En ny, förbättrad version av Anna WG (femtiotvå dagar senare)

Från den varma, vackra och fria sommaren till en hektisk, schemalagd inomhustillvaro.

Lärarens sommarledighet är sammanlagt sju veckor. För mig som har provat vanlig fyraveckorssemester känns det härligt, oändligt! I princip skulle jag hinna skriva en (liten) bok, träna in en Beethovensonat eller måla ihop en mindre utställning. Jag skulle lätt kunna plöja igenom Dostojevskis samlade verk – och ingen (?) skulle klandra mig om jag istället väljer att bara vila.

Freesia och socialkonstruktivism

Den här sommaren vill jag odla Freesia för första gången och läsa Johan Frostegårds tjockebok “Nästan allt om människan”. Freesian kommer inte upp överhuvudtaget. Då går det bättre med boken där författaren oväntat (i ett kapitel) fördjupar sig i det berömda svenska genusperspektivet. Jag får veta att den statliga myndigheten ”Nationella sekretariatet för genusforskning” som startades i slutet av 1990-talet ”lade ribban” med sin tolkning av uppdraget – en tolkning som präglades starkt av att man helst skulle bortse från de biologiska skillnaderna mellan könen.

Detta förhållningssätt får svidande kritik av Frostegård som kallar det för en “socialkonstruktivistisk ideologi som egentligen bara är en maktideologi”. Han drar till och med paralleller till den religionfundamentalistiska hållningen att naturen skulle ha uppstått genom intellektuell design – skapad av en Gud! Ord och inga visor för mig som precis har fått upp ögonen för hur tidigt vi socialiseras in i könstänkandet…

Kriminell kung

En av de största fördelarna med lång sammanhängande ledighet är att jag hinner fundera färdigt i lugn och ro och låta bra idéer komma av sig själva. I början av augusti börjar jag ändå känna slutet närma sig. Pridefestivalen är i full gång och Storytel har föredömligt nog gjort en liten ”Pridelista” med skönlitteratur som berör HBTQ. Jag bestämmer mig för att (äntligen) lyssna på ”Ers majestäts olycklige Kurt” av Lena Ebervall och Per E. Samuelson. Vi backar till 1938 och får ta del av den sanna berättelsen om kung Gustav V:s charmerande ”hållherre” Kurt Haijby som lever i sus och dus, helt på kungahusets bekostnad.

I gengäld ska han infinna sig vid södra slottsporten ibland, gärna iklädd frack… Men Haijby är dyr i drift och det slutar med att han döms till straffarbete för utpressning, varefter alla domstolshandlingar hemligstämplas i 70 år för att skydda kungen. Sveriges lagstiftning kring homosexualitet såg helt annorlunda ut då och vi förstår att kungen och Haijby var kriminella…

Ingenting för givet

…vilket påminner mig om en av mina pedagogiska sommaridéer: Att låta eleverna “lära känna” varsin historisk eller nutida känd person som råkat illa ut – eller kanske har tvingats ljuga om sig själv – på grund av normer och lagar kring kärlek och sexualitet. Att få sätta sig in i en annan människas verklighet, att förstå att den relativa öppenhet vi har (Sverige med flera länder) inte alltid har funnits och absolut inte kan tas för given.

En förbättrad version av mig själv

Jag förändras under en sommar. Kanske mest mitt sätt att tänka. När jag var liten såg jag varje ny termin som en chans att ”uppgradera” mig själv till en annan, bättre version. Mer vuxen, seriös och lugn. En tjejigare tjej som inte klättrade i träd, byggde kojor och tillverkade olagliga kartongpengar till tuggummiautomaterna. Det brukade bara hålla ett par veckor… Nuförtiden intalar jag mig att jag har mognat tillräckligt för att använda ”att-göra-listor”, cykelhjälm, att föra in frånvaron i Dexter DIREKT och sluta okynneshandla kläder på Internet. Kanske är det så? I så fall kan jag presentera jag en väsentligt förbättrad version av mig själv, tänker jag medan Veronica Maggios låt “Hädanefter” efterhängset klingar i huvudet.