Hur medveten är jag?

Nya utmaningar ger nya tankar och funderingar. Sedan ett år tillbaka samarbetar jag med historielärarna på S:t Petri skola kring historiebruk med staden som utgångspunkt. Jag samarbetar också med Thomas Persson på Malmö museer sedan några år tillbaka. Dessa möten har satt igång en nyfikenhet i mig som ledde till kursen ”Forntid och närmiljö” på Linnéuniversitetet. Allt detta tillsammans har gjort att jag börjat fundera över hur jag har hanterat ”min” historieundervisning i lågstadiet och mellanstadiet.

Hur ska jag då tänka som historielärare? Hur formulerar de som har studerat detta i detalj begreppen? Klas-Göran Karlsson, professor i historia, beskriver i Historien är närvarande s. 57 om svårigheten att fånga begreppet historiemedvetande. Han inleder med att göra en bredare beskrivning där han uttrycker att det är ett begrepp med flera dimensioner, såväl det individuella som kollektiva. På det individuella planet är det kopplat till den person vi är, hur vi agerar, vem vi umgås med, som omsätts i våra handlingar. Det som är grundläggande både för individen och kollektivet när det gäller historiemedvetande är enligt Klas Göran Karlsson inriktningen på gemensamma historiska tankemönster.

Anders Högberg, professor i arkeologi, tar upp B. E Jensens modell i texten Kulturmiljöpedagogik och ledarskap s. 71 där han beskriver den mångfald som skapar och påverkar individens historiemedvetande på det individuella planet, till exempel politiska eller religiösa rörelser, resor, konst, musik och tidningar. Skolan är en av många delar i modellen som påverkar individen. I undervisningen är det inte det individuella historiska tänkandet som ska utvecklas, även om det kommer att påverkas, utan skolans uppdrag är att få eleven att tänka mer professionellt kring vad historiemedvetande är och vad det handlar om.

Att jag som pedagog medvetet ska möta eleverna med allt som var och en har med sig, och ha insikt om att eleverna har olika referensramar tror jag vi flesta gör. Något ytterligare att vara uppmärksam på är det som jag själv tar med mig in i undervisningen när det gäller historiemedvetande . Det gäller att inte rusa iväg utan vara lite mer eftertänksam.

För att eleven ska kunna utveckla sin kunskap om begreppet historiemedvetande krävs det att man arbetar med något. Det kan till exempel vara berättelser som speglar bronsåldern eller arkeologiska föremål. Dessa saker och berättelser refererar till det förflutna och genom dessa får eleven möjligheten att binda samman relationen mellan dåtid, nutid och framtid. Sådana artefakter, ritualer, sedvänjor och påstående med referenser till det förflutna kallas i ett begrepp historiekultur. Hur ska jag då kunna gå till väga i mina tankegångar i undervisningen med en mer medveten undervisning?

Jag tar en bronsålderhög som ett exempel på historiekultur. I undervisningen ska den här platsen användas. I planeringen av undervisningen om bronsåldern planerar jag som lärare vad som ska göras/utföras som skapar samband mellan historieundervisningen och bronsåldershögen. Detta görande, när bronsåldershögen används på ett bestämt och medvetet sätt i undervisningen, kallas historiebruk.

För att  kunna omsätta det som platsen ger, och i användandet  av platsen i syfte att förstå sambandet mellan dåtid, nutid och framtid behöver jag som lärare ställa mig ett par frågor. Varför ska eleverna lära sig något om bronsåldern? Vad är det för kunskaper om bronsåldern som jag avser är viktiga idag?  Jag som lärare formar alltså historien i nutid och kopplar samman nutid, med dåtid och framtid. Om svaren på dessa frågor omsätts och aktiveras  i en undervisningsprocess får eleverna uppfattning om sambandet. Frågor medvetandegör eleverna och tydliggör sambandet mellan dåtid, nutid och framtid. Detta är historiemedvetande. Jag närmar mig då skolans uppdrag att få eleven att tänka mer professionellt kring vad historiemedvetande är.

Sammanfattningsvis måste jag som pedagog bli mer uppmärksam på vilka frågor jag ställer, hur jag resonerar kring dessa.  Jag måste också lyfta blicken och försöka få med de dimensioner jag tagit upp tidigare. Jag måste ställa andra typer av frågor än vad jag gjort tidigare, frågor som gör att jag kommer närmare de nämnda begreppens innebörd. Jag behöver också bli mer medveten om och använda mig av kunskapen om vad jag och eleverna bär med oss in i undervisningen.

När jag rör mig i staden tycker jag mig också titta på Malmö ur ett annat perspektiv efter alla dessa möten med historiekunniga personer. När jag en dag åkte över den blå klaffbron i Malmö, den som ledde in i Kockums mekaniska verkstadsområde, började jag fundera över platsen. För mig som är uppvuxen i ett Malmö när Kockums var aktivt görs direkta kopplingar till varvsverksamheten. Denna koppling är ingen självklarhet. Jag ställer mig då frågorna varför man har valt att ha kvar precis den här bron och vad är det man vill berätta och belysa med det. Om vi då skulle använda den platsen i undervisningen idag utifrån begreppen kulturarv, historiebruk och historiemedvetande hur kan den här platsen användas i undervisningen? Kanske det blir nästa lektionspaket där historiebruk är i fokus?

Idag finns fyra lektionspaket att tillgå via Pedagogiska kartor. Klicka på de färgade markeringarna för att ta del av dem.