Forskningscirkel om språkutvecklande ämnesundervisning på Norra Sorgenfri Gymnasium

Hur kan vi arbeta mer språkutvecklande i ämnesundervisningen? Det har varit en grundfrågeställning som en grupp pedagoger från Norra Sorgenfri gymnasium (NSG) diskuterat och pratat kring i möten under det senaste 1,5 året.

Gruppen som träffats har letts av Anna-Lena Godhe som tidigare arbetat på NSG, men som nu går en forskarutbildning. Inom forskarutbildningen fanns möjlighet att söka pengar för skolutvecklingsprojekt och det är med medel härifrån, samt med medel från skolan, som gruppen har finansierats.

Gruppen har träffats ungefär en gång i månaden och under den första terminen kretsade mötena kring den litteratur som man läste och hur man kunde använda sig av det som stod i böckerna rent konkret. Bland annat lästes böcker om genrepedagogik av Pauline Gibbons och Britt Johansson (se litteraturförteckning nedan) och om språkutvecklande ämnesundervisning av Hajjer & Meestringa.

Att dokumentera sin undervisning

Under den andra terminen började deltagarna i gruppen att på olika sätt förändra sitt arbetssätt i klassrummet utifrån det man läst i böckerna och de gemensamma diskussionerna. Det man gjorde dokumenterades genom att lektioner filmades och elevmaterial samlades in.

– Att filma och se sig själv på film var till en början jobbigt, säger Anna Avesson som arbetar på gymnasiesärskolan på NSG och som ingått i gruppen. Jag och min kollega Margaretha Brattgård valde att arbeta tillsammans och filma när vi hade genomgång med olika grupper av elever men också när eleverna redovisade för varandra. Vi var intresserade av att titta på vilken stöttning vi ger eleverna. Det kan bli så att man stöttar så mycket så att man mer eller mindre gör det eleverna skulle göra åt dem. Vi såg att det hände ibland. Vi blev även uppmärksamma på annat som till exempel möbleringen i vårt klassrum. Saker som vi tidigare hade anat blev så uppenbara när vi tittade på filmerna. Till exempel så stod bänkarna tidigare så att alla elever var vända mot tavlan och läraren. Vi såg att det bidrog till att elevernas fokus hela tiden var på oss och att det hindrade att de samtalade och tog hjälp av varandra. Därför ändrade vi hur eleverna satt i salen efter att vi tittat på filmerna.

Stöd för egen reflektion

Att dokumentera sin undervisning har flera syften. Dels blir det möjligt att visa på vad man gjort för andra och kunna beskriva det utifrån dokumentationen. Dels så innebär dokumentationen att man som lärare får ett stöd för sin egen reflektion. Det blir ett sätt att se vad man gjort, vad som fungerade i det man gjorde och vad man skulle behöva förändra och förbättra för att utveckla undervisningen ytterligare.

Under den sista terminen som gruppen träffats så har fokus legat på att titta på den dokumentation man haft med sig till mötena för att tillsammans analysera och diskutera vad man ser på filmerna. Michael Blaesild som arbetar som bygglärare på NSG och Zoltan Szabo som är assistent på gymnasiesärskolan samarbetade kring dokumentationen av ett projekt som handlade om torg och olika rum i staden utifrån ett anläggningsarbete perspektiv.

– Eftersom jag inte vanligtvis arbetar på byggprogrammet så var det intressant att vara med och dokumentera och jag kunde se undervisningen med lite andra ögon eftersom det var ganska nytt för mig. Vi försökte konkretisera projektet genom att visa bilder från Google maps över Malmö som ju eleverna känner till. Men även över New York som eleverna ofta känner till utifrån musik och film. Man kan se likheter i städerna och prata om vilken funktion en park har till exempel. Funktionen är liknande oavsett stad.

Involvera eleverna

– Jag försöker öppna upp och involvera eleverna i genomgången, säger Michael Blaesild. Det är ett sätt att främja språkutveckling eftersom eleverna då ges en chans att prata och uttrycka sin förståelse för olika saker. Samtidigt öppnar det upp för oväntade frågor och kommentarer. Som lärare får man i högre grad vara beredd på det oväntade när man arbetar så här. Till exempel så var det en elev som, när vi pratade om New York, nämnde att det blir mycket kiss och bajs när så många bor på ett ställe. Det kunde jag möta genom att då ta upp vikten av fungerande avloppssystem och hur det som finns under marken ju också är en del av staden, till exempel alla avloppsrör. Så det gäller att vara beredd på det oförutsägbara och för att vara våga och kunna göra det måste man ha goda ämneskunskaper och man måste också våga visa att man som lärare inte kan allt.

I en presentation för kollegorna på NSG i juni 2013 så pratade gruppen om vad de anser att de fått ut av att delta i gruppen. Bland annat så poängterade deltagarna att de kopplat ihop teorier och praktik och att teorin känns som ett stöd att kunna förklara varför man gör på ett visst sätt. Men det gäller också att relatera teori och praktik till varandra för att kunna dra egna slutsatser och att våga pröva olika sätt att göra och vara i klassrummet samtidigt som man ifrågasätter det man gör och försöker ta reda på om och hur det fungerar i olika ämnen och i olika grupper.

Kollektivt lärande

– När man träffas så här under en längre tidsperiod så sker också ett kollektivt lärande i gruppen, menar Anna-Lena Godhe. I denna gruppen har deltagarna haft ganska olika perspektiv eftersom de har olika yrken och erfarenheter med sig. Det har lett till att vi diskuterat en hel del kring vilka förutsättningar vi har som lärare till exempel på särskolegymnasiet och på byggprogrammet. Men också vilka förutsättningar vi ger våra elever. Hur delaktiga är de egentligen och i hur stor utsträckning får de tid och möjlighet att språkligt formulera sig kring det vi gör på lektionerna. Vi är ganska eniga om att några generella svar inte finns utan att lösningar beror dels på läraren och dels på vilken grupp elever det är som läraren samarbetar med. Men man kan som lärare skaffa sig en verktygslåda med olika sätt att göra och vara som man kan använda sig av i olika situationer.

– Vi har också resonerat kring dilemman, säger Margaretha Brattgård som är specialpedagog på gymnasiesärskolan. Ett sådant dilemma är att man fastnar i att man måste hinna med vissa saker. Det är lätt då att stressa igenom en massa moment men vad är egentligen nyttan med det om man tappar eleverna på vägen? Om de inte har förstått och kunnat ta till sig det man pratat om vad är det då för nytta med att man ”hunnit med” allt?

– Det är lätt att falla in i det här speciellt när det lider mot slutet av terminen eller kursen, påpekar Per Lundin som är lärare på byggprogrammet och som har spelat in hur han stöttar elever när de försöker lösa uppgifter inom samhällskunskapen. Jag hör ju till exempel hur jag till slut mer eller mindre visar eleven var de hittar ”rätt” svar och vad det rätta svaret är för att det är en stressande situation där lektionen och/eller terminen börjar ta slut. Det här kommer jag nog, tyvärr, fortsätta göra ibland men jag tror att jag nu är mer medveten om att jag gör så här samt att det egentligen inte är så bra. Jag har blivit mer medveten om vad jag gör och på så sätt kan jag också komma på mig själv när jag gör ”fel” och försöka förändra det.

Skolledningens roll

Gruppen har också diskuterat skolledningens roll både i att ge förutsättningar för lärare genom strukturen vad det gäller schema och salar till exempel. Men också att skolledningen bör ge stöd så att lärare har möjlighet att lära tillsammans på liknande vis som gjorts i den här gruppen. Det är viktigt att lärare lär tillsammans och att man då diskuterar och reflekterar utifrån någon bestämt. Att ta avstamp i litteratur kring det man är intresserad av och sen relatera det till vad man gör i klassrummet och kunna reflektera utifrån dokumentation.

Eleverna blir producenter av sin egen kunskap

– Om jag ska försöka dra några generella slutsatser av vad gruppen kommit fram till så tycker jag mig se att det handlar om några tankevändor som deltagarna är på väg att göra eller delvis har gjort, säger Anna-Lena Godhe. Dels så handlar det om att gå från en förmedlingspedagogik där läraren vet och förmedlar till eleverna vad de ska lära sig, till att bedriva en undervisning som syftar till förståelse. Det blir då viktigt att eleverna är aktiva och delaktiga i denna processen och att det finns utrymme för samtal. En central fråga för läraren blir också hur vi stöttar eleverna så att de vågar och kan vara aktiva och delaktiga. Den andra synvändan handlar om att flytta fokus från att planera lektioner till att fokusera på vad som händer i klassrummet när det vi planerat möter eleverna. Vad är det som fungerar och vad kan förbättras för att alla elever ska förstå? Eleverna blir producenter av sin egen kunskap när de förstår och språket är nyckeln till förståelse!