Nu granskar Skolinspektionen skolbiblioteken

Telefonkiosk där det står Bibliotek.
Det är ett och ett halvt år sedan kravet på skolbibliotek infördes i skollagen och många skolbibliotekarier och deras rektorer har funderat på hur de ska tolka bestämmelsen.

Den är kort formulerad: Eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skolbibliotek.

Men hur definieras skolbibliotek? Räcker det med ett rum med böcker, som en del rektorer kanske hoppas komma undan med? De som jobbar på skolbibliotek är säkerligen överens om att det behövs mer än så.

Skolbibliotekskollegiet, nätverket för skolbibliotekspersonal på grundskolan, bjöd därför i höstas in skolinspektör Lotta Kårlind från Skolinspektionens avdelning i Lund för att få lite klarhet i frågan. De som hade slutit upp till mötet hoppades säkerligen att Lotta skulle förse dem med argument att använda inför rektorer och andra.

Jag tror inte att de blev besvikna i det avseendet  för Lotta gav raka besked i många frågor.

Skolbiblioteket är mer än bara en samling material. Skolbiblioteket ska användas som en pedagogisk funktion i det dagliga arbetet, som en del i elevernas utbildning.
Man ska se Inspektionens granskningar som en hjälp för skolan, som ett sätt att utvärdera verksamheten, säger Lotta. Skolinspektionen är “statens spegel” där samhället talar om vad man vill med skolan. När det gäller skolbibliotek är det en rättighetsfråga.  Alla elever ska tillgång till skolbibliotek, oavsett om de går i en kommunal eller fristående skola.

Enligt Skolinspektionens statistik från 2012 saknade var fjärde gymnasieskola skolbibliotek. I grundskolan var det 7 % som fick kritik för otillräcklig tillgång till bibliotek.

Skolbiblioteket ska finna nära eleverna

För att underlätta för skolorna har Skolinspektionen formulera tre satser i ett informationsblad som sammanfattar myndighetens syn på vad ett skolbibliotek är:

  1. Eleverna har tillgång till ett skolbibliotek i den egna skolenhetens lokaler eller på rimligt avstånd från skolan som gör det möjligt att kontinuerligt använda biblioteket som en del av elevernas utbildning för att bidra till att nå målen för denna.
  2. Biblioteket omfattar  böcker, facklitteratur och skönlitteratur, informationsteknik och andra medier.
  3. Biblioteket är anpassat till elevernas behov för att främja språkutveckling och stimulera till läsning.

Tillgängligt blir ett skolbibliotek om det är beläget i skolan eller i dess absoluta närhet. Här är man dock flexibel och ger skolor utrymme att ordna sitt skolbibliotek på skilda sätt. Man kan låta eleverna utnyttja ett närliggande folkbibliotek, men då måste man upprätta ett avtal sinsemellan, där samverkan är väldefinierad och där rätt resurser finns och hänsyn till elevernas behov tas.

Skolinspektionens informationsblad nämner inget om att skolbiblioteket måste vara bemannat. Vi kan inte kräva det som inte finns i lagen, säger Lotta. Man måste jobba politiskt för att få till stånd ett sådant krav.

Telefonkiosk där det står Bibliotek.
Räcker detta som skolbibliotek?

Ser man på punkterna nummer två och tre i informationsbladet så talar ändå mycket för att någon måste finnas till hands i skolbiblioteket. Såväl underhållet av samlingen som den så betydelsefulla handledningen av elever kan väl omöjligen ske i ett obemannat bibliotek?

Medier som lockar till läsning

Skolinspektionen fastslår att skolbiblioteket ska inrymma både fack- och skönlitteratur i en samlad och ordnad form. Medierna måste vara aktuella. Det kan bli tal om föreläggande med krav på åtgärder om medierna är för gamla, berättar Lotta. Eleverna ska också ha tillgång till digitala medier, såsom databaser.

Kan då digitala resurser helt ersätta skolbibliotek? Frågan har varit aktuell på senare tid, framförallt då många skolor har delat ut datorer till alla elever och tyckt att det är nog. Nej, säger Lotta bestämt. Som lagen ser ut idag får datorer och läsplattor inte ersätta ett skolbibliotek. Det kommer att dröja innan eleverna kan ha skolbiblioteket i enbart digital form.

Den tredje punkten som Skolinspektionen vill lyfta är skolbibliotekets uppgift att förmå eleverna att hitta fram till lustfyllld läsning och därigenom utveckla sin språkliga förmåga. Medierna måste vara varierade och anpassade efter eleverna.

Lotta vurmar särskilt för pojkar och att skolbiblioteket har litteratur som kan locka dem till läsning. De senaste årens larmrapporter om hur pojkars läsförmåga och skolresultat försämrats drastiskt oroar och ibland inser inte skolan vilken resurs skolbibliotekarien är i det här avseendet.

Det finns en sprängkraft i biblioteken  och det är min förhoppning att lärare och ledning ska se det!

Demokratins rum

Särskolans elever är en annan grupp som behöver skolbiblioteket, säger Lotta. Det har funnits en tid då kanske särskolan fokuserat alltför mycket på omsorg. Skolbiblioteket kan hjälpa eleverna till mer kunskap.

Skolbiblioteket är betydelsefullt för “osynliga” grupper, anser Lotta. Det gäller inte bara särskoleelever, det finns flera exempel. Barn med andra språk som modersmål kan få uppmärksamhet genom litteratur som speglar en mångfald av kulturer. Genusfrågor och flickors situation kan bli synliga i skolbiblioteket. På så sätt blir skolbiblioteket ett demokratins rum. Det handlar alltså inte enbart om läslust, det ska finnas en bredd i skolbiblioteket. Många kanske förknippar skolbiblioteket med ämnet svenska, men skolbibliotek är en skolfråga och inte en ämnesfråga.

Det har varit intressant att följa Skolinspektionens arbete under den korta tid som kravet på skolbibliotek funnits i skollagen.  Vi var många i skolbiblioteksvärlden som var besvikna på den vaga formulering som lagen fick. Men Skolinspektionens informationsblad tydliggör i viss mån vad lagen egentligen innebär. Framförallt har vi fått en bild av hur det står till med skolbiblioteken runtom i landet genom Inspektionens rapporter. Tillsynen sker ju med regelbundenhet vart femte år och de skolorna som beordrats att vidta åtgärder följs upp. Kanske kan det bidra till mer fokus på förbättrad kvalitet för skolbiblioteken.
Lotta Kårlind tycker i alla fall att det går åt rätt håll, även om vi ännu inte nått ända fram.

Foto: Maria Lindroth