Hur bygger vi utbildning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?
– Det finns barn i dag som är väldigt passiva, så vi måste vårda den lekfulla rörelsen och incitamenten till den.
I avhandlingen “Landskapet i leken” (2004) konstaterar Fredrika Mårtensson att för kreativ lek krävs tillräckligt stora och omväxlande ytor men också platser dit barnen kan dra sig undan. Efter det har flera internationella studier dokumenterat att leken blir mer varierad på gröna skolgårdar. Fredrika Mårtensson använder begreppet “vidlyftig lek”.
– I dag talar man om ofta om “risky play”, som syftar på att barn behöver utmaningar och äventyr ibland. Jag fascinerades av den lek som kan uppstå i samspelet med en mer varierad grön miljö. Där hittar vi ofta de öppna flexibla situationerna som ger barn utrymme att hitta roller och aktiviteter som tillgodoser de olika individernas specifika behov.
Efter avhandlingsarbetet har hon deltagit i en mängd studier av både förskolor och skolors utemiljöer. Forskningen visar hur barn med tillgång till grönområden med varierad terräng inte bara får lättare att koncentrera sig, utan också får bättre nattsömn och välbefinnande i stort.
– I dessa förskole- och skolgårdsstudier tittade vi också på lekbeteendet och sammantaget kan man säga att i de mer gröna och varierade miljöerna var även aktiviteten mer varierad med . Den vidlyftiga leken kännetecknas av mycket fantasilek och mycket rörelse vilket är lite unikt, säger Fredrika Mårtensson.
En kartläggning som Boverket gjorde för några år sedan visade att skolgårdarnas ytor fortsätter att minska, framför allt i storstäderna. En utveckling som Fredrika Mårtensson är starkt kritisk till.
– I en viss ålder tenderar flickor och pojkar att börja leka mer separat, vissa vill idrotta mycket medan andra vill umgås på andra sätt. Då krävs det stora skolgårdar för att skapa olika typer av platser och utmaningar. Så stora rejäla ytor är en viktig faktor.
När det gäller förskola pekar hon på att variationen i miljön är en viktig faktor.
– I förskolan blir det särskilt viktigt att undvika tydliga platser och fysiska ramar i utformningen. Komplexiteten i miljön är viktig och mycket natur, variation och kupering är det bästa. Då kommer barnen skapa plats för lek och aktivitet själva.
I en nypublicerad artikel listar hon olika karaktärer som är viktiga för förskolors utemiljöer. Skogskaraktären och buskkaraktären visar sig vara två viktiga dimensioner, både kan ger barn känslan av att vara omslutna av naturen.
– Även små partier med växtlighet kan kan bidra till denna typ av platser. På senare år tycker jag många förskolor blivit smarta i valen av redskap, med fler små redskap istället för stora element. Det blir gärna några barn som ska äga platser i de där större klätterställningarna så att leken blir hierarkisk och tappar sitt flöde. Mindre lekhus inplacerade i vegetationen kan däremot vara riktigt bra.
Fredrika Mårtensson menar att det är viktigt att inte störa barnens egna initiativ vid utevistelse. Det är i lekflöden där barnen själva tar förskolegården i besittning som den hälsofrämjande leken uppstår, menar hon.
– Jag förstår att om man har en väldigt ambitiös utomhuspedagogik kanske man vill flytta ut verksamheterna, skapa stationer och kanske en ateljé. Men det är viktigt att komma ihåg att om barnen ska ha en chans att upprätta sin egen lekdynamik måste de själva kunna bestämma var material ska vara och transporteras under leken. Annars låser man barnens egna initiativ, lekflödet avbryts . Då får de inte upp nivån av fysisk aktivitet och inte heller samma chans att utforska och förundras som är viktiga inslag i de mer lugna lekarna.
Barnens lekfulla rörelse har visat sig vara ganska lätt att ta död på, menar hon och lyfter vikten av deras självrådighet.
– Man säger att “barn leker var de än är ”. Men nej, det gör de inte. Det finns barn i dag som är väldigt stillasittande och passiva, så vi måste verkligen vårda deras möjligheter till lekfull rörelse i vardagsmiljön. – “Oj, den trillade”, “oj, nu hände det”. Överraskningar tillhör uteleken.
Fredrika Mårtensson beskriver barnens lek i termer av scener där platsen bidrar till dramaturgin. När det började göras videostudier kring barns utomhuslek vidgades forskarnas perspektiv.
– Det är som en teaterscen med en dramaturgi där inte mycket behöver formuleras i ord. När du intervjuar barnen kan någon säga “vi lekte zombies”, en annan att “vi lekte Pokémon”. De har olika föreställningar och idéer kring det de gör men är samtidigt mycket koordinerade i samspelet. Det är ett narrativ som formas av platsen och landskapet som inte behöver formuleras i ord. Att sick sacka mellan träden och komma högt upp och att hitta ett gömsle bakom en sten, är meningsfullt i sig.
När det gäller terrängen vill hon lyfta buskarnas betydelse i den mer täta urbana miljön där skog saknas. Större buskage kommer man långt med, framhåller hon, och kan användas som kojor, med löv och grenar som inventarier och lekredskap.
– Buskarna behöver inte vara i kanterna av gården där man kan ha svårt att ha överblick, utan gärna över centrala partier av gården så att alla barn hittar dit.
Det är upptäckten av intressanta platser och detaljer i utemiljön, som vatten, stenar och pinnar, och rörelsen mellan dessa platser som är det centrala i utomhusleken, menar hon. Det är i detta utforskande och denna dynamik mellan olika platser som den äventyrliga leken kan uppstå på en gård.
– Det är en lek där man utforskar miljö, “detta är vår plats och detta är er” och det uppstår en intressant social dynamik.
På senare år har konceptet lekotop hamnat i fokus; termen är hämtad från biologin och beskriver lekmiljöer där både barn och naturens växter och djur ska kunna trivas.
En lekotop kan innehålla allt från träd, buskar, stubbar, lösa naturmaterial som kottar och pinnar, men också lutningar och kullar för att springa, klättra, hoppa och balansera. Eller “rum i rummet”, gömställen gjorda av buskage.
En sådan naturinspirerad lekmiljö anlades till exempel på Rosengårdsskolan för ett par år sedan. Fredrika Mårtensson menar att det blir viktigt att försöka föra in en större biologisk mångfald i barns vardagsmiljöer, med bättre jordar och växtmaterial, som skyddar mot hetta, bidrar till ett gott mikroklimat och främjar barns hälsa i stort.
– Mycket av den biologiska mångfalden finns faktiskt nära städer samtidigt som våra utflyktsmål sker till skogar som i sköts mer “rationellt”, med enahanda monokulturer. Staden är ett hem för många arter. Bjud in naturen och bygg lekmiljöer utifrån de biotoper som är möjliga och som finns på platsen. Man kan också anlägga och skapa nya biotoper, i Malmö finns det ju duktiga landskapsarkitekter, säger Fredrika Mårtensson och nämner MKB:s mikroskog i Augustenborg som hon nu jobbat med.
– Vilka medskick vill du annars ge till förskolor och skolor kring naturnära lekmiljöer?
– Det är en väldigt urban miljö i Malmö, men med klimatet och den ofta väldigt fina jordbruksmarken kan man göra fantastiska saker. Utgå från det som finns och bygg vidare på det. Utgå från vad det är för biotoper runt omkring er och lär er om dem. Utforska en närliggande park och fundera, tillsammans med fackkunniga i staden, på hur man skulle kunna bjuda in natur med fler arter.