När kroppen blir till stridspiloter och äppelträd

”Så här andas stridspiloter för att lugna ner sig när de ska flyga. In-två-tre-fyr, håll-två-tre-fyr, ut-två-tre-fyr, håll-två-tre-fyr…” Den som visar hur det går till att motverka nervositeten med andning är Rani Nair. Tillsammans med Cecilia Nordlund har hon haft Skapande skola-projektet ”Discopoesi” för årskurs 3-6, där eleverna har fått skriva texter, dansa och rappa kring olika känslor.

De yngre eleverna har haft rörelseworkshops med Daniel Staley från Memory Wax. De båda projekten har haft lite olika inriktning, men har samlats kring detta att uttrycka sig med kropp såväl som ord och att våga vara i mittpunkten.

Och då kan det behövas lite andning, för det är inte lätt att stå på scen! Tänk om något går fel. Tänk om de andra skrattar. I början är det flera som värjer sig, som inte vill vara med.

Men så sker det fantastiska, som blir extra tydligt för någon som får titta på sådär lite bredvid, som en bibliotekarie. Ledarna guidar, stöttar och peppar för att skapa en tillåtande miljö. Några modiga vågar prova och så småningom allt fler. Till slut står de blyga också där och växer så att det syns: Jag kan! Jag ska! Jag vill!

Kraften i att rappa fram rader som man skrivit själv, om hur det känns att vara arg, glad eller kär. Att visa en rörelse och få hela klassen att följa efter. Den positiva uppmärksamheten blir till vind under vingarna.

Därtill tillkommer detta att upptäcka sin egen kropp, märka var känslorna sitter, eller hur man rör sig i en öken, i havet, att förvandla kroppen till ett äppelträd i storm eller bokstäverna i alfabetet.

När vi gjorde ansökan i våras skrev vi om projektens syfte i anslutning till läroplanen: ”Vi vill stärka elevernas förmåga att uttrycka sig fysiskt genom dansen och utöka deras kroppsmedvetenhet och självuppfattning, samtidigt som vi stärker deras språkliga förmåga. Genom att barnen får tolka och fantisera utifrån det de hör och ser, utvecklas också deras fantasi och associationsförmåga. Vi vill också skapa upplevelser som grundskolan och grundsärskolan kan ha gemensamt och där eleverna kan växa oavsett funktionsvariationer.” Precis så har det varit i praktiken också!

Jag har förstås bara kunnat vara med vissa klasser, men utvärderingarna säger sitt till. Flera lärare pratar om hur de har jobbat vidare med rörelsemönstren i klasserna. Många önskar sig fler liknande tillfällen.

Inslagen från Örtagårdsnytt visar också hur klasserna har jobbat med workshoparna.

När det gäller Discopoesi finns dessutom klassernas texter samlade i ett häfte i biblioteket. Jag vill avsluta med en text av klass 6A:

En sång om att vara arg

Jag blir besviken på politiken

Ingen bryr sig om oss

DÅ VILL JAG SKRIKA

Då vill jag slåss

Jag blir arg på polisen

Känner mig sviken

Missar målet

River mig i håret

Jag blir arg när någon går över min gräns!

Ingen fattar hur det känns!

Jag får huvudvärk – det smäller till

Jag vill slå någon – kill kill kill!

Jag blir arg när en inte har launchpad och stormen kommer

Mina syskon gör mig arg

Och världen som den e

Skolan gör mig arg

När skånska dudes snackar

När någon säger ååååååååå

SD-s låt gör mig arg

Jag blir arg när jag förlorar på Fortnite