Ge en sol…

Torsdagmorgon 6 februari. Klockradion startar med morgonens nyheter. Tittar på klockan, kan det verkligen stämma att klockan redan är 06.00? Jag har ju precis lagt mig! Snart ljuder Ted Gärdestads ljuva stämma ut ur radion. Plötsligt känner jag mig mer vaken när jag hör ”Ge en sol till jordens barn”. Ted, du var ett geni, för det är väl precis det vi ska ge våra barn, ljus, värme och hopp. Eller hur? Att även ge all vuxna lite sol är ju inte fel.

Tänker på att mina arbetskamrater gav mig lite solsken igår när de sa att de längtade till bokcirkeln som vi ska ha idag. Just det, det är ju idag! Snabbt hoppar jag upp ur sängen! (ja, snabbt o snabbt det kan ju diskuteras).

Efter en dag tillsammans med våra underbara, kompetenta barn är det då dags att förbereda bokcirkel del 2. Alla är ju givetvis i god tid med tindrande ögon. Ingen tid får förspillas när vi tillsammans får tid att reflektera och diskutera vår verksamhet utifrån Bente Svennings bok, ’Vad berättas om mig?’

Kvällen går som vanligt fort med många givande samtal, övningar och reflektioner. Det som slår mig mest är den glädje och tillfredsställelse mina arbetskamrater utstrålar av att bli lyssnad på. Att få det talutrymme som alla borde få möjlighet till om man vill. I den här lilla gruppen får alla möjlighet att uttrycka sina tankar som inte alltid är lätt i en stor grupp. Denna ”uppenbarelse” diskuterar vi ingående; blir våra barn lyssnade på? Får alla barn det talutrymme det har rätt till? Tar pojkar mer plats än flickor? Eller är det tvärt om? Tar vi vuxna plats från barnen? Detta blir en fråga vi tar med oss in i våra barngrupper med mer öppna ögon.

Vi reflekterade också över hur mycket vi tillåter att barnen får vara delaktiga i sin vardag på förskolan. Vi bestämde oss för att titta lite mer på hur detta fungerar i olika situationer under dagen. Åter igen med mer öppna ögon.

Nu känner vi oss trygga i vår lilla bokcirkel så Min utmaning som handledare blir att ta ut svängarna mer, utmana mer, våga gå utanför ramarna för att kunna utveckla och utvecklas. Hur detta ska gå till får jag klura lite på. Kanske får jag öva framför spegeln precis som jag en gång gjorde till Teds låtar.

Text: Irene Jönsson, Korrebäckens förskola

Bild: Elizabeth Flórez, Centrum för Pedagogisk Inspiration