Älska rapporter! del 2

Vi behöver vässa våra argument, bort från godhetsdiskursen, och förstå vad som kan utvecklas och förbättras. I del 1 av bloggen Älska rapporter! presenterades rapporten ”Skapande skola – En kalejdoskopisk rapport och dess praktik”. Här presenteras ytterligare en rapport som kan ge oss en skjuts i att tänka nya tankar och komma vidare i vårt arbete.

En rapport om Skapande skola som vi har lästs under sommaren är ”Erövra uttryck i samspel med andra”, skriven av Maria Söderling, om ett Skapande skola-projekt i Malmö på Kulladalsskolan. Rapporten beskriver ett stort filmprojekt som Kulladalsskolan genomförde tillsammans med Film i Skåne under förra läsåret. Vi får en beskrivning av genomförandet och texten tar delvis upp samma frågor som den tidigare omnämna rapporten, bland annat vilka möjligheter till lärande som har erbjudits. Rapporten beskriver att för att kunna tala om ökad måluppfyllelse så är det helt avgörande att man har tydligt definierat projektets mål och kriterier.

”Vi hade fått en tydligare riktning, fått med oss eleverna på att det är dit vi ska. De hade blivit mer engagerade i målen. De börjar bli vana att arbeta utefter mål och kriterier”. Men det beskrivs också att projektet, animerad film, visade på ökad samarbetsförmåga. Rapporten lyfter även fram att arbete med animerad film leder till ökad begrepps- och språkförmåga, kommunikativa kompetenser och kunskap om sig själv och världen. Förutom detta finns de rent konkreta kunskaperna kopplade till filmskapandet som gestaltning, berättandets faser och själva tekniken kring animation. Lärare i rapporten lyfter också fram att arbetet med animerad film ger en ökad möjlighet att få uttrycka och gestalta sin kunskap på olika sätt. Ett citat från rapporten: att animation kanske kan användas i arbetet med begrepp, eftersom det är ett exempel på animationsmediets styrka: att konkretisera det abstrakta.

Rapporten beskriver också ett möte mellan två världar när kultur och skola möts där styrkan var att både elever och lärare fick möta ett nytt uttryck som de själva kan fortsätta att arbeta pedagogisk med. I avslutningen av rapporten tittar Maria Söderling på vilka utvecklingsmöjligheter som hon har kunnat se under arbetet. Till exempel ser hon ett behov av stödstrukturer som kan vara i form av handledning, ofta formulerad av kulturaktören, men också att man har formulerat strukturer för arbetet och en rollfördelning för alla inblandade i projektet, både lärare och kulturaktörer. Maria lyfter också fram elevperspektivet och möjlighet till inflytande. I det här projektet var många val redan gjorda och det kan ha påverkat elevernas engagemang. Ibland måste pedagogerna göra vissa val men då är det viktigt att man som elev får information om detta och varför valen är gjorda.

Ytterligare ett utvecklingsområde som Maria beskriver är det hon kallar ”Att använda ett projekts fulla potential”. Här menar Maria att om det hade varit en tydligare planering och ett mer medvetet arbete, just i det här fallet arbetet med bildmanus, så hade lärandet kunnat bli större. Att göra ett bildmanus innebär en möjlighet att synliggöra kunskap för andra. Arbetet med bildmanus hade kunnat vara en möjlighet till formativ bedömning och ett samarbete med kulturaktören kring detta hade kunna ge pedagogerna en utveckling i deras bedömningspraktik kopplat till ett estetiskt uttryck.

Som jag har skrivit i tidigare blogginlägg Älska rapporter del 1, så finns här ett uppdrag för oss på PI att arbeta med bedömning kopplat till kultur och vi har en förhoppning att kunna fördjupa kunskaperna och erbjuda fortbildning i ämnet. Men i väntan på en sådan fortbildning fundera gärna, innan ni drar igång ett projekt, på hur din skola kopplar kulturinsatsen till era mål och bedömningskriterier. Inte helt enkelt alltid men väl värt lite satsad tid.

Tidigare blogginlägg om rapporter finns att läsa här.

Rapport från Vetenskap i skolan ”Erövra uttryck i samspel med andra” http://www.visvis.se/wp-content/uploads/2017/04/Rapport_er%C3%B6vra_uttryck.pdf