Barnkonventionen väger lätt som en fjäder

När barn hamnar bakom ridåer av vuxnas agerande. När barn utsätts och får sina liv söndertrasade av vuxna. Vad gör samhället då? Varje dag går det att läsa och höra om barn som far illa. De far illa i en grym vuxenvärld, där det komplexa slår undan benen och förlamar såväl myndigheter som politiker. Jag ska förklara för er varför jag är så kritisk, oroad och besviken. Det känns nämligen extra på alla möjliga sätt.

I mitt och vårt arbete kommer jag på olika vis i kontakt med FN:s barnkonvention och utifrån det bearbetas frågor om barnens rättigheter. Det ordnas nationella och kommunala föreläsningar och satsningar på att vi ska lära oss mer om barnkonventionen. Det som står skrivet är viktigt. Det är mycket viktigt och vi ska kunna det. Jag minns att jag fick läsa om mina rättigheter i skolan. Mina rättigheter som barn, en gång i början av 90-talet. Vi sjöng sånger om FN och om fred på jorden. Vi höll varandra i händerna.

Verkningslösa ord

Barnkonventionen står för något stort och viktigt men barnkonventionen efterlevs inte. Varje land som skrivit på har sina egna lagar och inte sällan går de rakt emot vad som står skrivet i barnkonventionen. Jag vet inte om jag vågar tro att det blir ändring på det hela den 1 januari år 2020, då barnkonventionen blir lag i Sverige. Det är ett lands lagar som behöver förändras för att våra barn ska ha det bättre, inte en konvention med i praktiken verkningslösa ord.

Jag citerar vad som står skrivet på Unicefs hemsida. (https://unicef.se/barnkonventionen)

”FN:s konvention om barnets rättig­heter, eller barn­konven­tionen som den också kallas, inne­håller bestämmel­ser om mänsk­liga rättig­heter för barn. 196 länder har skrivit under och för­bundit sig att följa reglerna. USA är det enda land som inte rati­ficerat barn­konven­tionen. Det är vårt upp­drag att hjälpa de an­slutna länderna att hålla vad de lovat. Barn­konven­tionen är ett rätts­ligt bindande inter­nationellt avtal som slår fast att barn är indi­vider med egna rättig­heter, inte för­äldrars eller andra vuxnas ägo­delar. Den inne­håller 54 artiklar som alla är lika viktiga och utgör en helhet, men det finns fyra grund­läggande prin­ciper som alltid ska be­aktas när det handlar om frågor som rör barn.”

1. Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
2. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
3. Alla barn har rätt till liv och utveckling.
4. Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.

Frihetsberövade barn i ett främmande land

Jag går rakt på sak. Två barn som jag känner har blivit kidnappade. De hålls fast i ett land där de inte kan tala språket, inte kan gå i skolan, inte får lov att vara barn och absolut inte får uttrycka sig eller säga sin mening. De kan inte. De tillåts inte. De har inga rättigheter. Barnens mamma som bor här i Sverige, kämpar i skrivande stund dag och natt för att få hem sina barn. Barnens pappa ville åka på semester med barnen. Barnen ville inte, men hade inget val. Det visade sig inte bli någon semester. Pappan kidnappade sina barn. Pappan talar ett annat språk än sina barn och håller nu de båda fångade i det land som han själv kommer ifrån. Barnen har dubbla medborgarskap men de har sina liv i Sverige, sin totala trygghet, sin mormor och morfar, sin skola, sin förskola, sina vänner, sina fritidsaktiviteter, sitt språk, sin adress och i och med det alla sina rättigheter och möjligheter.

Barnen mår självklart mycket dåligt. De gråter, säger att de snart ger upp och uttrycker ständigt att de vill hem till Sverige och till sin mamma. Vem lyssnar på dem? Deras hopp och kraft är på väg att ta slut. De orkar snart inte mer. Det händer inget. Det är som det är. Det är såhär det på något sätt bara blir, är och får lov att vara i vår vuxenvärld. Allt som är gjort, (för allt som kan göras från Sverige, på laglig väg är redan gjort) blir till ytterligare ett papper som fladdrar i vinden. Ingen kan göra något. När och var träder då FN:s barnkonvention in och vem ser till att den efterlevs i praktiken? Vilken roll och skillnad spelar FN:s barnkonvention? Jag har letat och jag letar fortfarande efter svaren. Jag hittar inte. Barnkonventionen väger lätt som en fjäder.

En grym vuxenvärld

Jag är medveten om komplikationerna i detta och många andra ärenden med olika lagar och byråkrati, eller den totala frånvaron av byråkrati. Men det är barn vi pratar om. Barn som far illa och en vuxenvärld som varken hör, ser eller gör något. Jag har lovat mig själv och min vän att inte kapitulera i detta, att aldrig ge upp. Jag har lovat ett av de kidnappade barnen (via telefon) att jag aldrig ska ge upp. I mina svaga ögonblick befarar jag det värsta. Att jag aldrig mer ska få återse barnen. Att barnens mamma inte ska få hem sina barn. I de flesta stunderna säger jag högt för mig själv att de snart ska vara hemma igen. Att allt ska bli bra. Att någon där ute kommer att lyssna på barnen och bli deras räddning. Att barnen ska få tillbaka sina rättigheter som vuxenvärlden stulit från dem. Mitt i denna personliga men viktiga skildring tar det mig emot att läsa FN:s alla fina dokument, planscher och papper som talar om att vi lever i en värld och ett samhälle som värnar barnens bästa och barnens rättigheter. Att barnens rättigheter skulle väga tungt. Det stämmer inte alls. Barnen är vår framtid och de viktigaste vi har, sägs det. De är vårt hopp och våra att skydda, sägs det. Jag säger; förbannade, förljugna och grymma vuxenvärld.

Jag tänker högt. Vore det inte en idé om vi inom skola och förskola förkovrade oss mer gällande vårt eget lands lagsystem och hur arbetet för (eller mot) barnen och deras rättigheter fungerar i praktiken? Om det är av vikt att vi på riktigt ska kunna kämpa och stå upp för, samt värna om barnens rättigheter, då behöver vi kunskap om vårt eget samhälle, dess lagar och vad som gäller i olika situationer. Jag har lärt mig att lagarna inte alltid är vad jag trott och kanske hoppats på att de skulle vara. Vad spelar det för roll att jag läser barnkonventionen igen? Vad spelar det för någon roll, när jag än en gång konstaterar att barnkonventionen väger lätt som en fjäder och att två barn som jag älskar, sitter frihetsberövade i ett främmande land.