Varför dokumentation?

Efter lärarexamen började jag jobba direkt i min nya roll som förskolepedagog – med en grupp 2-3-åringar. Då dokumentation med koppling till varje barns utveckling gjordes, var det med bilder och kopplat till läroplanen. Redan då kom de första funderingar kring varför vi gjorde detta – och för vem?

I augusti 2013 började jag i ett nytt arbetslag med endast 5-åringar. Jättespännande, tyckte jag! Mina kollegor var kända för mig sedan tidigare, men jag hade aldrig jobbat med dem innan. På en planeringsträff på min nya avdelning pratade vi med varandra om hur vi ville ha det. Det gick över all förväntan, vi var olika men hade samma ”tänk” kring saker och värderingar. Barngruppen blev fantastisk.

Längre in på hösten fick vi möjligheten att bilda en referensgrupp på vår förskola och jag blev intresserad direkt och anmälde mig. Vi blev en lagom stor grupp och jag tyckte genast att det var givande tack vare kombinationen av några praktiska övningar och många nya tankar från mina kollegor.

Boken ’Vad berättas om mig?’ av Bente Svenning, delades ut och jag läste några kapitel. Mina tankar satte fart igen kring detta om just varför vi dokumenterar. Jag satte mig ner med några av barnens dokumentationer på avdelningen och tittade igenom materialet. Det slog mig att pärmarna bestod av bilder och texter med intressant innehåll som dessutom var kopplat till läroplanen på ett bra sätt. Samtidigt såg jag också vilket arbete detta inneburit och hur många timmar som lagts ner.

Om inte skolan kommer att använda detta, vem är det då som gör det? Ska man verkligen lägga ner så mycket arbete på någonting som kanske hamna uppe på vinden hemma hos barnet i fråga tills hen själv blir gammalt nog att uppskatta innehållet? För jag tror inte en 5-åring sitter och tittar i sin dokumentation och säger: ”Här lär jag mig att fungera enskilt eller i grupp” enligt läroplanen. För vem gör vi då dokumentationen? Är det för att visa hur duktiga vi är som pedagoger? Är det de vi visar? Hur mycket involverar vi barnet i samtalet det vi dokumenterar?

Ett konkret exempel från verksamheten är några bilder där vi har fotograferat ”små händerna när ett barn klipper.” Jag tittar på dessa och undrar: ”Hur tänker vi när vi tar en sådan bild? Vad vill visa med bilden? Hur kopplar vi det till uppdraget? Har vi pratat med barnen om bilden?”

Det är mars 2014 och det är möte för den nya referensgruppen. Jag känner mig glad och positiv men lite stressad över att jag inte vet hur dagens reflektioner skulle se ut och genomföras.

När vår incheckning börjar så kommer utvecklingssamtal och läroplanen upp. Det blir en lång diskussion och oroligheten försvinner i och med att dessa frågor känns så angelägna och viktiga för alla. Samtalet är givande och lärorikt samtidigt.

Det blir ett bra ”flow” genom hela detta möte med referensgruppen. När vi går därifrån känner jag både klarhet och en nyfikenhet inför det som ska komma.

Text & foto: Johan Lennerwald, Glimmingehus  förskola