Finns Pedagog Malmö bara i Malmö?

Vi utforskar möjligheterna tillsammans. Bilden är genererad med Copilot.
Pedagog Malmö lyfts ofta fram som en unik plattform för kollegialt lärande. Och visst finns det något särskilt i detta forum. Här möts undervisande lärare, delar erfarenheter, prövar idéer och sätter ord på sin praktik. Innehållet är nära, konkret och tydligt förankrat i klassrummet. Men frågan är om detta verkligen är unikt.

För att bredda perspektivet riktas blicken här mot Frankrike, ett land med en starkt centraliserad skoltradition. Där återfinns plattformar som Éduscol, Réseau Canopé och Viaéduc. Vid en första anblick kan dessa uppfattas som något helt annat än Pedagog Malmö: mer statligt styrda, mer strukturerade och mindre personliga.

Vid en närmare analys framträder dock en mer nyanserad bild.

Även i Frankrike finns en tydlig ambition att skapa forum där lärare kan utveckla sin undervisning, ta del av forskning och utbyta erfarenheter. Réseau Canopé erbjuder fortbildning och pedagogiska resurser som i många avseenden motsvarar det stöd som Pedagog Malmö ger. Viaéduc fungerar som en digital mötesplats där lärare kan dela material och diskutera didaktiska frågor, vilket tydligt speglar principen om kollegialt lärande.

Skillnaden ligger därför inte främst i vad som görs, utan i hur det görs.

Medan Pedagog Malmö bygger på lärarens röst, det lokala initiativet och det prövande arbetssättet, präglas de franska plattformarna i större utsträckning av en nationell struktur. Här finns en tydligare koppling till styrdokument, forskning och centrala riktlinjer. Det kan beskrivas som en skillnad mellan lokal lärarautonomi och en mer centraliserad, evidensbaserad styrning.

I detta sammanhang blir även användningen av AI ett allt viktigare inslag i skolutvecklingen. AI-baserade verktyg kan stödja lärares planering, bidra till analys av elevers lärande och skapa nya former för kollegialt lärande. Samtidigt förstärker AI de skillnader som redan finns mellan olika system. I en mer centraliserad modell finns större möjligheter att styra, kvalitetssäkra och likrikta användningen av AI, medan en mer lokal modell ger utrymme för innovation och flexibilitet – men också risk för ojämlik tillämpning.

Detta väcker en central fråga: vad vinner vi – och vad riskerar vi att förlora – i dessa olika modeller?

Pedagog Malmö ger utrymme för det levande klassrummet och den erfarenhetsbaserade kunskapen som uppstår i undervisningens vardag. Samtidigt kan en mer strukturerad modell, som den franska, bidra till en starkare koppling mellan praktik och forskning samt en ökad likvärdighet i utbildningen. Med AI som en växande faktor blir behovet av att balansera dessa perspektiv ännu tydligare.

Mot denna bakgrund framstår det inte som en fråga om antingen eller, utan snarare om hur dessa perspektiv kan komplettera varandra. En kombination av lokal förankring, nationellt stöd och en genomtänkt användning av AI tycks vara en hållbar väg framåt.

I slutändan är därför inte den avgörande frågan om Pedagog Malmö är unikt. Den verkliga utmaningen ligger i hur vi kan bli bättre på att lära av varandra – både inom och bortom våra egna utbildningssystem, i en tid där digitalisering och AI snabbt förändrar skolans villkor.