Tekniklärare söker kunskapsutbyte
Här inspireras och motiveras eleverna av varandra
En festival där eleverna visar upp sina bästa skolarbeten från läsåret som gått, musik, mat, flyguppvisningar och många möten mellan vårdnadshavare, elever och personal. Det är Samad Kohigoltapehs vision för en kunskapsfestival – något alla Malmös skolor bör ha för att öka elevernas motivation, menar han.
– Genom att ha sina arbeten på display så hinner de reflektera över sina egna arbeten och förhoppningsvis få insikter i hur de kan göra det bättre till nästa år genom att inspireras av andras projekt, säger Samad Kohigoltapeh.
Av elever – för elever
Han är tekniklärare på högstadiet på Munkhätteskolan och hann jobba på skolan under tre år innan han började förverkliga idén om Kunskapsfestivalen.
– Det absolut viktigaste syftet med festivalen är just att jobba med inspirationen och motivationen. Från början ville jag göra en ”science fair” med teknikämnet i fokus, men genom diskussioner med min SO-kollega Lena Myhre så lyfte vi det till att även omfatta de övriga ämnena. Så ”science fair” blev kunskapsfestival, säger han.
I en av salarna hänger handgjorda planeter och girlanger i taket, på utställningsbord visas affischer, skulpturer, flervåningshus i miniatyr och även självkörande bilar upp. I en annan del av rummet hänger klänningar och byxor som några gjort i slöjden.
Här ljuder också tonerna av livemusik. ”Hit the road jack” sjunger en djup röst som ackompanjeras av musikläraren Johan Holmgrens elgitarr. På atriumgården utanför hålls en schack-turnering, och där finns en bar med snittar och dryck.
Snittarna är handgjorda av eleverna tillsammans med hemkunskapsläraren Sanna Bång och tjejen som sjunger går i 9:an. Allt på plats är gjort av högstadieelever.
Arbeten uppgraderas med åren
– Det är så lätt, särskilt i vår digitala tid, att eleverna endast ser sina egna arbeten och inte exponeras för ”kamratbedömning” eller inspiration, säger han.
Det är andra året som Kunskapsfestivalen anordnas på Munkhätteskolan.
– Vi har kommit i gång och samverkar kring festivalen på hela skolan. Men tanken är att den ska växa, säger han.
– Vad jag noterat sedan jag började på Munkhätteskolan är att tekniken år efter år ”levlat” (uppgraderats, reds. anm.) eftersom elever har fått möjlighet att se tidigare projekt och förbättra och utveckla dem. Förra året byggdes en bil av en elev, men i år har vi hela fem fungerade bilar varav en är självkörande. Förra året försökte eleverna bygga ett flygplan medan årets elever har byggt en drönare och ett flygplan tack vare att de fick ta del av tidigare elevers arbeten och dokumentationer. Förra året hade jag en raket som aldrig lyfte. I år har vi i stället 2 raketer, säger han.
Samverkan över ämnesgränserna – som i verkligheten
Tanken på att bygga vidare på varandras arbeten och att dela kunskap är en fördel eftersom det är så verkligheten sedan ser ut, menar Samad Kohigoltapeh. Det är mycket kunskap som redan finns i samhället och som är lättillgänglig.
– Det är främst genom ”Learning by doing” istället för ”Learning by listening” som eleverna inspireras och motiveras av varandra, säger Samad Kohigoltapeh.
Han trivs väldigt bra i lärarrollen och fokuserar mycket på att bygga relationella band till eleverna men också särskilt på samverkan mellan lärarna, över ämnesgränserna.
– Det är så samhället ser ut. Teknikämnet är inte isolerat från samhället utan tvärtom, det går hand i hand med samhällsutvecklingen och de behov som finns. Mycket inom teknikämnet kan förklaras på till exempel SO:n och vice versa, de behov som finns i samhället styr ofta innovationerna, säger han.
Terminsslutet kan innebära kaos
Kunskapsfestivalen äger rum i slutet av terminen och för honom handlar det också om ett elevperspektiv.
– För både elever och skolpersonal upplever jag att det uppstår ett vakuum de sista dagarna. Betygen är satta och då tänker man att då finns ingenting att göra. Det är förödande för eleverna, säger han.
Han menar att eleverna ju ska ägna sig åt det de älskar och drömmer om under hela högstadiet.
– Nu får de ju chansen att ta in sådant de inte fått göra under året. Vill de inte lyfta något de redan gjort så kan de göra något särskilt för själva dagen. Om de vill fixa med maten inför eller spela musik till exempel, säger han.
Elevdeltagandet är centralt när han planerar upplägget för kunskapsfestivalen. Det är de själva som planerar och det är viktigt att eleverna ska känna ett eget ägande av sin insats på festivalen.
– Det är de själva som styr. Allt handlar om vad de vill göra. Vissa ville ha en schacktävling och andra ville visa upp sina prestationer från idrotten, säger han.
Något att bygga vidare på
Ett tag blir det helt tomt och tyst i salen med skolarbetena. Alla har samlats utanför där tre elever tävlar i vem som kommer längst i beep-testet, ett krävande konditionstest från idrottslektionerna. Eleverna hejar fram sina kamrater och en vinnare koras. Även schackmästaren får en liten pokal.
– Både föräldrar och politiker ska vara välkomna, det ska vara en mötesplats, säger Samad Kohigoltapeh när jag möter honom första gången, i mars.
I år är bara elever och lärare på plats, ingen annan har hittat hit ännu. Det är också en del av processen menar både han och de andra lärarna som är involverade. De har redan planer på hur festivalen kan utvecklas till nästa år.
Men i år lyfte båda raketerna i en uppvisning på fotbollsplanen. Det är två sjundeklassare som legat bakom tillverkningen, de har 3D-printat raketerna under terminen och byggt in en fallskärm i varje.
Högstadiet samlades på fotbollsplanen utanför skolan och hejade på i en gemensam nedräkning när båda raketerna åker nästan 100 meter upp i luften. Men ingen av fallskärmarna fälldes ut.
Det blir något de kan förfina nästa år, menar eleverna bakom raketbygget.
– De visar för varandra att det svåra är möjligt. Precis som jag ständigt säger till mina elever; allt runt oss har skapats av människor för människor, säger han.
