Här råder suddförbud – för elevernas skrivlust

– Man måste få ur sig berättelsen först. Sen kommer redigeringen.
Författaren Anette Eggert står inför sjundeklassarna i klassrummet på Värner Rydénskolan och repeterar det senaste halvårets skrivövningar på en powerpoint.

Terminen närmar sig sitt slut och hon påminner om en av sina regler för skrivprocessen; suddförbudet – att inte låta självcensur och tvivel stå i vägen i den kreativa skrivprocessen. “Börjar man sudda gör man ingenting annat”, konstaterar hon.

Hela terminen

Satsningen med en yrkesverksam författare har pågått hela terminen och Anette Eggert har träffat och arbetat med elever i både årskurs två, sex och sju. Uppdraget har varit att öka elevernas självförtroende som skribenter. Den stora skillnaden jämfört med traditionella författarbesök är omfattningen; övningarna med eleverna har fått ta tid och Anette Eggert har lärt känna eleverna på vägen – och de henne.

– Det är helt annorlunda. Det är de små grejerna som gör det; jag kan till exempel ta med en bok till nästa gång. Vid en storsamling smög en elev fram till mig lite försiktigt och sa “jag skriver poesi”. Och så kunde vi stämma möte nästa dag.

”De hemliga författarna”

Hon beskriver det som att hitta “de hemliga författarna”, de som går omkring på skolan utan att någon känner till att de skriver. För det behöver man skapa relationer och förtroende, något som inte varit möjligt utan att hon fysiskt varit en del av skolvardagen någon dag varje vecka.
– Anettes övningar har gjort att eleverna vågat skriva, upplever jag. Det här har inte varit något de ska bli bedömda på. Jag har varit lärare själv och vet hur svårt det varit för många av eleverna att komma igång med skrivandet. Därför har det varit fantastiskt att uppleva när de här små författarna vågar göra fel och förstå skrivprocessen, säger Sara Ericsson, koordinator för skrivprojektet.

Det handlar om att väcka och bejaka lusten att skriva genom små steg och en kravlös inställning.
– Initialt hade vi diskussionen att vi ju tar lektionstid från ordinarie undervisning, hur ska vi bedöma detta? Men det här fria skrivandet har gjort att de känner lust och glädje att sätta igång med uppgifter på andra lektioner, säger Camilla Säll, lärare i svenska som andraspråk, 7–9.

Elevnära övningar

Att hitta ett elevnära sätt att skapa på är viktigt när Anette Eggert arbetar med skrivövningarna; genom att sätta på bakgrundsmusik i klassrummet eller låta de skriva om konkreta vardagssituationer som att komma för sent till skolan.
– Det har varit saker de kan relatera till – och då får de direkt en massa idéer, säger Sara Ericsson.
– De här eleverna som normalt sett inte producerar någonting…de har ju kommit igång direkt, fortsätter Camilla Säll.

Alla tre vittnar om spännande möten när författarens blick på texterna ställs bredvid skolans bedömningar. En av högstadieeleverna hade stora svårigheter att skriva rent och beskrevs som den som hade det allra svårast i sin klass. När Anette Eggert mötte honom i klassrummet utan den förkunskapen och bara såg texten reagerade hon starkt.
– Han är ju den bästa författaren i hela klassen, säger hon.

Där lärarna sett hinder i det tekniska skrivandet såg Anette Eggert en stark berättarröst. Under skrivlektionerna fick den här eleven steg för steg en annan roll; från att ha kämpat på i bakgrunden till någon som fick känna sig som en av de starkaste i rummet.
– Han har fått känna sig som stjärnan under de här lektionerna, säger hon.

”Eleverna har vågat skriva”

Och det här är inget enskilt fall; det finns flera exempel på sådana aha-upplevelser i klasserna.
– Jag upplever ju att alla elever känt att de vågat skriva, att de kommit igång, säger Sara Ericsson och pekar också på det relationsbyggande i skrivandet:
– Några elever kan ibland ha svårt att uttrycka sig eller komma och berätta någonting. Men skrivandet har blivit en uttrycksform för dem som de är helt trygga med att visa upp.
– Vi hade en övning när de skulle skriva om sina drömmar och jag blev ju tårögd när jag gick runt och läste. Någon hade visserligen skrivit “jag vill hem och sova”, men andra om hur de skulle satsa på skolan och göra sina föräldrar stolta, säger Camilla Säll.

Unik möjlighet som lärare

Som lärare har hon under Anette Eggerts skrivövningar fått den unika chansen att se sina elever från ett annat håll, när hon deltagit på lektionerna nästan som en elev själv.
– Jag tycker det är mycket roligare att undervisa i skrivande nu. Istället för att bara komma in och köra sina mallar och sitt race i klassrummet kan jag slänga in en övning i kreativt skrivande för att få igång dem snabbare. Efter den övningen går jag tillbaka till min planering. Det här är små grejer för att väcka lusten, att det är kul att skriva, säger Camilla Säll.

Anette Eggerts perspektiv på feedback är att det går att hitta något positivt i alla texter.
– Responsen ur ett författarperspektiv ser lite annorlunda ut än för lärare. Alla vill vi ju det bästa för eleverna, men jag har ett annat angreppssätt när jag utgår från texten; den kanske får mig att tänka på en dag när jag var liten och mina känslor då.

Workshops och storsamlingar

Förutom att ha skrivövat på djupet i de tre klasserna har hon haft skrivarworkshops med skolans personal, övningar på fritids och storsamlingar på skolan där hon träffat alla elever. De är nu mitt uppe i utvärderingsarbetet, men redan nu har de reflekterat en hel del kring vad de varit med om.

– Jag tänker att den här ingången att lite kravlöst börja med glädjen och bygga på den kan vi ha nytta av i alla ämnen. Tycker man något är kul vill man oftast fortsätta lära sig, säger Sara Ericsson.
– Framöver när jag träffar åttorna och vi ska skapa och skriva kommer jag använda begrepp som att “plocka fram din inre författare”, för jag har sett att de har den, säger Camilla Säll.

Många av eleverna har gått från att “jag kan inte skriva” till “jag kan börja skriva”. Det första steget på den resan var suddförbudet.

Missa inte del 2 nästa vecka: Så blev författarprojektet möjligt