Skolgården inspirerade till innovationer för hållbarhet

När Emma Brain och fjärdeklassarna på Djupadalsskolan bestämde sig för att anmäla sig till InnoCarnival föll det sig naturligt att fokusera på temat gröna skolgårdar. De arbetade då med biologi, fotosyntes och livet på jorden i NO:n. Samtidigt deltog klasserna i ett EU-projekt om hållbarhet, fast med fokus på AI och VR i undervisningen. Att göra platsanalyser ingår i uppgiften och i deras fall undersökte eleverna de olika träden på skolgården. Hur kan man skapa tryggare, grönare och mer hållbara skolgårdar?
– Slutsatsen blev att vi har mycket grönska med träd och gräsytor redan, så fokus blev på hur man kan ta tillvara de träd som finns. Så vi bestämde oss för att hitta på något som gör att man bryr sig om och tar hand om träden, både de nyplanterade och de som stått länge, säger Emma Brain.

Läs mer om InnoCarnival här!

Koja på skolgården

Utanför ingången till skolan står ett kastanjeträd som Klass 4A bestämde sig för att fokusera på. I projektet har de också planerat för en koja på skolgården.
– Där ska det vara fokus på läsning, kopplat till FN:s globala mål. De vill bygga en mysig koja där man kan gå in, känna sig trygg och sätta sig och läsa en bok.
Kojan ska också ha insektshotell och solpaneler. Eleverna har också skrivit och illustrerat en bok om kastanjeträdet, som ska ligga i kojan. Berättelsen om trädet är på engelska och finns både i en digital och fysisk version.
– Eleverna har intervjuat personal på skolan om kastanjeträdet. Vi tror att det har stått där i över 100 år. Berättelsen börjar med att en kastanj i ett större träd ramlar ner på marken och förflyttas på olika sätt innan den hamnar på den plats där den tror den ska trivas, säger Emma Brain.

Inte bara flera ämnen utan också förmågor ryms i ett sådant här projekt, framhåller hon.
– I början av processen ska de skriva ner vad de tycker deras egna förmågor är och efterhand kollar vi av om de känner att de fått lov att visa sina förmågor någonstans i projektet. Det kan vara att rita, måla, bygga, skriva, presentera inför en publik. Målet är ju att alla ska få känna att de bidragit.

– Ibland kan hållbarhetsbegreppet kännas abstrakt, hur försöker ni få det mer konkret?
– I NO:n har vi läst om att träden ger oss syre och att vi behöver ta hand om dem. De har byggt modeller av träd och gjort StopMotion filmer om hur fotosyntesen fungerar. De har också lärt sig om pollinering och sedan har de verkligen fått jobba praktiskt med att till exempel bygga insektshotell.

VR i EU-projekt

I samband med EU-projektet har de lärt sig programmera på VR-plattformen Delightex och då har de byggt en modell av kojan, komplett med solpanelerna som ska användas för att tända lampor.
– Vad det inte svårt att begränsa sig och gemensamt komma fram till vad ni skulle göra?
– Det är ju det jag tycker är så fantastiskt, att i alla tre klasser har de börjat ganska brett med många idéer men ändå lyckats få ner det till projekt där de alla är involverade. Det har varit ett fantastiskt samarbete, inte minst när de byggde prototyper och sydde kuddar till kojan, byggt små insekter, sågat i slöjden och gjort miniatyrböcker. Jag tror att alla varit så investerade i målet och vill hitta en bra innovation och på det sättet har de lyckats att se styrkan i varandras idéer också, säger Emma Brain.

Det som överraskat henne mest i InnoCarnival-processerna är hur smidigt arbetet löpt på.
– Så länge jag visat stegen så har barnen skött processen och haft jättebra idéer. Jag har kommit in till en lektion och inte riktigt veta vad det skulle bli på slutet, men då har de själva lyckats få ihop det för att de har kommit med svaren.

Praktiskt arbete väcker engagemang

Hon tror att det här engagemanget kommer ifrån att uppgifterna varit så praktiska och att eleverna hela tiden kunnat se och relatera till sina prototyper längst bak i klassrummet. Till och med vårdnadshavarna har inolverats i processen; bland annat har en förälder hjälpt till att döpa kojan, som nu går under namnet “Fun clover den”. Innan jul bjöds alla vårdnadshavare in till en träff där eleverna presenterades sina arbeten. Föräldrarna fick också ge feedback på barnens arbeten via post it-lappar och komma med ytterligare input på en tavla.

– Vilken har varit den största utmaningen?

– Tiden. När man väl kommit in i något vill man gärna fortsätta hela dagen. Lektionerna går väldigt fort när man börjar en diskussion eller gör något praktiskt arbete.
Under sin tid som lärare i England jobbade hon ofta i lite större projekt, med teman där man försökte få in så många ämnen som möjligt.
– Det påminner lite om detta, men InnoCarnival har gett oss strukturen; det är en bra process att följa, med en tydlig början, mitt och slut. Jag tror att det gynnar eleverna att få ett större sammanhang, att de kan se att kunskaperna inte hör hemma i bara ett ämne.

Den 9 april ställer eleverna ut sina innovationer på InnoCarnival på Slagthuset i Malmö.