När internationella möten berör, bygger broar och förändrar
Under förra läsåret tog sig förskoleklassen på Västra skolan an staden kvarter för kvarter. Som grävande journalister utforskade de allt från färjeterminaler till tidningsredaktioner och dokumenterade arbetet. Frågor ställdes till konstnärer och makthavare och elevernas undersökande arbetssätt ledde till att de fick ett nytt övergångsställe anlagt nära skolan.
När Susanna Mikkelsen och Johan Demberg anmälde klassen anmälde till InnoCarnival fick de i uppgift att undersöka ämnet konsumtion. Förskollärarna som sedan tidigare arbetat med platsbaserat lärande valde en kreativ vinkel på temat: hur barnen konsumerar sin stad.
– Vi ser det som att barnen konsumerar sin stad. Vi har ju en jätteliten skolgård, i parken här bredvid måste barnen få ta plats. Vi använder det som vår andra skolgård, säger Susanna Mikkelsen.
Redan från början var det självklart att arbetet med InnoCarnival skulle integreras i den pågående undervisningen. Västra skolan ligger centralt och lärarna har sedan länge låtit eleverna uppleva platser i staden. När de sedan reflekterar tillsammans har de ett närmast journalistiskt arbetssätt. De funderar, undersöker och formulerar frågor som de söker svar på.
Ett exempel är casinot i Kungsparken, den gula byggnaden vid deras närmsta lekplats. När de fick veta att det skulle bli ett konstmuseum väcktes många frågor hos eleverna. Vid flera tillfällen fick de undersöka konstmuseet både invändigt och utvändigt.
– De undrade vad ett konstmuseum var, och de undrade ju mest varför inte lekplatsen bredvid var en konstlekplats. Det finns så många temalekplatser i Malmö, så det var självklart för dem att denna borde ha med museet att göra, säger Susanna Mikkelsen.
Tillbaka i klassrummet fortsatte eleverna fundera på vad som är konst och hur en konstlekplats skulle kunna se ut. Eleverna dokumenterade sina reflektioner och skapade sina idéer i lera. De undersökte vad en lekplats är och involverade alla elever på skolan genom att skicka ut enkäter med frågor om lekplatser.
Susanna Mikkelsen och Johan Demberg började undersöka om det fanns en plan för lekplatsen, de tog kontakt med projektledare och chefer för museet och förmedlade elevernas frågor och idéer.
– De var positiva till att eleverna från våra och andra skolor faktiskt är med och utformar byggnaden och lekplatsen på något sätt, men i nuläget vet vi inte hur, säger hon.
Arbetet med lekplatsen i Kungsparken utmynnade i frågan: ”Vilka är de som bestämmer? Vad jobbar de med?”
– De undrade, vem gör lekplatserna och vem bestämmer över dem? Det ville vi ta reda på. Så eleverna tog med sina frågor och så ordnade vi ett besök på stadshuset, säger Susanna Mikkelsen.
– Det är ett sätt att visa att allt är möjligt. Platserna berättar något, och kombinationen av platser och barn skapar något alldeles extra. Det här blir medryckande upplevelser som de inte glömmer, säger Johan Demberg.
Ett annat exempel från parken är när de lekte på skulpturen Diana av Ernst Billgren i samma park. Då återuppstod frågorna om konst – får man leka på konstverk?
Eleverna formulerade ett brev med sina funderingar till konstnären Ernst Billgren, och fick svaret: Ja, lek och konst kan höra ihop.
För både Susanna Mikkelsen och Johan Demberg är det självklart att undervisningen ska utgå från barnens egna frågor och funderingar:
– Och det blir mer meningsfullt för dem att skriva om det när det är på riktigt. Vi utgår ju från deras nyfikenhet och försöker följa den. Så eleverna vill verkligen uttrycka sig och blir mer motiverade att skriva, säger Susanna Mikkelsen
Genom att utgå från platser i staden, parker och byggnader, kan lärandet bli både brett och ämnesövergripande. När undervisningen knyts till konkreta miljöer stärks elevernas känsla av delaktighet och lokalt medborgarskap.
– När man är sex år är närmiljön enormt viktig. De pratar om ”min gata” eller ”min park”. Eftersom de upplever att närmiljön är deras är det avgörande att de får vara med och påverka, säger Johan Demberg.
Lärarna menar att de ger eleverna en inblick i demokratiska processer genom att gå till botten med deras frågor. Och det är något de hoppas och tror att eleverna tar för givet i nuläget.
– Vi har besökt stadshuset och ställt frågor till de som bestämmer, och jag tror inte de förstår själva att alla skolelever inte gör det. De rycker nog på axlarna åt det. Men så ska det också vara, det ska vara självklart för dem att bli inkluderade. Vi vill ge dem det självförtroendet och visa dem att allt är möjligt, säger han.
Men varje gång eleverna ska passera övergångsstället till parken har det varit krångligt, riskfyllt och hektiskt. De upplever att övergångsstället är för smalt, och det saknas zebraränder på cykelbanan.
– Tillsammans med eleverna gjorde vi såklart ett Malmöinitiativ, ett förslag om en bättre övergång. Det fick tillräckligt många röster och togs upp i nämnden!, säger hon.
I november 2026 gjordes ett övergångsställe över passagen över cykelbanan också.
– Äntligen! Det är helt fantastiskt, säger Susanna Mikkelsen.
Johan Demberg betonar att elevdemokrati måste upplevas för att bli begriplig:
– Det går inte att sitta i ett klassrum och förklara vad demokrati är. Demokrati händer inte var fjärde år när det är val, utan det genomsyrar hela livet. Vi vill lära barnen att deras röst har en inneboende vikt och att omgivningen faktiskt lyssnar, säger han.
I klassrummet har eleverna också haft en grävling som uppmuntrar dem att undersöka och ställa frågor. Grävlingen heter Mimas och ställer själv frågor till eleverna, som: ”vad gör du hemma för att må bra?”
Mimas är ett gosedjur som är grävande journalist och hen har Susanna Mikkelsen haft i sina förskoleklasser sedan många år.
– Vi har alltid jobbat såhär, men InnoCarnival tog en i handen, det blev en liten extra skjuts, säger Susanna Mikkelsen.
Deltagandet i InnoCarnival öppnade också dörren för ett samarbete med Minibladet.
– Genom InnoCarnival bad vi om att få möta Minibladet, och journalisten Anna Hultberg även om det egentligen inte var tänkt att förskoleklasser skulle möta henne, det var tänkt för årskurs 1 och uppåt. Men det är som vi säger till barnen: Man kan alltid fråga, säger Susanna Mikkelsen.
I varje undervisningsmoment har de skapat artiklar, tagit bilder, skrivit observationer och gjort intervjuer på utflykter, studiebesök och möten med verksamheter runt om i Malmö. Med inspiration och stöd från Minibladet hade eleverna skapat så mycket material att läsårets arbete kunde sättas ihop till en tidning.
Resultatet blev något som eleverna känner att de själva skapat och stolt visade upp på InnoCarnival i april 2026.
Johan sitter med deras tidning i handen. Han och Susanna Mikkelsen har jobbat hårt med att få ihop den.
– Jag har suttit på kvällarna och layoutat den. Jag och Susanna har gjort mycket som varit kul och motiverande också för oss, men jag hade inte orkat göra en tidning varje år. Det har tagit väldigt mycket av vår tid men vi och eleverna är så stolta över den, säger.
Han påpekar att det var intensivt att få ihop den i våras, men menar att det är värt det.
– Det är så häftigt att skicka med dem denna när de nu går vidare till ettan. Vi tycker ärligt talat att det är helt fantastiskt att de får med sig detta. Och tänk när de tittar i den när de blir äldre, som vuxna, och kan komma ihåg vad de fått vara med om, att detta är möjligt, säger Johan Demberg.