Internationella krama INTE en musiker-dagen den 28 maj

I dessa tider…

Det är alltså den internationella krama en musiker-dagen imorgon när detta blogginlägg skrivs. Samtidigt så är det ironiskt nog (Ironi 1) också Den Stressfria Dagen. En dag som ska uppmärksamma den negativa stress som med sin utbredning gör det till en folksjukdom i Sverige. Snacka om att musiksverige lider av det just nu.

Jag har packat undan instrumenten i min undervisning, och har som tur är redan gjort de praktiska spel-momenten. Jag har visserligen en sjättedel Ytdesinfektion 70+ kvar i flaskan – man säger bara ”Ytdes” om man är in the game – men det är ju inte helt lätt att komma åt tangenter och gitarrhalsar så att allt blir avtorkat på rätt sätt. Och så tar det ju tid, och flaskan har dessutom ett ⚠️ och en 🔥 på etiketten, så det stinker ju därefter. Och det hjälper inte med handsprit på sådana ytor. Med tanke på den största utsatta gruppen i samhället så är det för övrigt ganska speciellt att Ytdes’en, utan anknytning till viruset, heter just (Ironi 2) ”70+”.

Bland de musiker som jag känner så har de flesta haft turnéer, konserter, och andra livespelningar inbokade. Nu är de inställda. Musikerna berättar att en stor del av årsinkomsten redan har försvunnit på grund av att sommarens spelningar blivit inställda. Den ena turnén innehåller tolv frontfigurer. Bakom dessa finns det musiker, scenarbetare, chaufförer, biljettförsäljare, managers, och många andra. Tjugosex inställda konserter. När jag var liten så trodde jag att alla som syntes i tv var miljonärer, per automatik. Så är det inte, kan jag berätta från min kunskapsglänta.

Men ur denna avgrund så har det tok-flexibla folk, som esteter i synnerhet består av, satt upp en annan föreställning. En föreställning som kanske inte rakt av ska jämföras med den som bandledare Wallace Henry Hartley för sista gången framförde med sina medmusiker för drygt hundra år sedan, det är att ta i. Men som gemensam nämnare i sammanhanget så har musiken en given plats när hoppet lämnar en. För att ge hopp tillbaka. Det gjordes redan i mars månad, för så snabbt tog artister och konstnärer situationen till sig och gjorde om det till en ny arena. I dessa tider.

1 maj-kören sjunger med två meters avstånd till varandra och kablar ut det via nätet. Symfoniorkestern ger konsert för balkongpublik på innergården. En quiz-show blir till myshäng via ett socialt medievardagsrum, där låtönskningar uppmärksammas i livesändning. Artister spelar in samma låt, på sina olika instrument, från sina vardagsrum, och visas som olika fönster i datorn.

Krama en musiker-dagen. Denna gång genom att skicka en tanke. Kanske också en Swish-betalning. Inga kramar.

Erik Ravn