Barnkonventionen öppnar för samtal om rasism på lågstadiet

Edith Economou Frank är lågstadielärare på Lindängeskolan. Hon tror att om man tidigt lyfter frågor om allas lika värde och barnkonventionen ger det en nödvändig grund för framtida samtal.
– Oftast pratar man om sådana frågor på högstadiet, men pratar vi om det och skapar förståelse redan nu så kan det bli lättare att prata om svåra frågor när de blir äldre. Det kan absolut stärka en hel elevgrupp också, säger hon.

Pedagogiskt material för alla åldrar

Det nyinvigda antirasistiska monumentet i Malmö, Master Narratives, står på Falsterboplan sedan den 11 oktober. Samtidigt publicerades också flera lärresurser på Malmö delar, som knyter an till monumentet och ger stöd till lärare som vill undervisa om frågor som rasism och diskriminering.

Under mer än ett års tid har pedagoger tillsammans med barn och elever från förskola till gymnasieskola varit delaktiga i att utforska ämnena. Lektionsplaneringarna tar avstamp i elevernas egna erfarenheter och skapar utrymme för deras frågor och funderingar.

De är anpassade efter olika åldrar och läroplanernas innehåll för att skapa engagerande lärsituationer. Resurserna fungerar lika bra att använda i klassrummet som i samband med ett skolbesök hos Master Narratives.
– Det är i skolan vi kan skapa förståelsen för kompisen bredvid som kan vara annorlunda utifrån kön, etnicitet eller hudfärg. Vi kan se till att utveckla elevernas synsätt på varandra, då förstår de att det inte spelar så stor roll, säger Edith Economou Frank.

Elevernas egna erfarenheter

Tillsammans med kollegan Linnéa Wollter ingick hon i en referensgrupp som hade i uppdrag att skapa material till Malmö delar med utgångspunkt i monumentet. Sedan våren 2025 har de arbetat med frågorna tillsammans med sina elever.
– Vi började när eleverna gick i årskurs 2, då började vi försiktigt närma oss frågor om rasism och orättvisor. Det mest omfattande arbetet genomförde vi i årskurs 3, då vi arbetade med frågorna under hela läsåret på våra mentorstider, säger hon.

Arbetet har krävt en ödmjukhet och öppenhet för elevernas erfarenheter av ämnet och också av själva ordet rasism. Edith Economou Frank och Linnéa Wollter ville börja med att få en bild av elevernas förkunskaper i ämnet, men det var tydligt att de inte riktigt kände till ordet eller bara förknippade det med en form av rasism – rasism mellan personer.

– Några elever hade erfarenhet av att andra hade använt kränkande ord mot dem. Vi märkte också att både de elever som fick höra orden och de som i vissa fall använde dem för att såra andra inte riktigt förstod ordens innebörd, säger hon.

Det ledde till att Edith Economou Frank och Linnéa Wollter istället bestämde sig för att fokusera mer på begreppet orättvisa och började arbeta med barns rättigheter utifrån barnkonventionen.
– Vi såg filmer, läste texter och diskuterade vad barnkonventionen är och vad den innehåller. Vi pratade mycket om rättigheter, men också om skyldigheter. Ett exempel var att alla har rätt att slippa bli illa behandlade, samtidigt som alla har en skyldighet att bidra till att ingen blir det, säger Edith Economou Frank.

”Osäkerhet och okunskap”

Under hösten fortsatte arbetet med att de lyfte olika former av rasism och kulturell mångfald. De diskuterade hela tiden med utgångspunkt i elevernas egna erfarenheter och tankar.
– Men på grund av de nationella proven blev arbetet inte lika omfattande som vi hade önskat, säger hon.

Tiden har varit en utmaning, och att hitta utrymme i schemat har ibland varit klurigt.

En annan, ännu större utmaning under arbetets gång har varit att förhålla sig till sin egen position, som någon som själv aldrig blivit utsatt för rasism eller kränkningar på grund av sin hudfärg.

Edith Economou Frank beskriver att det ibland kändes svårt att ta upp frågorna när hon själv inte hade någon erfarenhet av utsattheten.
– När vi bollade i referensgruppen var det flera som menade att många lärare duckar såna här frågor på grund av osäkerhet och okunskap. Därför är det ju jätteviktigt att materialet når alla, för det sträcker sig ända från förskolan till gymnasiet. Det är genom samtalen som vi får kunskapen, inte genom att vara tysta. Vi måste prata om ämnena och låta eleverna prata om det, säger hon.

– Det gjorde oss ännu mer tvungna att låta eleverna styra samtalet, vi kan inte stå och hålla en föreläsning om rasism utan vi måste våga öppna upp för de här samtalen som får dem att tänka och resonera. Vi behöver vara mottagliga för deras olika erfarenheter kring orättvisor och rasism och vi behöver våga lyssna och komma med följdfrågor.

Effekter: bättre klassrumsklimat

Det är ett medskick hon vill ge till den som arbetar med materialet: beroende på vilka elever man möter så behöver man styra samtalet utifrån deras erfarenheter.
– Det är i skolan vi kan skapa förståelsen för kompisen bredvid som kan vara annorlunda utifrån kön, etnicitet eller hudfärg. Vi kan se till att utveckla elevernas synsätt på varandra, då förstår de att det inte spelar så stor roll, säger hon.

Edith Economou Frank tror att effekterna på klassen hade varit större om de fått jobba ännu längre med ämnet, helst redan från förskoleklass till trean. Men efter ungefär ett års återkommande samtal om frågorna upplevde hon ett bättre klassrumsklimat, det blev färre svordomar och färre kränkningsanmälningar.
– Det var en klass som till en början hade mycket konflikter. Och jag kan inte svära på att det har med arbetet att göra, men det blev en bättre sammanhållning. De små fröna vi satte i trean hoppas vi kommer fortsätta gro när de blir äldre och kan söka svar på egen hand, säger hon.

Ta del av det pedagogiska materialet här.