En inneboende motivation

alt=””
Foto: Colourbox
Här kommer nästa del i min bloggserie baserad på resonemang i boken Liberating learning - Educational change as social movement (Rincón-Gallardo 2019). Första delen kan läsas här.

En inneboende motivation

Jag hoppade av och på gymnasiet ett par gånger innan jag helt bestämde mig för att kasta in handduken. På mitt betyg från min tid på gymnasiet fanns bara en färdig kurs: Matematik B.

Flera olika faktorer påverkade det beslutet. Jag saknade helt studiemotivation och det mesta kändes meningslöst. Jag mejlade en av mina klasslärare som svarade att jag inte skulle kontakta honom angående detta och att jag hade ”kastat min framtid på majbrasan”. 

Rincón-Gallardo skriver:

“Lärande är en process och ett resultat från att förstå frågor som betyder något för oss (Rogers 1969). Det innebär att använda det vi redan kan och vet hur man gör, för att skapa mening ur nya koncept och idéer, lösa nya problem eller att behärska nya färdigheter. Lärande är både kognitivt och emotionellt, det involverar ofta nivåer såsom spänning kring att utforska en fängslande fråga, ångesten som skapas i kampen med att få klarhet och upprymdheten över att förstå vad som först var förvirrande. Trots att det är ett mystiskt och komplext fenomen är lärande något vi människor kan klara med enkelhet givna de rätta förutsättningarna.”

Jag hade en vän vars syster arbetade som förskolevikarie i byn där jag växte upp. Jag vet inte exakt på vems initiativ det var men hon hjälpte mig i alla fall att ordna ett möte med den bemanningsansvariga. Och där var vi igång.

Jag var inledningsvis fortfarande förvirrad och saknade riktning i livet. Vad ville jag göra i framtiden? Vad kunde jag göra? Jag hade ingen aning.

Men efterhand som tiden gick så väcktes något inom mig. Jag var nog inte världens roligaste att arbeta tillsammans med till en början men mina kollegor tog hand om mig och visade vägen. Ansvaret ökade med tiden och jag började märka av att jag ändå verkade behärska detta någorlunda. Att jag kunde göra en insats för barnen som gjorde de stärkta och glada. Och jag tyckte samtidigt arbetet var kul och utvecklande för mig. Alla möten med kollegor, barn och föräldrar formade min identitet i en rasande fart. Jag växte snabbt flera steg över mitt huvud och började se på min omvärld på ett nytt sätt. Jag började hitta min riktning och känsla av framtidstro.

Jag hade en plan.

Medan min framtid låg och brann på den där majbrasan ansökte jag till Komvux för att läsa upp gymnasiebetygen. Det tog 2.5 år att bli klar med dem. Jag lämnade med fullständiga betyg och en barnskötarexamen. Sommaren efter arbetade jag på en sammanslagning med flera förskolor. En dag gick jag och väntade på ett besked. Kring lunch så kom det – Du är antagen till förskollärarprogrammet i Malmö.

Rincón-Gallardo skriver:

“En inneboende motivation är fundamental för lärandet – eller åtminstone för det lärandet som är värdefullt och har uthållighet. Vi lär oss endast bra det vi är intresserade av att lära oss. Eller med andra ord, utan intresse finns det inget varaktigt värdefullt lärande. När en idé, en procedur eller en lektion läggs på oss genom yttre incitament kan vi kanske memorera den under en kort tid, till och med få ett utmärkt betyg i ett test, men dess bestående kraft och dess relevans för våra liv är minimal.”

Genom hela Komvux-perioden och sedan förskollärarprogrammet hade jag med mig den inre känslan, motivationen och kunskaperna som föddes där under vikarieåren. Jag hade hittat vad jag brann för och fick energi av. Jag ville nu bli ännu bättre på det jag gjorde och förstå alla förskolans olika delar på ett djupare plan. Allt jag hade varit med om gav mig saker att förhålla utbildningens olika moment till. Händelser och frågor som engagerade mig och kändes viktiga kunde diskuteras och bearbetas i många olika skoluppgifter.

Och sen kom den dagen i januari 2019 då det var dags att ta min förskollärarexamen.

Utan stödet från omgivningen, kollegor, vänner och familj genom hela resan – utan födelsen av den inre motivationen för mitt lärande – så tror jag att jag fortfarande än idag skulle vandra runt vilsen på stigarna.

Så, tusen tusen tack för det!

Nu är min drivkraft att tillsammans med andra vara en del i att försöka väcka samma inre motivation och framtidstro hos alla barn och vuxna vi möter.

I hela Malmö.