Om barn får bestämma blir det möjligt att dokumentera?

Illustration: Kristian Ingers
Mina funderingar kring pedagogisk dokumentation och barns medverkan i förskolan utifrån En bok som heter ”Vad berättas om mig”?

Mitt namn är Adna Hadzic. Jag tillhör en referensgrupp på Sommarbäckens förskola i Malmö som lär sig och utvecklas hela tiden tillsammans med vår underbara handledaren som heter Elizabeth Florez från Centrum för Pedagogisk Inspiration. Vi diskuterar barns utveckling och lärande, bemötande i förskolan, förhållningssätt till uppdrag. Just nu pågår en dialog kring boken ”Vad berättas av mig”?  

När jag började läsa boken väcktes många tankar. Jag som tror på att pedagogisk dokumentation är ett viktigt verktyg för barns/pedagogers utveckling och lärande, jag som tror att dokumentationer ska analyseras och jag som har alltid trött på kvalitetsarbete i förskolan hade jättesvårt att förstå hur kan någon ifrågasätta ett sådan viktig verktyg i förskolan.  

Jag blev upprörd och besviken. Tiden gick och jag fortsatte och läsa. Det blev mer och mer intressant. Jag behövde inte fråga mig längre Förstår du det du läser?

Jag har förstått…. Lyssnar vi på barnen när vi utformar vårt sätt att dokumentera barns lärande?

Vad berättas av mig handlar för mig om barns rättigheter i förskolan. Det handlar om att barn har rätt att bli tillfrågade om de vill bli fotograferade, filmade och citerade. Något annat som lyfts upp i boken är har barnen rätt till privat liv i förskolan eller är förskolan som en enda Big Brother – värld? Bland många intressanta frågeställningar hittar jag en till ännu mer intressant :

Vem kan skapa olika möjligheter i förskolan och vilka möjligheter väljer vi? 

Jag kan inte sluta fundera på barns delaktighet och inflytande relaterad till pedagogisk dokumentation. Jag även funderar på hur mycket frågar vi barnen när vi dokumenterar. Och ännu mer viktigt att fundera på vem har makten när vi dokumenterar? Vi eller barnen?

Ja, tänk om barnen fick bestämma : utformning av min PowerPoints presentation, ordning på olika rubriker, olika tema om vad barnen vill prata om på förskolan etc.…

Boken ställer genomgående många frågor och väcker många funderingar kring det pedagogiska uppdrag i förskolan. Egentligen det är inte bara pedagogernas uppdrag det är barnens uppdrag också.

Det är ett uppdrag kring barns inflytande i förskolan. Vågar vi släppa fram barnen? Vågar vi fråga de hur de vill att vi ska dokumentera deras utveckling och lärande?

Jag tror att vi alla måste stanna till och fundera kring barninflytande relaterad till dokumentation. Är barns medverkan i förskolan en demokratisk fråga?

Barnens delaktighet i dokumentationers processer är oerhört viktigt. Men vad kan hända om barnen får bestämma blir det då möjligt att dokumentera? Hur skulle de dokumentationerna ser ut? Det är ett stort utmaning för oss alla.

Jag ser fram emot vårt nästa träff. För mig är det mycket lärorikt och givande att vara en del av referensgruppen. Och tänk, jag har blivit tillfrågad om jag ville vara med på denna underbara resa! Det är jag väldigt tacksam för.

Text: Adna Hadzic, Sommarbäckens förskola