Nytt på Malmö delar
Att se mänskligheten genom konsten
Under hösten har förberedelseklasselever och åk 4-elever från tre skolor deltagit i konstprojektet Vad är en människa? Grundtanken har varit att genom konsten belysa hur lika vi människor är, oavsett etnisk eller nationell bakgrund.
Projektet visade hur lika våra uttryck varit genom tiderna och ända fram till idag och syftade till att ge en stark känsla av ett oss istället för, som samhällsdebatten idag ofta handlar om, vi och dom.
Projektets grunddelar var konsthistoria och den skapande processen från skiss via modell till skulptur, för eleverna skulle i slutändan få jobba tredimensionellt med egna skulpturer. Eleverna fick vid början av varje träff en liten konsthistorisk genomgång eller repetition. Tillsammans tittade de på bilder av 100 000 år gamla konstnärligt utsmyckade objekt, 40 000 år gamla grottmålningar, småstatyer med tio tusentals år på nacken och marmorskulpturer från antika Grekland. De fick också se var dessa olika objekt kom ifrån och reflektera över hur lika samtida statyer från t ex Asien och Sydamerika är fast de skapats i helt olika delar av världen. Sen tittade de på en världskarta hur människor förflyttat sig över kontinenter och eleverna placerade själva ut sitt eller sin familjs ursprung på den kartan, om de ville. När eleverna såg bilder på vår tids skulpturer och bilder blev det ganska slående hur vi fortfarande gör samma typer av avbildningar och att vi människor genom alla tider har använt konsten för att på ett eller annat sätt säga Jag var här!
Eleverna fick träffa konstnärerna Ingrid Sandsborg och Björn Carnemalm från Muralcentralen tre gånger, första gången övade de på att skissa av varandra. Det var snabba övningar som gick ut på att eleverna antingen skissade utan att titta på pappret, bara på den de ritade av eller att de skulle skissa utan att lyfta pennan. En annan övning de gjorde var att skicka vidare sin bild runt bordet så alla ritade av samma person hela tiden fast de med jämna mellanrum fick en ny skiss att göra det på. 
Slutresultatet blev fyra bilder vid varje bord på en person som hade alla de mest karaktäristiska dragen hos personerna vid bordet, t ex en hårtofs från en person, ett par glasögon från en annan, en sjal från den tredje och fräknar från den fjärde. Övningen hjälper eleverna att se att det i skissen är de viktigaste mest framträdande dragen man tar fram. Slutligen fick de skissa av varandra i helfigur och den de skissade av skulle stå som frusen i en rörelse, på väg någonstans. Den skissen var den de sedan jobbade vidare med.
Nästa gång Ingrid och Björn träffade klasserna fick de testa att göra modeller i lera. Björn visade bilder på hur en modell på en skulptur kan se ut i lera och hur det slutliga konstverket sedan ser ut när man gjuter det i brons t ex. Ingrid berättade att modellen är viktig för att översätta den tvådimensionella skissen till en tredimensionell figur. När man gör modellen upptäcker man t ex hur man måste bygga upp den för att den ska stå stadigt. Var behöver tyngdpunkten vara och hur skapar du stabilitet? Man kan också sätta in modellen av sin skulptur i en modell av den omgivning den ska stå i för att få syn på proportioner. Hur stor ska statyn vara i förhållande till t ex ett hus eller en fontän som den ska pryda?
Tredje och sista gången fick eleverna göra sina småstatyer. Materialet de skulle göras i var gips, stommen gjordes av tidningspapper som de med hjälp av målartejp knycklade och formade tills de hade rätt form. Sedan täcktes figuren med gipsbindor och i det uppblötta gipset kunde mer fina drag modelleras fram, ögon eller en näsa t ex.
Slutresultatet blev en mycket välbesökt vernissage på Rehab Kultur på Spånehusvägen, dit alla föräldrar och barn bjöds in. Alla de fina individuella skulpturerna bildade en mjuk ström av vandrande små figurer som på håll såg ganska lika ut och som tillsammans bildade en vacker helhet av mänskligt uttryck, Vi är här!
