Geni-pappa-pedagog

Japp, då var det dax, stafettpinnen har nu hamnat hos mig, Frerik Stoltz. Även jag går, som de övriga deltagarna, på ”Genus i praktiken”. Min arbetsplats är Södra sommarstadens förskola, men under hela den här kursen har jag varit föräldraledig. En underbar tid, men efter det här säger jag  till alla ensamstående föräldrar: Vilket jobb ni gör!!!

Under våra träffar har vi haft diskussioner och uppgifter som handlat om oss som pedagoger. Dessa har jag tagit till mig som pedagog men även omvandlat till mig som pappa och förälder med barn i förskolan. Vad påverkar mina barn till att vara det dom är och vart de är på väg att bli?  Vem är hen?  Ska man säga hen i förskolan? Hur arbetar de egentligen på förskolan där mina barn går/ska gå? Hur förhåller jag mig som pedagog till dessa frågor? Det är bara några av frågorna som ständigt snurrar i mitt huvud.

Det har i sin tur startat en process i hur kan jag synliggöra genusarbetet på förskolan, ta emot föräldrar som kanske är rädda eller har ännu mera krav på ett genusarbete.

Jag har två döttrar här hemma (1 och snart 4 år) och jag kan säga att jag blir mörkrädd när min äldsta dotter kommer hem och säger att flickor bara ska vara fina och pojkar coola. Jag tror förstås inte pedagogerna på hennes förskola som säger det men vad för barnen allt i från? Är det jag?

Vad säger vi på vår förskola, bidrar kanske vi till den här synen? Säger vi att flickorna har fina kläder och ritar så sött och gullig, killarna de är ju så vilda och tuffa?

Nu  jag tar i lite i överkant men för att kunda ändra andra måste vi börja ändra oss själva först. Ja, det är väl ungefär där jag är just nu i min process. Det jag tror är viktigt att alla pedagoger börjar tänka på det här, bemöter vi barnen olika bara för att det är en flicka eller pojke och hur påverkar det barnen i sin tur?

Att arbeta med genus är inte så enkelt som jag trodde, jag kan se olika problem från alla konstiga vinklar och vrår och tro jag har svaret, minuten senare har jag ändrat mig helt. Den  här är en process som tar tid har jag i alla fall klurat ut.

Slutord: Det jag vill med mina barn är att även om de vill vara en ”prins eller prinsessa” (just nu är det bara sånt prat här hemma) här i livet ska de ha samma möjligheter. Jag kommer utmana och uppmuntra dem att våga gå utanför de traditionella könsmönstren och försöka ge dem den självsäkerheten att våga vara den de själva vill vara. Det vill jag förstås även pedagogerna ska göra på deras förskola och det kommer jag att göra med barnen på den förskola jag arbetar på.

Fredrik Stoltz