nilsson.
Hon blev anställd som modersmålslärare mitt under brinnande pandemi. Susanne såg när hon surfade runt på sin dator en annons som om att Språkcentralen i Malmö stad sökte en lärare i teckenspråk. Hon sökte jobbet och blev den första läraren i ämnet på 20 år. Under 2000-talet hade det inte funnits en lärare som undervisade modersmål i teckenspråk i Malmö.
Eleverna hon undervisar är barn till döva föräldrar. Gemensamt för eleverna är att det är teckenspråk som talas i familjen. För att ha rätt till undervisning ska teckenspråk vara elevernas modersmål.
I början samlade hon sina elever på Lorensborgsskolan. När alla modersmålslärare i andra språk gick över till att undervisa digitalt en tid under pandemin började även Susanne att hålla sina lektioner online. Det visade sig fungera väldigt bra.
Använder kroppen och händerna
– I teckenspråk använder man kroppen, händerna och ansiktet för att kommunicera. Grammatiken sitter exempelvis i ansiktet. Det gör att det passar utmärkt att ha lektioner online, säger Susanne Nilsson som sitter i sitt hem i Hässleholm när hon undervisar.
Något problem att hitta läromedel för sina elever har hon inte. Specialpedagogiska myndigheten, SPSM, har ett utvecklat material som hon tar utgångspunkt från. Sedan anpassar hon det utifrån elevernas olika behov.
– Jag har min egen erfarenhet att luta mig mot också i kontakterna med eleverna, säger hon.
Susanne växte upp i ett hem med döva föräldrar och för henne blev teckenspråk hennes första språk. Under Susannes barndom var det ett språk som inte värderades högt.
Först den 14 maj 1981 fastslog riksdagen att teckenspråk är dövas första språk och erkändes då som ett officiellt språk.
– Tänk om jag hade fått hemspråksundervisning som det hette då. Så mycket lättare det hade varit. De språkliga koderna i teckenspråk ser annorlunda ut än i talat språk. I diskussioner har jag exempel fortfarande svårt att läsa av när det är min tur att tala. Mina elever får lära sig i likheter och skillnader i språken. De lär sig att navigera i bägge världar, säger Susanne Nilsson.
Hon har arbetat sedan 80-talet som lärare och har bland annat undervisat på Silviaskolan i Hässleholm, en regional grundskola för elever med hörselnedsättning.
Susanne lärde sig teckenspråk i hemmet och läste sedan på universitetet i Örebro.
– Det är brist på teckenspråklärare och det är svårt att hitta lärare. Om kunskapen och intresset ökade hade det kunnat förändras, säger hon.
Elever som går på modersmålsundervisning i teckenspråk utgår från det svenska teckenspråket.
Teckenspråk är inte internationellt. Det finns 160 olika teckenspråk. Men det är inte alla som känner till. Hon fick nyligen en förfrågan från en annan kommun om hon kunde ha undervisning för ukrainska barn med döva föräldrar.
– Det finns hur många språk som helst i världen. Varför skulle det vara annorlunda i teckenspråk? Jag kan det svenska teckenspråket och möjligen finska och amerikanska. Men inte tillräckligt för att jag ska kunna undervisa i andra teckenspråk än det svenska, säger Susanne Nilsson.
Det är inte heller alltid en självklarhet för döva föräldrar att anmäla sina barn till modersmålsundervisning.
– Jag möter en del döva föräldrar som säger varför ska mina barn läsa modersmål? De kan ju redan teckenspråk. Då brukar jag förklara att det handlar om att barnen behöver hitta sin identitet och historia, säger hon.
Hon har också märkt under åren som lärare att barn till döva kan ha problem med det talade vardagsspråket.
– Det får de inte höra hemma. Det är fantastiskt att se när eleverna utvecklas och får tillgång till två språk, det ena språket stärker det andra, säger hon.
Susanne hade från början inga planer på att bli pedagog utan hade tänkt sig att arbeta med behandling av psykisk ohälsa. Men det ena gav det andra och engagemanget är stort. Hon brinner för att hitta olika sätt att kommunicera med barn och unga som har olika behov och kunskaper i teckenspråk.
– Tänk om det skulle finnas en hörselpedagog i varje kommun som kunde hjälpa till att öka kunskapen i skolorna. Det hade varit ett stort framsteg, säger Susanne Nilsson.
Läs mer om teckenspråk, SPSM: svenskt teckenspråk