Framrutan ska vara större än backspegeln…

… Men jag är en sådan som inte kan lyssna på poddar och radioprat, jag tappar koncentrationen och min tanke flyger iväg redan i den andra minuten. Och hur kul låter liksom sommarpratare? Det är något som farmor lyssnade på som sällskap till sitt förmiddagskaffe. Men så viskade en fågel i mitt öra. Kanske Stina Volters berättelse kan fånga ditt intresse? Och jag blev helt såld! Med tårarna rinnandes ner över svettiga kinder på morgonens joggingrunda kunde jag inte sluta springa förrän jag nått slutet. Att lyssna på alla målande ord som spelades upp för mitt inre va verkligen magiskt.

Tänk så enkelt, att bara ett knapptryck bort kunna öppna en värld full av fantastiska människor, personligheter, livsöden, kunskaper och motton om hur livet bör och kan levas. Lite som att gå på Ica och plocka smågodis bara till en själv, man kan välja bara det som är godast. Och jag har slukat alla godbitar och inspirerats av vad jag till en början tyckte va ytterligheter i personligheter och utan gemensamma nämnare?

Jag har fängslats av Isabella Löwengrip som erövrar bloggvärlden endast fjorton år gammal, hur blondinbella växer fram som en falsk bild av en tjej som mobbas i skolan. Jag imponeras över det driv hon påvisar, hennes öppenhet  i förhållande till hennes adhd som medför fördelar i denna driftiga kvinna men även hur den sätter käppar i hjulet i sociala sammanhang. Hon beskriver hur den inre glöden hålls levande, att göra det man måste för att behålla pirret och vilka uppoffringar som då kan krävas. Nästa nedladdning  handlar om hjärnstyrka  – psykiatrikern Anders Hansen, jag vill omfamna dig, ge dig en high five och ta med dig ut i löpspåret.

Han ger svaren jag älskar att höra och det jag tror på blir bekräftat, sådant kan också vara skönt ibland. Sedan följer Niklas Lidström och hans tid som elitidrottsman i NHL, om att ha ett mål, att vilja bli bäst! Jag kan inte låta bli, jag fascineras av detta! Att ha en mental stryka att inte ge upp, att kämpa vidare, grit i den sanna bemärkelsen. Måns Möller en annan kille med grit utan dess like. Att ha ett barn med särskilda behov kräver mer än någon NHL spelare i världen kan uppnå. Sedan följer några prat jag inte alls minns, där tanken vandrar till vilken smak på glassen som är godast och där jag börjar räkna kottarna i trädet ovanför min solstol.

För att sedan hitta tillbaka till mitt intresseområde och hamnar på Linnea Claesson, fd. handbollsproffs, snart nybakad jurist och skapare av instagramkontot assholesonline. En tjej med skinn på näsan, en förebild. Hennes tillvägagångssätt att sätta ner foten diskuteras och åsikterna går isär, men en sak är säker, den tjejen står upp för det hon tror på och inspirerar unga i dagens samhälle att göra detsamma. Sist men absolut inte minst avslutar jag min helg med att lyssna på Emma Leijsle, journalist på sydsvenskan med fokus på frågor som rör skolan.

”Många av vår tids brännande politiska frågor – gängkriminalitet, otrygghet, psykisk ohälsa, utanförskap, extremism och växande antidemokratiska krafter – har en stark koppling till att misslyckas i skolan”, konstaterar Emma Leijnse men ser ingen politisk vilja att på allvar försöka vända utvecklingen.” I sitt sommarprat citerar hon en elev som får frågan, vad är kunskap? Svaret är så klokt ”den som kan vara den värsta clownen och den bästa vännen har kunskap om hur man får människor att må bra.”  Med andra ord, bjud på dig själv, ta hand om varandra och visa på den goda väg vi tillsammans ska vandra.

Vad säger då detta om mig och mina intresseområden och hur kan detta bli en koppling till skolan och mitt arbete som specialpedagog, min spontana tanke, ingen aning! Men sedan slår det mig att den gemensamma nämnaren för flertalet av de människor jag följt i sommar handlar om kämpaglöd, livsval, att stå upp för det du tror på, ärlighet, ibland brutal sådan. Det handlar om att välja det liv du vill leva och tro på det så starkt att det blir verklighet. Då krävs det lite och ibland mycket ”jäkla anamma”. Det ”jäkla anamma fröet” ska vi plantera in i varenda unge och vattna med massor av värme, kärlek, tilltro och kunskapande. Så om tio år kanske det är just din elev som sommarpratar i P1 och beskriver sin skolgång och sin lärare som den som sått ett frö, som finns med i livsval denne gjort och kommer att göra på livets vandring.

Såhär i början av ett nytt läsår är det många trådar som ska bindas samman för att skapa en helhet och en röd tråd. Vår åtagandeplan ska blir verklig och finnas med i bakfickan i allt du gör. Överst på vår åtagandeplan för vår skola står ordet motivation, ljuvligt tänker jag och funderar över vad jag själv motiveras av? Helt klart målfokus, att veta vart jag ska och varför. Jag gör upp en plan för hur jag ska ta mig dit och sedan efter att fått utstå blod, dock inte så ofta just blod som tur är, men en hel del svett och ibland tårar. Så en dag få stå där och de mål som sattes upp är uppnått. Det är motivation för mig.

Under en lunch i personalrummet hamnar jag i en diskussion med en av mina kollegor och det blir verkligen uppenbart hur olika motivation definieras av olika människor. Jag kan bli galet pepp och träna hårt för att nå milen under 50 minuter, min kollega tittar frågande på mig, varför de? Att cykla går ju mycket fortare och regnar det kan du ta bilen?

… Jag motiveras av att ha målfokus att veta vart jag ska och varför. Att inte ha ett mål med saker jag gör blir plattfall. Vad motiveras du av? Och vad motiveras våra elever av? Förmodligen finns det lika många motivatorer som det finns elever så var början man? Jag är helt övertygad om att motivation grundar sig i att få befinna sig i en miljö där människor har höga förväntningar på dig och som tror att du kan lyckas.Tjusiga skolor med fräck design och de hetaste digitala verktygen på marknaden kanske lockar vårdnadshavare och unga att välja en viss skola, men sen då?

Finns det både en snygg yta och en trygg kärna i alla dessa verksamheter, kanske inte alltid? Avgörande är att omges av människor omkring dig som tror på din förmåga, som ser dig som unik och inte som en i mängden och som får dig att vilja visa ”jäklar anamma” och som ger dig framtidstro att du kan bli precis det du vill. Och det kan ingen tjusig dator, iPad eller designat grupprum i världen få dig att känna, det är de som sker i mötet med andra människor! Vem vill du mötas av och hur vill du upplevas av den du möter?