En hoppfull framtid

Gruppen består av 5 kollegor och det har varit en spännande och lärorik resa. Möjligheteterna vi har haft till samtal gör att man växer som yrkesmänniska.I samspel med andra sker det en utveckling och man får nya erfarenheter att förhålla sig till. Vi har hjäpts åt att se och tolka lärandeprocsessor och hur vi synliggör läroplanen i verksamheten.

Jag är fascinerad av hur gruppdynamik fungerar. Vi har haft en del gemensamhetsövningar, det uppstår då att en del personer tar överhand och är dominanta utan att själva inse det. Jag funderar då över hur alla skall få samma värde och möjligheter att komma till tals.

En praktisk övning vi gjorde handlade om osynliga normer. Vi konkretiserade då hur närhet i köbildningoch när människor samtalar med varandra fungerar i olika kulturer. Det som ”slår” mig då är att ju mer vet om andra kulturer desto lättare har man för förståelsen av andra människors sätt att tänka och vara.

På ett arbetsplatsmöte skulle vi gemensamt välja ut ett värdegrundsord. Ordet som blev valt att vi skulle arbeta vidare med blev: GLÄDJE! Ett sådant underbart och viktigt ord. För alla pedagoger måste de vara en önskan och stark vilja att barnen skall känna det varje dag under sin förskoledag. Att ha ordet i åtanke och hålla det ”levande” varje dag är en stor uppgift. Grunden för mig i lärandeprocessorna är: trygghet och glädje. Glädje är viktigt för ett livslångt och lustfyllt lärande.

I våra arbetslag fick vi i uppdrag att se filmen Kenta och Barbisarna, vilket öppnade upp för funderingar i gnuspedagogiken. Många tankar kring vårt uppdrag i läroplanen aktualiserades och väcks till liv kring denna problematik. Man inser hur viktigt det är för ett positivt lärande att barnen blir bemötta utifrån sina intressen och ej utifrån vad som förväntas av en på grund av sitt kön.

På ett arbetsplatsmöte tittade man på en intervju med genusforskaren Hillivie Lentz Taguchi. ”Barnens många jag” på UR.se. Den väcker många tankar. Man vill gärna ha någon form av ”etikett” på barn. Att ”Kalle”är just den här individen. Hela livet sker en viss form av sökande ”vem är jag”? När man kanske skall inse att som individ är man oehört mångfacetterad och jag fick lära mig ett nytt ord:multipla subjektiviteter.

Jag fick mig en ”tankeställare” när hon beskriver att man ofta ”föser fram” pojkar men konverserar med flickor. Här är många intressanta infallsvinklar i hennes intervju om genuspedagogik och metodik i förskolan. Jag ser gärna att man arbetar mer med detta. Jag tror att intervjun väcker många känslor, så man är försiktig med att tycka.

Avslutningsvis: För personlig del har jag ”återupprättat” min förmåga att jag kan ge instruktioner och led en grupp vuxna.

Att lära känna Elizabeth har varit kul, givande och intressant. Vår nya chef Barbro Romero har gett ett oehört lyft till förskolan. Hon är en pedagogisk ledare, med tro på oss medarbetare. Jag känner mig glad av möjligheten att lära känna mina kollegor närmare och djupare sätt.

Genom Elizabeth, Barbro och mina kollegor finns en tro på framtiden och att kunna föra förskolan framåt i vårt utvecklingsarbete,därav min rubrik ”En hoppfull framtid” !!!

Mitty! Britt-Marie Cederquist Gullviksborgs förskola.